AEVILVY LI AN LIe Dernäst upplyser Hr A., att han beredde sodaoch seltersvatten, mest till lämpligaste försvaringssättets utrönandes, att denna tillverkning ej skedde i hemlighet, att Hr A. kan visa räkningar å 4200 skålp. svafvelsyra utom dagsverken m. m. samt att ahan ej kunde föreställa sig, att saken skulle gifva anledning till betänkliga anmärkningar, då hans företrädare, Hrr Broling, Hjelm och Engström m. fl., utan klander nästan beständigt skötte enskilda industrigrenar inom myntverkel.c Det kan verkligen vara likgiltigt af hvad anledning ifrågavarande fabrikation inom myntet bedrefs, ty vatten är i alla fall icke mynt. De flesta antaga imedlertid, att Hr A. dref denna industri för att förtjena derpå, så mycket troligare, som dervid ingen annan method veterligen blifvit försökt, än den, som kort förut blifvit satt i utöfning i Götheborg, dit Hr A. år 1836 styrde sin kontrollresa, och hvars framgång torde ingifvit Hr A. den patriotiska föresatsen att icke låta förtjensten derå gå ut ur hufvudstaden. Hvad hemligheten angår, så kan väl Hr ÅA. icke neka, att fabrikationen till en början drefs i verkmästaren Bolinders namn, ehuru rältvisan fordrar det medgifvande, att sen saken kommit i gång sekretessen helt och hållet afskaffades, så att en viss person med skäl yttrade; adet är ingen svårighet att slippa in i myntet, biott man tar en buteljkorg på armen. Men detta är nu bara småsaker i jemförelse med först Hr A:s bekännelse af sin tro på tillbörligheten deraf, att chefen och bögsta kontrollanten drifver sin enskilda industri i kronans lägenheter och nominatim inom ett i full gång varande myntverk, och dernäst hans försök att indraga sina företrädare i samma fördömelse, som han genom denna bekännelse uttalat öfver sig sjelf. Det förra behöfver blott nämnas, och i afseende på det sednare vore det angeläget att få upplyst, först huruvida det verkligen är sant, att Hjelm och Broling m. fl. skötte enskilda industrigrenar inom myntet, och om detta skedde under den tid myntverket var i gång, för det andra om dessa industrigrenar voro af samma sort som Hr A:s egna, d. v. s. främmande för all annan fördel än industriidkarns egen. ) Om Hr Ofverdirektören ej nöjaktigt besvarar detta, så föranlåtes allmänheten tro, alt han icke drar i betänkande att nedsätta aflidna, allmänt aktade personer, för att visa sig sjelf en smula bättre än han är. Den i föregående antydda frågan om ovanligt stor åtgång af vissa malerialier i myntets ekonomi besvarar Hr A. på det sättet, att han söker vända detta till en förebråelse om pligtförgätenhet mot myntets tjenstemän och betjening. Hvad ursäkt häri kan ligga för Hr A. sjelf, är svårt att inse; men visst är, att dessa tjenstemän och betjening äro fullkomligt utan ansvar i alla Hr A:s dispositioner. ) CJ ) Alla efterfrågningar om sanningen af Hr Almroths mot Hrr Hjelm, Broling m. fl. framkastade beskyllning, bafva öfverallt blifvit besvarade med nej, och det synes hafva väckt en synnerlig förtrytelse, att Hr A. tilltrott sig sätta fläck på en sådan mans minne, som Herr Hjelms, hvilket hos alla synes vara särdeles värderadt. Att Hr Broling icke heller var någon sådan ekonom, som HrA, velat insinuera, bevittnas lika enhälligt. ) Det är redan förut anmärkt och dessutom lätt begripligt, att myntets tjenstemän ej kunna ansvara för eller vidare än till en viss grad kontrollera deras chef, Hr Öfverdirektören. Ett par exempel skola upplysa detta. Om Hr Almroth kommer till kamreraren för att uppbära den lilla extra lönen af vid pass 4400 R:dr för sin tillsyn öfver byggnaden vid myntet, hvad annat vill väl kamreraren göra än betala och bok-. föra? Icke står det till honom, att besluta arfvodets inhiberande derföre, att Hr A., scdan arfvodet ficks, blifvit befordrad, eller derföre att han anser befattningen, för hvilken arfvodet gafs, längesedan upphörd, En gång väckte det uppmärksamhet åtminstone vid Kammarrättten, att på ett enda år, och sedan byggnadsarbetena vid myntet, med unflanfarm Af dan manna FT. AA off 6