lidi CCIIL IUCUe IHHdallUL TICMaTIS TUI, SILVA PvVHe
ran om dess införande, hvilket vi ansett oss böra
villfara, under lemnad öppen rättighet för der
person, som är föremål för anmärkningarna, att,
om han dertill finner sig föranlåten; besvara
dem i detta blad:
NÅGRA ORD TILL FÖRFATTAREN AF RE-
CENSIONEN ÖFVER DANSKA TEATERN
UTI DAGLIGT ALLEHANDA.
Uti en del Numror af Stockholms Dagligt Alle-
handa för sistlidne November månad, är en kritik
öfver Danska Teatern införd, som, i vår mening,
visar, att en kritik ofta kan vara en kritik på en
dälig kritikers dåliga kritik.
Recensenten gör ett hopp från Oehlenschläger till
Mamsell Grabn och en sammanlikning emellan
Stockholmska och Köpenhamnska Teatrarnas ballet-
ter, som icke tyckes vara något obetydligt hopp,
när man påminner sig, hvad framlidne Balletmä-
staren Galotti giort, och hvad numera den talent-
fulla Bournonville gör för den Danska balletten.
Enhvar rättvis bedömare måste väl medgifva, att
vi icke äga något att uppvisa, som kan räknas till
den högre balletten. Anmärkaren känner, att Stock-
holmska Teatern skickar sina elever till Köpen-
bamn, för att lära dansa, och att Stockholms för-
sta Dansös äfven ditrest, för att inhemta underrät-
teiser vid arrangementet till Den Stumma i Por-
tiri. Detta tyckes, efter vår enfaldiga mening,
bevisa, att den Köpenhamnska balletten, ringast
taladt, icke förlorar vid jemförelsen, och att den
alldeles icke står på en så låg punkt, som Recen-
senten och hans omdöme. Det är allmänt bekant,
att Mamsell Grahn gjort mycket uppseende på Sto-
ra Operan i Paris, och att hon sedermera med
sin utmärkta dans förtjusat Hamburgarne; och lik-
visst ser Recensenten heldre Fru Eriksson gå öfver
Teatern!!! — Anmärkaren, som varit hänförd af
Mamsell Taglioni och andra Dänsöser på Stora
Operan uti Paris, har alltid trott, att, när en
Dansös der kan uppträda med bifall af en stor
och konstkännande publik, så måste hon ock kun-
na dansa. Recensenten är af en motsatt tanka,
och vi skulle gerna afstå något af vår individuella
mening, af den Danska publikens och äfven Ham-
burgarnes omdömen, så vida icke Pariser-publi-
ken lemnat henne ett så utmärkt hedrande vittnes-
börd och, när denna publik med välbehag sctt hen-
ne uppträda vid sidan af Taglioni, när konstens
veteran, den frejdade Vestris, funnit sig belåten
med hennes dans, så måste hon lika säkert tillhö-
ra första rangens Dansöser, som Recensentens om-
döme i detta afscende, lindrigast sagdt, qvarstår med
den fastkörda Resvagnen. Nu kan man fråga,
hvarutaf vet Recensenten i D. A., att Mamsell
Grahn icke kan dansa? Jo, det är lätt att förstå:
hans Znre säger honom, att hon saknar grace! Det
är således ett fel hos Parisarne, Hamburgarne och
äfven hos vår ringhet, att vi icke studerat den
dansskola, som läres i vår Recensents inre, —
Mamsell Daguin behagar Recensenten bättre. Märk
väl läsare! Enligt Recensenten i D. A. är skillna-
den på Mamsellerna Grahn och Daguin den, att
den förstnämnda, när man satt en bit krita emel-
lan tårna på henne, skulle hon rita mycket större
cirklar än Mamsell Daguin, hvad tycker läsaren?
Jag undrar hvad Mamsell Daguin sjelf skulle tycka
om hon sett Mamsclil Grahn? Recens. påstår att
Mams. Grahn icke dansar naturligt. — Det skulle
verkligen i hög grad interessera Anmärkaren, att
få lära, huru man i naturen lär att dansa. — Skall
det vara i skogen af hjortar och harar, eller skall
det vara af mycket hoppande insekter, som man
svårligen kan nämna? Annars veta vi sannerligen
inte hvar man skall studera naturen för att lära
dansa. — Innan vi lemna Recensentens omdöme
angående Mamsell Grahn, få vi hemställa den vig-
tiga frågan, hvarföre icke hennes vackra tänder
behaga Recensenten? och hvarföre en Landtmäta-
re skall bevittna den räta linien, som utgöres från
hennes stortå till benet? Denna sednare upptäckt
måtte skola räknas till Recensentens humoristiska
taiang.
Hvad Recensentens kritik öfver den Danska
Tragedien och öfver de öfrige af Danska Teaterns
Artister beträffar, så är det allmänt bekant hvad
Tragediens nuvarande fader, Oehlenschläger, gjort
för den Danska Scenen, och att Hakon Jarl anses
vara Oehlenschlägers bästa Tragedie, och det är
äfven bekant, att bland Danska Teaterns Sujetter
finnes en utmärkt Artist, Doktor Ryge, hvilken
med goda inkomster var Stadsfysikus i Flensburg
och ansedd för en skicklig Läkare, men af känsla
för den dramatiska konsten och läsningen af Ha-
kon Jarl förändrade sitt yrke, då en oemotstånd-
lig makt drog honom till Teatern; och författaren
sjelf yttrar sig, att Doktor Ryge var det förträff-
ligt sanna originalet till den Hakon, som författa-
ren skildrat. Oechlenschläger omtalar i sin Pro-
metheus, att han för framgången af sina Tragedier
står i mycken förbindelse till Danska Teaterns Ar-
tister och synnerligast till Doktor Ryge samt Hr
och Fru Nielsen. Ett sådant vitsord af en bland
tidehvarfvets störste författare i Tragedien om en
Aktör, som arbetat sig upp till en så hög stånd-
punkt, torde vara mera gällande än den resande
Recensentens oblyga tadel öfver handlingar, som
han tyckes lika litet begripa, som han förstår det
språk hvarpå de utföras.
Recensenten påstår vidare att Tragedien står
högre i Stockholm än i Köpenhamn, hvilket Stock-
IL iachaarna csalfrea knNnannact tarde veta DN få
AA fd Jm kunst Mm
- K AR - hn rr Ks AK Rs KR