något derom, gick Kcrea åter till sängs och sof t
påföljande morgon,
Uppå fråga f Ordiöranden, uppgif Korån: ä
kan sof, då Stenvall kom in i Korens rum, hva
vid Stenvall icko haft någom yxa med sig, sar
att Koren icke eller såg att Stenvalls förski
ver blodigt, emadin Stanvall kastat det bakom sä
gen. Eotn hede ej eller härt det minsta bulle
nödrop eller rågot, som kunde väcka hans upj
märksarshet,
Aktor, Er FiltSekretezaren Thavenius, anmiärk
den väsendtligs olikhet, som förefanns uti denna bi
känrnelse och der, hvilken inför poliskammaren bli
vit eflegd. Korer hide nemligen, der moa enlednir
gen af hvad Stervall uppgifvit, erkänt: att efter då
Etenvell inkommit i Kereus rum och omtalte att h:
pisket Carl, stmt bedt Koren gå med, för att s
hv:d Stenvall gjort, hide Koren följt med Stenva
till yttre dörren af megasinet, hvarvid Korn inti
poliskammeren tillika tilit det yttrandet: så jag fic
se hur det vär stäldt, gick j:g genast in igen.v
Demstolers ordförande gjorde Koren uppmärksar
på den tvet:lan, hvirmed hen nu blifvit beträdd, me
Eo6n förklvorade det oaktadt, att han icke inför po
liskammaren gjort något sådant erkänninde, som de
ny:sberörda, utan vidblef sin förra uppgift.
Den mördadee fader Hindskfebrikören Istz armärk
te älven, att Stenvalls uppgilt, det Carl slagit til
Stenvall med en nyckelknipps, vore ogrundad, eme
dan dea befunnits qvarsittande i dörren.
Vittnena: gossen Herman August Söderberg oc
Drängen P.tter Andersson bletvo nu aihördoa.
Gossen Söderbergs berättelse, är af följande in
nehåll:
Omförmåälde Tisdsgsafton, vid pass kl. ?,4 möt
toes Säderberz och Dränger Andersson yå fabrikö.
ren 1sozs gård.
Andersson frågade då Söderberg, om hanicko vil.
le gå med, för att se på en vest, som Andersasor
hade. Andersson gick förut och Söderberg skulle
strxt komma efter. Då Söderberg en stund doeref
4er ver stadd på väg upp till Andersson, och hun.
nit uppföro trappan in i förstugan, kom Koren ut-
ifrån sitt rum och ropade Söderberg, samt bad Sö
derberg! gå efter ett qvarter bränvin, dortill han fic?
pemvingar cch butelj. Då Söderberg kom in till
ortn, fick hså der se Stenvall, som virzblodig em
munnensfoch på förskinnet, ifrån bröstet ända nedåt.
Senvall föregat då, att han blödt näsblod och bad
Söderbergj atvätta blodfläckarne. Kora sido då:
det är ej värdt; du kan få låna mitt. hvirtill 3ten-
vall svarade: det var bran Stemvall kastade ifrån
sig sitt förskirn och tog i dess ställe på sig Korens3,
Söderberg gick derpå ut ur Keråns rum in. till Au-
dersson, för hvilken han berätt:de, att hsn skulle gå
efter bränvin åt Koren. Sedermera förfogade sig
Söderberg till krogen för att köpa bränvin. Då Sö-
derberg återkom, var Korcas dörr stängd och Steu-
vall stod utanför densamma. Da buelltade på dörron,
men blefvo icke insläppte, emedan Korea sof. Sten-
vall följde då med Söderberg in till Andersson, hoc
kvilken Stenvall, som föreföll Stdsrberg vara druc-
ken, :-nder såug och särdeles :unterhot tog sig en
3up ur buteljen, stmt tillsade hsnom att gömma det
öfriga åt Kora, Sedau åtföljdes de alla utur As-
der2sons rum red på gårdsn, öfver hvilken Ste.vall
Ryntos taga vägen, ut n stt Söderberg likväl kunde
uppgilva hvart han ämnade ställa sia kom. Likväl
förmodsdo Söderberg, att det bar utat åt krogen.
Söderberg och Andersson gingo dorefter till vadbes
!der, hvarest de med vedhuggning voro sysselsatte
äntill skymningen.
Kon vile icke vidkännas Säderbergs vittnesmål
hvsd detsamma angick Koren, och oaktadt ordföran-
den sökte gära Koren uppmärksam på osannolikhe-
tonderaf att Söderberg, som ver en 416 års gosse,
skulle kunnat 7g2 något istressa af att ampåonde
Koren göra annan berättelse än den som med verk-
dig: förhållandet vore öiverensstämmanda, vidhöll
likväl Korea sitt nekande.
Dränger Pettor Anderssen:
Merberörde Tisdag, ungefär klockan 3,4 på eiter-
middagen, då han kom från staden, mötte han ;308-
son Söderberg inpå Fxbrikören Isoz.s gård. Anders-
zon bad då Söderberg gå med honom upp på ksm-
miren, för att se an vest, som Andertsona köpt. A1-
Qdersson gick förut sch Söderberg sade fatt han straxt
sku!le komma ofter. Då Aadersson gick uppför
strapporne förbi vinden, till hvilken dörren stod öp-
peu, hörde Andersson tydligen Stenvalls röst, med
dessa ord: nag har jag gjort min flit, sedan jag kom
obit, Andersson hördo väl, att folk fanns på vin-
den, mer fäste ingen uppmärksemhet dervid, An-
Adersson gick in på sin kammaroa, Eu stund derefter
kom Söderberg gående, då i dotssmma Söderberg
gick genom förstugan, Andersson fick höra, att Ko-
fr itrån sitt rum ropade på Söderberg, Andersson
hade ej riktigt tillstängt sin dörr. Ean stund doreif-
ter kom Söderberg in till Anderssen och berättido
att han af Koren blifvit anmodad att gå åstad och
köpa bräcvin, för hvilket ändamål Söderberg hade
butelj med sig. Sedin Andersson visat vesten för
Säderberg, gick Söderberg efter bränvin Efter en
kort stunds förlopp hörda Andersson, att Söderberg
och Stenvall stodo och bultade på Kores:s dörr, u-
tan att den likväl öppnades. De kommo då båda in
i Anderssons rum, hvarest Söderberg lemnade bu-
teljen åt Stenvall. Stenvall tog sig en sup och sjöng
dsrunder, med tecken till rusighet, åtskilliga visor,
bvsriblaad Aadersson nu erinrads sig or, som börj2-
de sålunda: Grosshandlaren bor upp i vinden och
han har hin båle till vän.v Sedermera ställde Sten-
vall bnteljen på bordet, under tillsägelse att det öf-