AEVILVY LI AN LIe
Dernäst upplyser Hr A., att han beredde so-
da- och seltersvatten, mest till lämpligaste för-
svaringssättets utrönandes, att denna tillverk-
ning ej skedde i hemlighet, att Hr A. kan vi-
sa räkningar å 4200 skålp. svafvelsyra utom
dagsverken m. m. samt att ahan ej kunde fö-
reställa sig, att saken skulle gifva anledning till
betänkliga anmärkningar, då hans företrädare,
Hrr Broling, Hjelm och Engström m. fl., utan
klander nästan beständigt skötte enskilda indu-
strigrenar inom myntverkel.c
Det kan verkligen vara likgiltigt af hvad an-
ledning ifrågavarande fabrikation inom myntet
bedrefs, ty vatten är i alla fall icke mynt. De
flesta antaga imedlertid, att Hr A. dref denna
industri för att förtjena derpå, så mycket tro-
ligare, som dervid ingen annan method veter-
ligen blifvit försökt, än den, som kort förut
blifvit satt i utöfning i Götheborg, dit Hr A.
år 1836 styrde sin kontrollresa, och hvars
framgång torde ingifvit Hr A. den patriotiska
föresatsen att icke låta förtjensten derå gå ut
ur hufvudstaden. Hvad hemligheten angår, så
kan väl Hr ÅA. icke neka, att fabrikationen
till en början drefs i verkmästaren Bolinders
namn, ehuru rältvisan fordrar det medgif-
vande, att sen saken kommit i gång sekre-
tessen helt och hållet afskaffades, så att en viss
person med skäl yttrade; adet är ingen svårig-
het att slippa in i myntet, biott man tar en
buteljkorg på armen. Men detta är nu ba-
ra småsaker i jemförelse med först Hr A:s be-
kännelse af sin tro på tillbörligheten deraf, att
chefen och bögsta kontrollanten drifver sin en-
skilda industri i kronans lägenheter och nomi-
natim inom ett i full gång varande myntverk,
och dernäst hans försök att indraga sina före-
trädare i samma fördömelse, som han genom
denna bekännelse uttalat öfver sig sjelf. Det
förra behöfver blott nämnas, och i afseende
på det sednare vore det angeläget att få upp-
lyst, först huruvida det verkligen är sant, att
Hjelm och Broling m. fl. skötte enskilda in-
dustrigrenar inom myntet, och om detta sked-
de under den tid myntverket var i gång, för
det andra om dessa industrigrenar voro af
samma sort som Hr A:s egna, d. v. s. främ-
mande för all annan fördel än industriidkarns
egen. ) Om Hr Ofverdirektören ej nöjaktigt
besvarar detta, så föranlåtes allmänheten tro,
alt han icke drar i betänkande att nedsätta af-
lidna, allmänt aktade personer, för att visa sig
sjelf en smula bättre än han är.
Den i föregående antydda frågan om ovan-
ligt stor åtgång af vissa malerialier i myntets
ekonomi besvarar Hr A. på det sättet, att
han söker vända detta till en förebråelse om
pligtförgätenhet mot myntets tjenstemän och
betjening. Hvad ursäkt häri kan ligga för Hr
A. sjelf, är svårt att inse; men visst är, att
dessa tjenstemän och betjening äro fullkomligt
utan ansvar i alla Hr A:s dispositioner. )
CJ
) Alla efterfrågningar om sanningen af Hr
Almroths mot Hrr Hjelm, Broling m. fl.
framkastade beskyllning, bafva öfverallt blif-
vit besvarade med nej, och det synes
hafva väckt en synnerlig förtrytelse, att Hr A.
tilltrott sig sätta fläck på en sådan mans
minne, som Herr Hjelms, hvilket hos alla
synes vara särdeles värderadt. Att Hr Bro-
ling icke heller var någon sådan ekonom,
som HrA, velat insinuera, bevittnas lika
enhälligt.
) Det är redan förut anmärkt och dessutom
lätt begripligt, att myntets tjenstemän ej
kunna ansvara för eller vidare än till en
viss grad kontrollera deras chef, Hr Öfverdi-
rektören. Ett par exempel skola upplysa
detta. Om Hr Almroth kommer till kam-
reraren för att uppbära den lilla extra lö-
nen af vid pass 4400 R:dr för sin tillsyn
öfver byggnaden vid myntet, hvad annat
vill väl kamreraren göra än betala och bok-.
föra? Icke står det till honom, att besluta
arfvodets inhiberande derföre, att Hr A., sc-
dan arfvodet ficks, blifvit befordrad, eller derfö-
re att han anser befattningen, för hvilken
arfvodet gafs, längesedan upphörd, En gång
väckte det uppmärksamhet åtminstone vid
Kammarrättten, att på ett enda år, och se-
dan byggnadsarbetena vid myntet, med un-
flanfarm Af dan manna FT. AA off 6