pariarmenici: varlil fangst garadac. ilartri far man äfven en serskild anledning deraf, att Hr Geijer, en man, hvars iåsigter naturligtvis äga mycket inflytande, hemtat några invändningar emot det repcecsentativa systemets limplishet för Sverge, fråa den omständigheten, atwt han anser desz bestånd i England hafva varit möjligt, erdast derigenom, att hela dea politiska organismen der hvilar på en aristokratisk grundval. Vi anbålla, att i korthet få framlögga för läsaren några omständigheter, som närmare torde ådagslägga, buru det förhåller sig med denaa och flera bypotheser, man här ofta hört åberopas. Vi hafva vid ett föregående tillfälle sökt å7agaligga — och vi hoppas, att ingen bestrider devna anmärkning — att ministrarne i EnzJand icke kunna våldföra monarkens tyeke och vilja, då han kan, hvad stund ban behagar, skilja dem från styrelsen. Men detta skiljande har sina svårigheter, i samma mån som de haf. va mnationalombudens förtroende, och det kan vara osäkert, om de, som han efier dem kallar till styret, kunna förskaffa sig detta förtroende och leda representationens beslut. Man misstager sig således, då man ordar om kabinettets mekt öfvsr monarkens vilja, om dennes slafveri under några dussinmäns godtycke. Det är ingenting sådant, som man har att verkligen beklaga sig öfver; men det är väl värre: det är folkets inflytande, som den pura monarkiens fanatiska förfäktare frukta. En sådan statsinrättning, att styrelsen, för att kunna ngå, måste vara ense med nationen, väcker på vissa håll större fasa och förskräckelse, än om man skulle tala om en venetiansk statsinqvisition, som hade nycklar till Dogens sjelfva sängkammare och icke tillät bonom att handla eller tala, knappast att tänka af sig sjeltvan. Häri ligger det sanna skälet till deklamationerna mot det verkligt konstitutionella systemet. När så är, torde omdömet snart vara stadgadt om det föregifvandet, att detta system kunnat utbilda sig i England endast derföre, att dess representation skall vara en aristokrati. Om denna må det, i ssmmanhang härmed, tillåtas oss att yttra ännu nigra ord. I sia grund är den engelska representationen vida mindre aristokratisk är den fransyska. Då valmännen till denna sedrare utgöra ett ganska inskräckt antal och endast de rikaste i landet äro qvalificerade, går deremot den engelska ända Bed i Aopen, nemligen i den bop som fanns då konstitutionen stadgades. Den oräftvisan, att denna hop är exklusiv, och att en ry, som scdermera uppstått, icke blifvit upptagen till vol rätt, är eit annat kapitel, som nu icke hörer hit; nog af, att valrätten i sin grund ör fullkomligt demokratisk. Händelserna hafva i tidens längd gjort, att de rika mästen uteslutande bemäktigat sig förmånen aut blifva valda, under det den stora massan fortfarit att välja. Sålunda har denna representation, som i början var i högsta grad populär och uttryckte nationens tänkesätt, I småningom och utan förändringar i konstitutionens lydelse öfvergåit i de rikes händer. Detta kon egentligen dateras från den tid, då representanterne upphörde att uppbära arfvode (i slatet af 1600 talet fianer man änru spår till arfvoden åt underhusledamöter); och derföre kafva de stränge reformvännerne sett ganska rätt, ) då de bland sina postulater upptagit, att repre-l sentanterna måtte aflönas. Derigenom skall det ter blifva möjligt för den obemedlade talan gen alt representera, hvilket det muader balftannat sekel endast med svårighet varit. Ingenting i sjelfva statsinrättvingen, utan endast en i: sålunda uppkommen plöägsed, har hitills hindrat dei; och alldraminst kan förstfödslorättenn hafva något inflytande derpå. Denna inrättuing må verka huru mycket som heldst på industri, familjlif och andra förhållanden; men på representationen kan det icke hafva något inflytande enär erfareaheten visar, att yngre söner lika ofta som fideikommissarierue inkon mit i psrlamentet och styrelsen, ja oftare. Således, så vida den omtalta aristokratien skall bildas af förstfödslorätten, d. v. s, om blott de förstfödde skola vara aristokraterne, så är det icke aristokratien, som styrer England, — AA MH Ne BA Mi Men om det icke är bördens aristokrati, säger man oss, så är det dock rikodomens. Detta medgifva vi, men få blott anmärka, att så är det något hvarstädes, så snart landet blifver a de jer FR fa