pariarmenici: varlil fangst garadac. ilartri far
man äfven en serskild anledning deraf, att Hr
Geijer, en man, hvars iåsigter naturligtvis äga
mycket inflytande, hemtat några invändningar
emot det repcecsentativa systemets limplishet
för Sverge, fråa den omständigheten, atwt han
anser desz bestånd i England hafva varit möj-
ligt, erdast derigenom, att hela dea politiska
organismen der hvilar på en aristokratisk grund-
val. Vi anbålla, att i korthet få framlögga för
läsaren några omständigheter, som närmare tor-
de ådagslägga, buru det förhåller sig med den-
aa och flera bypotheser, man här ofta hört å-
beropas.
Vi hafva vid ett föregående tillfälle sökt å7a-
galigga — och vi hoppas, att ingen bestrider
devna anmärkning — att ministrarne i Enz-
Jand icke kunna våldföra monarkens tyeke och
vilja, då han kan, hvad stund ban behagar,
skilja dem från styrelsen. Men detta skiljande
har sina svårigheter, i samma mån som de haf.
va mnationalombudens förtroende, och det kan
vara osäkert, om de, som han efier dem kallar
till styret, kunna förskaffa sig detta förtroende
och leda representationens beslut. Man missta-
ger sig således, då man ordar om kabinettets
mekt öfvsr monarkens vilja, om dennes slafve-
ri under några dussinmäns godtycke. Det är
ingenting sådant, som man har att verkligen be-
klaga sig öfver; men det är väl värre: det är
folkets inflytande, som den pura monarkiens
fanatiska förfäktare frukta. En sådan statsin-
rättning, att styrelsen, för att kunna ngå, må-
ste vara ense med nationen, väcker på vissa
håll större fasa och förskräckelse, än om man
skulle tala om en venetiansk statsinqvisition,
som hade nycklar till Dogens sjelfva sängkam-
mare och icke tillät bonom att handla eller tala,
knappast att tänka af sig sjeltvan. Häri ligger
det sanna skälet till deklamationerna mot det
verkligt konstitutionella systemet.
När så är, torde omdömet snart vara stad-
gadt om det föregifvandet, att detta system kun-
nat utbilda sig i England endast derföre, att
dess representation skall vara en aristokrati. Om
denna må det, i ssmmanhang härmed, tillåtas
oss att yttra ännu nigra ord.
I sia grund är den engelska representationen
vida mindre aristokratisk är den fransyska. Då
valmännen till denna sedrare utgöra ett ganska
inskräckt antal och endast de rikaste i landet
äro qvalificerade, går deremot den engelska än-
da Bed i Aopen, nemligen i den bop som fanns
då konstitutionen stadgades. Den oräftvisan, att
denna hop är exklusiv, och att en ry, som sc-
dermera uppstått, icke blifvit upptagen till vol
rätt, är eit annat kapitel, som nu icke hörer hit;
nog af, att valrätten i sin grund ör fullkomligt
demokratisk. Händelserna hafva i tidens längd
gjort, att de rika mästen uteslutande bemäktigat
sig förmånen aut blifva valda, under det den
stora massan fortfarit att välja. Sålunda har
denna representation, som i början var i högsta
grad populär och uttryckte nationens tänkesätt,
I
småningom och utan förändringar i konstitutio-
nens lydelse öfvergåit i de rikes händer. Det-
ta kon egentligen dateras från den tid, då re-
presentanterne upphörde att uppbära arfvode (i
slatet af 1600 talet fianer man änru spår till
arfvoden åt underhusledamöter); och derföre
kafva de stränge reformvännerne sett ganska rätt, )
då de bland sina postulater upptagit, att repre-l
sentanterna måtte aflönas. Derigenom skall det
ter blifva möjligt för den obemedlade talan
gen alt representera, hvilket det muader balft-
annat sekel endast med svårighet varit. Ingen-
ting i sjelfva statsinrättvingen, utan endast en i:
sålunda uppkommen plöägsed, har hitills hindrat
dei; och alldraminst kan förstfödslorättenn haf-
va något inflytande derpå. Denna inrättuing må
verka huru mycket som heldst på industri, fa-
miljlif och andra förhållanden; men på repre-
sentationen kan det icke hafva något inflytande
enär erfareaheten visar, att yngre söner lika of-
ta som fideikommissarierue inkon mit i psrla-
mentet och styrelsen, ja oftare. Således, så vi-
da den omtalta aristokratien skall bildas af först-
födslorätten, d. v. s, om blott de förstfödde
skola vara aristokraterne, så är det icke aristo-
kratien, som styrer England,
—
AA MH Ne BA Mi
Men om det icke är bördens aristokrati, sä-
ger man oss, så är det dock rikodomens. Det-
ta medgifva vi, men få blott anmärka, att så
är det något hvarstädes, så snart landet blifver
a
de jer FR fa