nerade brottet till nämnde besiraffoing, lärer ingen menniska med sundt förnuft kunna tro Hr Hultbergs föregifvande, att våldet endast blifvit anbefaldt, såsom en aga. Till beifrande af den vigtiga talan, jag nu haft äran väcka, ledes jag mindre af hämdkänsla för liden oförrätt, emedan ingen upprättelse härför är tänkbar, än af fosterländskt sinne för bibehållande af lag och sjelfständighet, till hvars undergräfvande så mycket på sednvare tider synbarligen syftat; jag gör mig derföre förvissad, att Hr JustitixOmbudsmannen icke underlåter lagligen beifra den undersökning, jag väckt, utan med den kraft och sjelfständighet, hvarför Hr Justitie-Ombudsmannen alltid gjort sig högsktad, himmer våldet och godtycke, så att icke många landsmän, i likhet med mig, derföre benöfva fly fäderneslandet. Lag och dess respekterande är för djupt rotad i Svenska khjertan, för att med ens kunna våldföras och hånas. — Måtte detta i framtiden aldrig lyekas, utan nationen snart inge dess ställningar och förhållanden !! — Ofver den förklaring, som i anledning häraf borde blifva infordrad, utbeder jag mig få med påminnelser inkomma. Stockholm den 1 Dezember 1838. J. IF. Sundborg. Likaflydande med det till Justitie-Ombudsnans-Expedition ingifna memorial; betygar J. IV. Sundborg.