SKUM GS 1CEC Cernatt Ci dylikt, på sin höjd
blifvit rika, men politiskt obemörkta män.
såsom en Gerard, Asior Qe. Förenta Stater-
na behöfra inga lån, för att underhåila ofsni-
liga arrsder och bofstater, föra kabinettskrig,
köpa främmande staters hjelp för dynastiska än-
damål, med mera dylikt. Och så länge ett
land ieke harsådana behof, uppväxa inga Roth-
sehildar till makter Zz staten, ännu mindre till
makter öfver siten, såsom i Europa är fallet.
Till dato hafva embetea och iaflytande i Norra
Amerika icke förvärfvats genom rikedom , utan
genom duglighet och talseg. Vi känna väl den
invändningen, att demagogiska konster och in -
steg hos massan gezcom smickrande inställnings-
förmåga ofta äro vägen till de högsta plaiseroa.
Men äfven detta är en talent, visserligen för-
- dock ieke föraktligare än den att, genom
mera förnedrande konster, tigga guust hos en
kammarijenare eller en mätress. — Denna tvist
behöfra vi dock lyckligtvis ieke fortsätta. Des-
sa ömkliga fevomener af monarkismen och ari-
siokratien äro ieke allmänna, ens i monarkier-
na; och det anförda medlet, att i den stora
republiken komma till makten är mindre är
vanligt: det är ännu okändt.
Då vi kommit på frågan om Amerika, torde
vi böra närmare betrakta en förvillelse, hvari
en mängdal författare fallit, hvilka för sitt sy-
stems skull blifvit bedragna eller velat bedraga.
Nästan alla de, som nu kämpa för den s. k.
liberala åsigten af staten, hafva genomgått sam-
ma förvandling, och bland dem författaren af
des;a anmärkningar, som ganska väl minnes det
bizada hat, hvarmed hsn sjeif och hans jeznn-
åriga voro uppfyllda mot blotta den satsen, att
man ens Zinge uppkasta tvifvelsraål mot de
tyska s. k. romantikernas och historiska sko-
lans monarkiska politik, eller att man utan en
sorts synd mot den helige ande kunde våga
till revolutiocerna tänka sig någon annan grund
än den ocda prineipens ingifvelser. Denna af-
sky för liberalismens läror var bittrare än det
hat, som den historiske skolan tror finnas hos
de liberale mot absolutismens försvarare.
Detta, den stränga monarkiska observansens
hat mot de republikanska institutionernan har
hos Herr, Geyer fördunstat; men rädslan för
dem hänger gvar. Han bäfvar för Norra A-
merikas frihet, lika myeket som fordom; och
detta tyckes visa, att han ännu ieke afskakat
den gamla impressionen, att intet korrektif fin-
nes mot missbruk i samhället, så vida ieke en
myndighet fiones, som kar korrigera dem.
Ho3 en politisk skola, hvars första trosartikel
är, att monarkmakten ieke bör eller får kon-
trolleras af någon konstituerad mikt, utan blott!
af indirekta återbållande medel, är denna tro
en besynnerlighet, en brist på sträng konse-
qvens, eller kanske rättare på vilja att genom-
ianka hela tanken om en okontrollerad slutsten!
statsbyggnaden.oeh skåda honom på adla si-
dor.
Deana slutsten, detta slutliga godiycke lig-
ser, i republiken, hos folket; och man bäfvar
leriör, emedan man vant sig att anse allt, hvad :!
folk heter, såsom en nyekfull, ilsken, förnuft-
ös massa. Man har dock icke sökt utredal
skälet, hvarföre det så skall förhålla sig. Hade j)
nar vågat en fullkomligt fördomsfri undersök- !
sing, så skulle psykologiska iakttagelser hafva !
visat, att den, som icke haft tillfälle att vänja !
ig vid någon makt, oftast blifver ovärdig att
utöfva henne; att tvånget oftast föder skadelust,!r
itslighet, opålidighet; att, tvärtom, medvetan- !f
let af vigt föder lugna, eftertanka, pålitlighet, f
rederskänsla, (ceh hvad annat skäl kan man !f
nöjligen hafva att hos aristokrati och furstar!s
ntaga sådan öfvervägande vishet och hede:?).h
ut genom sin mängd kontrollera de makt-å
afvande hvarandra bäst; ett litet koteri har stör-!t
e frestelser att rota sig tillssmman och öfverse f;
ned inbördes brister. iP
(
Men den pordarmerikanska republiken är så
idsträckt; dess innevånare kunna ieke, såsom j
oms eller Atheas, sammanträda på torget; de!
låste hafva organer, hvarigenom de samrådas,
jessa organer äro tiduingaraa. I dem lefveriV
eh uppenbarar sig det amerikanska folket; tyl-
igen skall inbilla oss, att der i landet meral)
2 annorstädes tidningirne kusna gå sin vägja
ch folkets tänkesätt sin — om några tillfälliga !at
Ktravasanser, om enstaka utfall. om sjelfva! si