icke heller äro att tillgå, hvilket äfven torde var
tillfället i Stockholm, ty med undantag af Almlö
veta vi knappast nämna någon större talang. — De:
som rigtigt känner Danska Teatern, vet alltför väl
att den i många år varit musernes och gracerne
hem, och att man i Köpenhamn nästan gör fö
mycket för Teatern, då vi här göra för litet. Dei
Danska Teatern kan, i sanning, anses för en sma
kens skola, der skön form och skön ide täfla on
herraväldet. — Recensenten slutar sitt ypperlig
opus med att förundra sig öfver, det man i Kö
penhamn hvarken har mod eller talent att recen
sera! Detta måste Danska Acestetici och dramati
ska Critici anse för ironi och tro att Recensentei
förvexlar mod och öfvermod och talent med ytlig
het! — Den som känner framlidne Professor Ra
becks grundliga kritiker öfver dramatiska ämnen
Baggesens verk, och den geniale och originell
Henrik Hertz, som vi våga påstå kan anses för er
af nutidens störste skalder, och genomläser han
aGjengangerbreve, Amors Geniestregera och der
ypperlige aSven Dyringa; och vidare studerar Mol:
beck, Heiberg, Paludan Möller, Christian Winther
Sibbern, Overskou, m. fl. äger tillräckliga bevis
härpå att desse såsom theoretiske och praktiskt
vetenskapsmän förstå bedöma sitt eget land:
litteratur. Recensenten måste utan tvifvel tro
att man uti en Teaterkritik skall på ett
frappant och hårdt sätt hudflänga Artisterne; och
i det fallet motsvara de Danska Recensenterne
icke den resande anmärkarens önskan, ty de äga
nog blygsamhet oah insigt för att begripa den hö-
gre ästetiska förmåga, som erfordras för att kriti-
sera en Dr Ryge, Nielsen med fru, Fru Heiberg
Phister, Foersom, Rosenkilde och Mamsell Jörgen-
sen m. fl., och således inse, att likasom en del ar-
tister stå under kritiken, kunna dessa för det me-
sta stå öfver densamma.
Recensenten erkänner helt naivt i ett af sina
sista bref, att han nu börjar förstå danska språ-
ket, och med detsamma lika oblygt tillstår, att han
gjort sina kritiska anfall på ett lands litteratur
och de finare nuanserna af dess utförande, förr än
han förstått det språk, hvarpå de utfördes. Detta
kan man kalla en plump i protokollet, som icke är
så lätt att utplåna. — Vi kunna icke förstå, hvar-
före Recensenten förföljer Ole Bull med så mycken
hätskhet. Äro hans kunskaper i musiken lika dem,
som han äger i ästetiken, så är det lätt att begri-
pa, hvarföre de danska redaktörerna icke vilja upp-
aga hans snillefoster. Anmärkaren vågar icke fäl-
la någon dom öfver den danska operan, men skul-
je likvisst tro, att en Kuntzen, Kuhlau, Weise,
Hartman, Frölich, Rung och Berggren m. fl. äro
ika allmänt kända för stora kompositörer till ori-
vinal-sångpjeser, äfvensom att på Danska theatern
emt instuderas utmärkta utländska operor, och att
således Recensentens misstycke i det fallet kan va-
a likgiltigt. — Hvad Ole Bull serskildt angår,
så anhålla vi, att vännerna till hans stråke uppsö-
a aNeue Zeitschrift för Musika, Nr 34 af d. 47
istl. April, undertecknad Heinrich Dorn, hvarest
n fullkomlig musikalisk kritik följer Ole Bulls spel
alla dess nyanseringar. Han utmärker honom
om en bland de aldra största exekutörer, och
vunktvis med beröm genomgår hans Polacca gucr-
tera, ehuruväl han icke annars anser Ole Bull för
componist i ordets strängare bemärkelse.
Slutligen underrättar recensenten allmänheten,
tt hans rygg har att förvänta en kraftig recen-
ion; något, som vi aldra minst undra öfver.
En vän af den dramatiska konsten.
OM GRÅDA KANAL.