a om Lå 2 het --
mot Hr Crusessto!pe, varit hufvudsaken.
FÖRSLAG TILL FATTIGVÅRD.
Aagieade denna vigtiga angelägenhet, hvars
iordniogbringande snart skall taga allmänhetens
synnerliga uppmärksamhet: i aospråk, meddels
vi bär nedanför d2 bhufvudsakligaste puvkteraa
af ett förslig, som, ehuru ofullständigt för när
varande ögonblick, då de officiella uppgifierns
om paupcorismens tillvext börjat gå i bredd med
balietinerza om den allmiana lycksaligheten,
hkvil icke blott ianaehåller flera frågor och upp:
lysaioger, lämplige att meddela den med ämne
obekante förs:a begreppen om de svårigheter,
fattigvårdslagstifiniugen framter, utan atven äger
det särskilda intresset att vara författadt al en
bland d2 skickligaste och mest ovanliga embets-
min, vårt laad ägt att upprisa, framlidne
Landshöfdingea Casper Ebrenborg, och hra:til
ea afskrit beaöget blifvit oss meddelad.
Han sysselsätter sig deruti icke med paupe:
rismens grund, och icke heller med mealen
till dess förekommande; ban drifves af sin egen
p-aktiska erfarenhet om våra så kallade ekono
miska författningars ofullkomligheter och iakon-
seqrenser vill oaskan aut bota dem, oeh hans
närvarande förslag till stadga för fatigvården är
tyilgen ett försök att afbjelpa det bryderi,
hvari haos befattaing med d-nna vård vid läns
styrelsen mer än en gång, eller rättare sagdt o-
upphörligt, försatt bonom. För ett sådant ö-
goablieketz beho! har han ej gått längre, än nö-
digt var, u:au blott sökt att bringa till enhet
och koaseqsens de stadgar, som redan dels de
jure, dels de faeto exister.de, och det bör der-
före icke förandra, att man hos hoaom åter-
fianer några rumera temligen allmänt förkasta-
de grundsatser, t. ex, fattigbjons tvingande till
krigstjeost eller allmänt arbete. Detta oaktadt,
skall den i ämnet erfarne lätt inse, att det skul-
le tjena till mycken lättaad, om regeringen kuo-
nat ölverviana sia böjelse för ajournering och
bragt ordning i det gamla, under det man väa
tade på det nya. Ehrcenborgs förslag var nem-
ligen ämaadt att läggas under regeringens ögon
och hade derföre blifvit försedt med så kalla-
de motiver, eller redogörelse för skälen till de
stadgar, författaren föreslagit; dessa synas oss
lämpligen kuana tjena till iuvledsing för sjelfsa
förslaget, och vi börja derföre med dem
Författaren antager, att bristen på bestämda
oeh allmänna stadgar knappt för något ämne
här i landet är så känbar, som för fattigvården.
Författningeroe rörande detta ämae äro utkomna
piolika tider och utan sammanhang, innehilla g:n-
ska obestämda stadgaaden i frågan om skyldigheten
att försörja de fatiiga, men ännu obestämdare i
frågan om sättet att fullgöra denna skyldighet.
I förra tider, då tillfället att nära sig ej var så
inskränkt, som nu, och pligten att gifva almosor
räkosdes till de kristliga, var man fördragsam
mot tiggeriet, och detta kunde derföre af den
fattige b:gagnas; nu åter, sedan pligten att gil-
va almosor blilvit en borgerlig pligt, är man o-
fördragsam mot tiggeriet, på samma gång som
man icke drar i betänkande att undandraga sig
skyldigheten att lemna bidrsg till de fauige, så
snart man förmeaar, att denna skyldighet med
större fog kan hvälfras på någon annan. Följ
den al denna förändring i åsigterva bredvid för-
fattoiogaroas ofullkomlighet och obestämdhet har
blifvit oräkneliga tvister emellan de försörjoings-
skyldige inbördes och mellan dessa och de fat-
tiga samt en helt och hållet af pastorernas lyn-
ne och samvetsömhet beroende, öfver allt sig
olik administration af fattigvården. Ea ny för-
fattning för fattigvården är således högst behöf-
lig. Denm författning bör bestämma: 1) hvil-
ka som äro berättigade till understöd; 2) hvil-
ka som äro förpligtade att i hvarje särskildt fall
utgifva detta ucaderstöd; 3) huru fattigförsörj-
ningen sk ll inrättar; 4) huru tigzeri och lös-
drifveri må förekommas.
I afsegoud: på det första är det klart, attin-
gea nödlidande, ehvad orsaken till hans fattig-
dom än må vara, får lemnas hjelplös. En sör-
skild uppmirksamhet miste likväl lemnas åt
tvänne klasser af fattiga: barnaföderskor, då fa-
dren är okäod eller urståndsatt att lemna mo
dren nödigt underhåll, samt afsigkomaa fattiga
hushåll. Båda dessa arter röna af menigheter-
—. LV len ALA — LÄ JA fe oo and FT