något derom, gick Kcrea åter till sängs och sof t påföljande morgon, Uppå fråga f Ordiöranden, uppgif Korån: ä kan sof, då Stenvall kom in i Korens rum, hva vid Stenvall icko haft någom yxa med sig, sar att Koren icke eller såg att Stenvalls förski ver blodigt, emadin Stanvall kastat det bakom sä gen. Eotn hede ej eller härt det minsta bulle nödrop eller rågot, som kunde väcka hans upj märksarshet, Aktor, Er FiltSekretezaren Thavenius, anmiärk den väsendtligs olikhet, som förefanns uti denna bi känrnelse och der, hvilken inför poliskammaren bli vit eflegd. Korer hide nemligen, der moa enlednir gen af hvad Stervall uppgifvit, erkänt: att efter då Etenvell inkommit i Kereus rum och omtalte att h: pisket Carl, stmt bedt Koren gå med, för att s hv:d Stenvall gjort, hide Koren följt med Stenva till yttre dörren af megasinet, hvarvid Korn inti poliskammeren tillika tilit det yttrandet: så jag fic se hur det vär stäldt, gick j:g genast in igen.v Demstolers ordförande gjorde Koren uppmärksar på den tvet:lan, hvirmed hen nu blifvit beträdd, me Eo6n förklvorade det oaktadt, att han icke inför po liskammaren gjort något sådant erkänninde, som de ny:sberörda, utan vidblef sin förra uppgift. Den mördadee fader Hindskfebrikören Istz armärk te älven, att Stenvalls uppgilt, det Carl slagit til Stenvall med en nyckelknipps, vore ogrundad, eme dan dea befunnits qvarsittande i dörren. Vittnena: gossen Herman August Söderberg oc Drängen P.tter Andersson bletvo nu aihördoa. Gossen Söderbergs berättelse, är af följande in nehåll: Omförmåälde Tisdsgsafton, vid pass kl. ?,4 möt toes Säderberz och Dränger Andersson yå fabrikö. ren 1sozs gård. Andersson frågade då Söderberg, om hanicko vil. le gå med, för att se på en vest, som Andersasor hade. Andersson gick förut och Söderberg skulle strxt komma efter. Då Söderberg en stund doeref 4er ver stadd på väg upp till Andersson, och hun. nit uppföro trappan in i förstugan, kom Koren utifrån sitt rum och ropade Söderberg, samt bad Sö derberg! gå efter ett qvarter bränvin, dortill han fic? pemvingar cch butelj. Då Söderberg kom in till ortn, fick hså der se Stenvall, som virzblodig em munnensfoch på förskinnet, ifrån bröstet ända nedåt. Senvall föregat då, att han blödt näsblod och bad Söderbergj atvätta blodfläckarne. Kora sido då: det är ej värdt; du kan få låna mitt. hvirtill 3tenvall svarade: det var bran Stemvall kastade ifrån sig sitt förskirn och tog i dess ställe på sig Korens3, Söderberg gick derpå ut ur Keråns rum in. till Audersson, för hvilken han berätt:de, att hsn skulle gå efter bränvin åt Koren. Sedermera förfogade sig Söderberg till krogen för att köpa bränvin. Då Söderberg återkom, var Korcas dörr stängd och Steuvall stod utanför densamma. Da buelltade på dörron, men blefvo icke insläppte, emedan Korea sof. Stenvall följde då med Söderberg in till Andersson, hoc kvilken Stenvall, som föreföll Stdsrberg vara drucken, :-nder såug och särdeles :unterhot tog sig en 3up ur buteljen, stmt tillsade hsnom att gömma det öfriga åt Kora, Sedau åtföljdes de alla utur Asder2sons rum red på gårdsn, öfver hvilken Ste.vall Ryntos taga vägen, ut n stt Söderberg likväl kunde uppgilva hvart han ämnade ställa sia kom. Likväl förmodsdo Söderberg, att det bar utat åt krogen. Söderberg och Andersson gingo dorefter till vadbes !der, hvarest de med vedhuggning voro sysselsatte äntill skymningen. Kon vile icke vidkännas Säderbergs vittnesmål hvsd detsamma angick Koren, och oaktadt ordföranden sökte gära Koren uppmärksam på osannolikhetonderaf att Söderberg, som ver en 416 års gosse, skulle kunnat 7g2 något istressa af att ampåonde Koren göra annan berättelse än den som med verkdig: förhållandet vore öiverensstämmanda, vidhöll likväl Korea sitt nekande. Dränger Pettor Anderssen: Merberörde Tisdag, ungefär klockan 3,4 på eitermiddagen, då han kom från staden, mötte han ;308son Söderberg inpå Fxbrikören Isoz.s gård. Anderszon bad då Söderberg gå med honom upp på ksmmiren, för att se an vest, som Andertsona köpt. A1Qdersson gick förut sch Söderberg sade fatt han straxt sku!le komma ofter. Då Aadersson gick uppför strapporne förbi vinden, till hvilken dörren stod öppeu, hörde Andersson tydligen Stenvalls röst, med dessa ord: nag har jag gjort min flit, sedan jag kom obit, Andersson hördo väl, att folk fanns på vinden, mer fäste ingen uppmärksemhet dervid, AnAdersson gick in på sin kammaroa, Eu stund derefter kom Söderberg gående, då i dotssmma Söderberg gick genom förstugan, Andersson fick höra, att Kofr itrån sitt rum ropade på Söderberg, Andersson hade ej riktigt tillstängt sin dörr. Ean stund doreifter kom Söderberg in till Anderssen och berättido att han af Koren blifvit anmodad att gå åstad och köpa bräcvin, för hvilket ändamål Söderberg hade butelj med sig. Sedin Andersson visat vesten för Säderberg, gick Söderberg efter bränvin Efter en kort stunds förlopp hörda Andersson, att Söderberg och Stenvall stodo och bultade på Kores:s dörr, utan att den likväl öppnades. De kommo då båda in i Anderssons rum, hvarest Söderberg lemnade buteljen åt Stenvall. Stenvall tog sig en sup och sjöng dsrunder, med tecken till rusighet, åtskilliga visor, bvsriblaad Aadersson nu erinrads sig or, som börj2de sålunda: Grosshandlaren bor upp i vinden och han har hin båle till vän.v Sedermera ställde Stenvall bnteljen på bordet, under tillsägelse att det öf