RRÅT TOTALA TD RTR al TA MIA Ja tll vara TOP EE
la riket. Skälen för denna inrättning äro! at
tvisteraa menigheter emelian skulle upphö-
ra, samt att enbet och ordning i förvaltningen
skulle vinnas. Emot densamma tala likvil mån-
ga skäl: först och främst äro menighete:na obe.
aägoa att lemna bid ag till en fond, då de e
2ga rätt att förralta dep, eller åtmivstone till
se hur den förvaltas; för det andra skulle miån-
ga fattige, som nu pjuta mer eller mindre till-
råekligt uaderstöd af föräldrar, anhörige eller an
dra personer, hvilka litt kunna l-moa ettrum
litet kläder och mat, men ej lika lit koatants
bidrag, helt och hållet falla fattigvården till last.
vidare skulle pastorernas och församlicgarnes
ömhet och omtanka för de behöfrande inom för
samlingen till sior del förlamas, och s modet
förekommaride i tid och medan de fawtig s vil
kor ännu kunde förbätiras, förvandlas i litiröjd-
het och hvar-en söka di:aga parti af arbetarn
förmåga så långt den räekte, för att sedan ka-
sta honom på allmänna fattigförsörjningev, och
slutligea skulle organiserandet och underbålle
af en så vidlyfiig inrättning, med tby tilböran-
de embets- och tjenstemän, medföra sto:a kost-
nadec. Författaren har derföre bibehillit dec
gamla grunden eller ait den, som af en person
baft gaguet, äfven bör underhålla boovom d v.
s. att hväje menighet sjelf får sörja för siv3
fsttiga. Denna gruad får doek i tillimpvingen
sträckas derhän, att underhållsikyldigheten sön-
derdelas ända till dess den träffar individerne,
så att i hvarje fall utrönvas skulle, hvilka perso-
ner inom menigheten haft ggn af den till un-
derstöd enmilde personen, emedan fattigvården
bör vara ett föremål för allmänt deltagande.
Det är likväl klart, att en församling) ej må
tvingas att försörja dem, som i en annan för-
samling tillbragt sin arbetsföra tid. Församlin-
gevs rätt att undandraga sig detta bör dock ej
sträckas så vida, att hon skall kunna hindra en
persoas iofipttniog och sålunda bryta det kon-
trakt, någon inom församlngen med personen
iogått; församlivgea hör, i fråga om en sådan in-
flyuniog, endast äga att medelst protest förvara
sig mot skyldigheten att framdeles till ett sådant
presumeradt fattigbjons underhåll bidrag:. Den
billighet, dea ena församlingen i sådant fall har
att mot den andra iakttaga, anser förf. älvea
böra jaktagas af församlingen mot hennes egna
ledamöter, så att en förssmlingsledamot, som sjelf
inga fattigbjon lemnar, äfvea må, dock blott till en
viss grad, befrias från skyldigheten att bidraga tili
uuderhåll af dem, som komma från andra. Att
något visst bestämmes om bares skyldigbet att
underhålla föräldrar, så mycket mer, som stad-
gandet hirom i 31 Kap. Jordabxken landsla-
gen sedermera ej blifvit upplifvadt, Från sta.
tens skyldighet att afbjelpa nödlidandes behof,
börl:der författarn äfven dess rättighet att för-
bjuda äktenskap mellan sådana personer, som
påtagligen sakna utväg att försörja de barn de
sommanafla, och tror, att så beänklig denna
ioskränkning än är, den likväl ofta ugör en
verklig välgerning för kontr:henterne och ett
motiv mer för dem att använda nödig omtanka
till förväcfvande 2f en oberoende ställning
För den tredje punkten eller fatigförsörjoin-
gens inrättning och förvaltning, avser förf. lag-
stiftningen bafva mindre söjt än för någon :f
de andra. Han har imedlertid hemiat sina fö-
reskrifier dels från antager prexis, dels från den
gruudsatsen, att den fattige bör, vare sig i fat-
tighus eller annan bostad, underhållas så att han
ej behöfver kringvand: 8, e!ler anlita oloflig2 ut-
vägar för nödtorftigt underhill, utan utt likväl
lättjan må finna ett hyende i allmänna välgö-
renheten. Fattighjonet bör likväl sjelf äga hvad
det utöfver spisniogskostuad kan förtjens, e-
medan ingen arbetar väl, som ej af arbetet kan
beräkna någon egen fördel. Beredande af ar-
bete för fattigbjonen anser förf. för församlin-
garnes egen vinst, och tror, att församlingens å
läggande att lemna fattighjonet fullt unde båll
efter stadgad spisordning, skall drifva hennes att
söka en sådan vinst. De allmänna afgilterna
till fattigförsörjniogen böra så mycket möjlgt är
läggas på personer, ej blott för vighet i debi-
tering och redogörelse, utan äfven derföre att
jorden redan är nog betungad.
Hvad slutligen för det fjerde hämmandet af
kriogstrykeri och tiggeri angår, antar förf. att
SN me fars RF fer oo AP oo Mm