sedpast varit skattskrifvet och betalt kronoutskylder, vare i allmänhet pligtiig att detsamma uuderhålla. — Pluraliteten i en församliog (pastorat) bestämme om fattigvården skall inrättas gemensam eller socknevis; äger ea socken redan s-rskild fattigstuga, må den ej utan eget begifvande tvingas till förening med de öfriga. Fiera församliogar kunna förena sig om en gem-nsam fattigvård. Vid de årliga mantalsskrifningarna äga pastor och af fattigvårdsdirektionen utsedde deputerade vara närvarande för att protestera mot medellöse pe soners ivflyttning i försomlingar. Skäl till sådan prot-st äro: om den inflyttande är öfver 40 år, el!er eljest b äcklig och mindre arbetsfö ; om han har stort hushåll eller minderåriga barn att uvderhålla utan ett hans tjerst eller yrke ivom församlingen denill synes lemna full tillgång. Emottager någoa en sådan person, emot församlingens protest, vare pligtig densamma ersam försörj, der personen ej utsn anmärkving sedermera till :nnan församling inflyttar, och vare denna skyldighet buaden til fastigheten, då denne är af sål.n natur, att besittuingsrätten deraf kan gå 1 arf; öfver så graverade festigheter bör förteckning at fatiigdirekt. upprättes och köpare tillhandabållas. Jger dev, som mottager en i trots af protest ivflyttande person, ingen fastighet af nyssbeskrifne art, avsvarar han personligen i tio år för dea ivflyttind-s b-hof och fattigvård. Förmår han cj denova pligt uppfylla, återginge försörjniogsskyldigheten till den man eller menighet, som före protesten varit dertill bunden. Försörjer sig den inflyttade inom församlingen i tio år, vare den församling, från hvilken han ivflyttat, fri. Ehv.d protest mot irflyttoingen skett eller ej, blifve den inflyttsnde stattskrifven i den församlivg, dit hen irflyttar. Så vida protest skall medföra laglig verksn, väre den protesterande pligtig att isom 2 månader gifva församlingen, från hvilken inflyttningen skett, del deraf, medelst utdrag af den serskilda längd mantalsskrifvaren deröfver bör. upprätta, och åligger dem, som vill sig öfrer protesten besrära, att dermed inom 1 månad efter delfåendet vända sig till Konungens Befallningshafvsnde. Har den till försörjaing berätiigade, under hela den tid hin bott inom den till understöd förphgtade församlingen, varit tj:nstehjon åt en och samma person, eller brukare uuader en och samma sgendom; eller har han varit lsandtbonde eller torpare och uirönas kan, att h:ns armod tillkommit genom hovom ålsgde för stora skyldighete.; i eessa fall åligge försörjaingen den som sålunda af den fattige haft nyttan. Husbonde svare dessutom i allmänhet till dea i 3 art. 7 6 af 1805 års Legostadga föreskrifae Iskyldighet, och soldatrote vare pliglig att fyla bebofvet för den soldat, som i 20 år för roten tjent. — Värfvade soldater tillhöre efter afskedstagandet garnisonsorten, och om de äro arbetsföre, men ej sk.ffau sig tj:nst, Konungens bere behandiing, så att församlingen hvarifrin de kommit j må vara pligtig att dem emot sin protest mottaga. Husiru och miaderåriga barn följe man och föräldrar, så att den, som mannen eller föräldrarne mottagit, äfven är pligtig att förse hustrun och b.rnen, derest ej hustrun vunnit boskilnad, eller drifver egen näring, eller ock mao; fader eller mo: Ider ej på anocat sätt kan viana befrielse från alimän arbetsinrättning, än att dev, som dem mottager befrias från ansvar för hustrua eiler Ibarnen. Erbjuder dec, som hustrun eller karnen underhåller, ett från arbetsinrättningen, såsom nu rämndes, uttaget bjon, sådant försvar eller tillfälle till utkomst, att det derigenom sättes i stånd att hustrun eller barnen tillika försörja, vare bjonet pligtigt att anbudet mottaga, och den, som anbudet gjort äge bjonetss tjenst li laga tid uppsäga 1) Föräldrar äro pligtige ait så låogt deras tillI gångar räeka, underhålla b rnen och barnen Tlikaså föräldrarne. Den man, som ejianehar hemman, torp, eller annat näriogsfång ellec tjenst, hvaraf han kan hustru och barn försörja, äge ej ingå i äkItenskap, der han ej ställer borgen att hustrun -loeh barnen ej skola falla församlingen till last. Vid 15 år anser en hvar kunna försörja sig sjelf, der vanförhet eller klen kroppsbyggvad ej I hind:ar. d Å landet må jordägare skilja sig från försaw