bredvid, ifall hen Hörde att de kommo.e Seda
han derefter gått ut, hade han efter en lång stund
förlopp kommit tillbaka, dervid hän häftigt upp
ryckt dörren, och med ett alldeles förvirradt utse
ende sagt: aNej! Gud skelof, i natt komma de inte.
Dagen derpå hade hom råkat drängen Andersson
hvilken hon frågat: om lan visste hvar Stenval
varit de båda förflutna nätterna. Andersson had
då svarat: att Stenvall båda de föregående nätter
na varit hos honom. Dessa händelser hade passe
rat 8 dagar före det Carl af Stenvall blifvit ihjel
slagen. Att hon döljt allt detta, härleddn sig frå
fruktan att Stenvall kunde blifva skild ifrån sil
tjenst.
Lördagen den 2927 sistl. Okt., på morgonen, an
modade hon Stenvall bedja Carl Isoz att få potate
hemkörd. Frampå förmiddagen frågade hon Sten
vall, om han till Carl framfört berörde begäran
Stenvall svarade då: aJa! men Carl svarade mec
arg ton att det ej kunde ske förr än på eftermid
dagen. Söndagseftermiddagen hade Stenvall sen
hemkommit, men varit tyst och stilla. Dagen der-
efter, eller Måndagen, hade Stenvallitagitfsig temli-
gen till bästa och om aftonen begifvit sig till drän
gen Andersson
Tisdagen den 50 hade på förmiddagen inträffat
att Koren för Stenvall omtalat det han begärt ock
fålt afsked, samt att de båda derpå förtärde
stop bränvin, hvarföre hustru St. erinrat sin mar
aatt han ej borde supa så mycket, emedan han vo-
re nog galen ändå.k Till middagen ville Stenvall
ej äta, och då hustrun om aftonen hemkom under
det, Stenvall, med anledning af den föröfvade o-
gerningen, efterspanades, gick hon genast till kro-
gen för att söka honom. Hon mötte då först Sven-
son, som sade: anu är det vackert tillstäldt
Stenvall har slagit Carl. Herrman har sett, att
Stenvall kommit blodig in uti Korens kammare;
vi få ej rätt på Carl. Vi tro att han sprungit sin
väg.e — Straxt derpå råkade hon Söderberg, som
frågade efter Stenvall. Hon fann honom der, sit-
tande vid bordet med en främmande karl, båda
hållande hvarandra vänskapsfolit om halsen. På
hennes fråga: ahvad har du gjört, Stenvall? och
hennes begäran att han måtte följa benne hem,
svarade Stenvall: chvad vill ni med mig menniska,
kom mig ej på lifvet.e Stenvall följde henne lik-
väl hem, men återvände genast och blef straxt der-
på gripen.
Tillfrågad om orsaken till Stenvalls galenskap,
svarade hustrun: Gud vet; ibland kunde galenska-
pen vara en följd af fylleri, men ibland kunde
ock galenskapen börja först och derefter bränyvins-
supandet.
Vittnet Margaretha Broman upplyste, att Sten-
vall, den dagen mordet skedde, väl synts rusig,
men icke värre än att ahan kunde stå och gå.s
Semskmakaregesällen Åkerblom, densamme som
på krogen hållit Stenvall om halsen, och som känt
enne ända sedan år 4823, hade ej funnit Stenvall
hvarken sinnessvag eller mycket begifven på starka
drycker.
Ransakningen uppsköts till Lördagen, dessförin-
nan Lifmedikus Ahlberg ock Assessor af Grubbens
skulle anmodas anställa samtal med Stenvall, för
att undersöka hans sinnesbeskaffenhet och deröfver
lemna intyg.
RR