DE ar qvantiteten än qvaliteien, de gravamina mot Er Häredshöfding Hultberg, för hvilka ett åtal redee är mot honom anhängigt, och dem opirionen i öfrigt låogt för detta, ansett troliga om än icke bevisliga i afseende på den behsndling, polisen stundom låtit arrestanter undergå, men sjelfva den form Sundborg i denna del af angifvelsen begagnat, och den mängd af vitnen, han åberopat till uppdagande aftortursystemet, måste väcka en stor ryfikeohet att erfara, hvad åtgärd som åt en sådan skrift kommer all lem m:s. Å ena sidan finner man mnemligen, att kvarje undersökving öfver en angifvelse, som ieke har något visst till tiden bestämdt faktum till föremål, är inqvisitorisk, emedan den åsyftar att framkalla angifvelser genom sjelfva de åberopade vittnena, och proeeduren af en undersökning i detta fall skulle då bli densamma, som när för någon tid sedan em oräknelig mängd menniskor appkallsdes i poliskammaren, i frågarn om uppirkdena i HofRätten onh Ålandsgränd, i ändarsål att möjligen framkalla angifvelser emot några att hafva deltagit i oljudet; men å dem sandra är sjelfva anklagelsen likväl af allt för svår beskaffenhet och uppgifterna derom äro så positivt framställda afangifvaren, att det, om ej för Hr t. f. Polismästaren sjelf, åtminstone för dem, som satt honom på denna plats, måste vara i hög grad maktpåliggsnde att en noggramm undersökning anställes. Innehållet af Sundborgs skrift lyder som följer: Till Rikets Högloft. Ständers Hr Justitie-Ombudsman ! I anledning af det memorial, jag under den 15 sistl. Oktober haft äran ingifva, får jag nu, efter det Kongl. Poliskammarens protokoll blifvit i min öfvervaro upplöst till justering och undersökningen slutats, ödmjukast andraga: Åt berörda protokoll, om hvars delfående jag förgäfves i fyra veckor anhållit och derföre torde blifva af af Hr Justitie Ombudsmannen sjelf infordradt, inhemtas, att detsamma icke var öfverensstämmande med de lögnaktiga uppgifter, Stockholms Dagblad utspridt, utan att, då de under Åldermannen Wiboms reverser tecknade vittnen, e. o. Kammarskrifvaren Löfgren och förre Länsmannen Thunström vid Kongl. Pofliskammaren slutligen återkallade den vittnesberättelse, de afgifvit inför Södra Förstadens Kämnersrätt, bemälde Löfgren och Thunström bestömdt förklarade: att de aldrig upplyst mig om deras erkända brottslighet: att de dertitl af mig icke blifvit öfvertalade eller ens vidtalde: att Thunström, som skrifvit reverserne, tv sin lifstid aldrig talt vid mig: att de icke sett mig närvarande vid öfverläggningen eller verkställande af brottet: att deicke eller hört mig betinga en enda riksdaler af den afsedda profiten eller sett någon förbindelse, som dertill skulle berättiga mig; hvaremot de uppgålvo, att numera aflidne Rusthållaren Lundberg i lifstiden och förre Notarien Björkman öfvertelt dem till deras olofliga företag. Då?dertill kommer, att jag genast, på sätt mitt förra memorial innehåller, uppgaf och styrkte, det Lundberg ö!verlemnat mig reverserne, hvilket förhållande han äfven slutligen vidgick; saknades följaktligen all anledning både till mitt häktande och qvarhållande. Med åberopande af mitt förra memorial och hvad jag under förhören i Kongl. Poliskammaren andragit, går jag nu att utveckla min slutLiga talan och angifvelse mot Hr t. f, Polismästaren, Häradshöfdingen Hultberg. För att kunna häktas, måste man vara förvunanen att antingen hafva begått det brott, hvarom fråga är, eller ock att häruti ägt den delaktighet, som 61 Kap. 1 4 Missgerniugsbalken omnämner; hvarförutan brottet skall vara af urbota beskaffenhet d. v. s. nsaken gå å lif eller kropp, då man med penningar ej böta mån. Hvad öfvertygandet om brottsligheten vidkommer, så torde detta vigtiga requisitum knappast behöfva nämnas, att dethelt och hållet saknats. Det synes mig tillräekligt härvid blott erinra, att Hr t. f. Polismästaren, efter en månads olaga arrestering somt alla möjliga hotelser och lockelser, sjelf måste upphäfva sitt eget beslut om mitt häktende och ställa mig på fri fot; utan att anse sig berättigad emottaga den af mig ee FT I, a