som skrifvit och bevittnat reverserne, på sät ofvannämdt är, aldrig dertill rådt, hjelpt elle: derom blifvit underrättad; följer att den ringaste brottslighet å min sida icke ens är tänkba och att jag i allt fall aldrig skulle kunnat beläggas med högre ansvar, än några riksdaler: böter, som likväl icke kunde öfverstiga eller ens taxeras till 13 Rdr 16 sk., i den händelse jag afvetat tilltaget och i sådant hänseende haft någon delakiighet. Den, genom egen bekännelse, förvunne e. o. Kammarskrifvaren Löfgren har, med deposi.ion af 16 Rdr 32 sk. bko böter, blifvit från häktet frigifven. — Likväl måste hang förfarande, jemlikt lag beliggas med 80 Rdr bko böter. Det vill häraf äfven synas som Hr t. f. Polis. mästaren icke skuile hafva särdeles reda på någon laglig straffbestämmelse. Genom ifrågavarande våldförende mot mig har Hr t. f. Polismästaren icke allenast ,brutit den fred, som Konungen svurit kafver att hålla undersåtare sinan utan äfven den ed han sjelf, såsom domare aflagt, samt derföre, enligt 20 Kap. 7 Missgerningsbalken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, gjort sig förfallen till ett års fångelse med eller utan arbete och 100 Daler Silfvermynt böter. Då mitt qvarhållande i häktet icke kän anses ännat, än såsom ett försök att pina mig till en lögnaktig bekännelse, helst Ur t. f. Polhsmisteren hotade mig med fängelse till dess jag ville förklara: vnatt jag visserligen icke deltagit uti förfalskningen, men sedermera blifvit derom underrättad och sålunda afvetat, att reverserna varit orikiiga,, i hvilket fall jag lofvades att genast blifva befriad ifrån häktet, som alltså skulle bero på mig sjelf. Såsom närvarande vittnen vid detta förfarande, får jag till en början åberopa protokollsföranderne, Notarierne Ziervogel, Rosenström och Lindborg, Polisgevaldigern Gederin samt Polisbetjenterne Ljunggren, Olsson och Westerberg. För denna pinliga åtgärd har t. f. Polismästaren Hultberg ytterligare, till följd af 20 Kap. 8 6 Missgerningsbalken och pyssberörde Kongl. Förordning, gjort sig förfallen till ett års fängelse och 100 Daler Silfvermynt böter. Att endast yrka 2 års fästning å en person, som på den korta tiden af sex månader, hvarunder Hr Häradshöfdingen Hultberg förestått Polismästare-embetet, säkerligen, på grund af Sveriges såkallade gällande lag, gjort sig förfaljen till fästningför lifstiden äfven med Meiusalsms ålder, vore visserligen mera egoistiskt, än medborgerligt; jag får derföre till Hr JustitieOmbudsmannens beifrande äfven äran anmäla, hurusom Hr Hultberg under hela sin besagde tjenstetid sökt pina de häktade till bekännelse; hvarvid, utom pryglingarne, så tillgått, att en polisbetjent anbefallts åtfölja fångarne till häkLet samt derstädes, med hälsning från Hr Polismästaren, låtit insätta den, som skulle pinas till bekännelse, i sådant afseende uti mörk arrest med hårda tillskrufvade handklöfvar. — Den 5 nästlidne månad åskådade jag sjelf en sådan pktion under Rådhuset, härvid voro äfven närvarande, utem fångknekterne, som påsaite och illskrufvade handklofvarne, Vaktmästaren Holmbergs dotter och Enkefru Schukneckt. (Slutet följer.)