DE ar
qvantiteten än qvaliteien, de gravamina mot Er
Häredshöfding Hultberg, för hvilka ett åtal re-
dee är mot honom anhängigt, och dem opiri-
onen i öfrigt låogt för detta, ansett troliga om
än icke bevisliga i afseende på den behsndling,
polisen stundom låtit arrestanter undergå, men
sjelfva den form Sundborg i denna del af an-
gifvelsen begagnat, och den mängd af vitnen,
han åberopat till uppdagande aftortursystemet,
måste väcka en stor ryfikeohet att erfara, hvad
åtgärd som åt en sådan skrift kommer all lem -
m:s. Å ena sidan finner man mnemligen, att
kvarje undersökving öfver en angifvelse, som
ieke har något visst till tiden bestämdt faktum
till föremål, är inqvisitorisk, emedan den åsyf-
tar att framkalla angifvelser genom sjelfva de å-
beropade vittnena, och proeeduren af en un-
dersökning i detta fall skulle då bli densamma,
som när för någon tid sedan em oräknelig mängd
menniskor appkallsdes i poliskammaren, i frå-
garn om uppirkdena i HofRätten onh Ålands-
gränd, i ändarsål att möjligen framkalla angif-
velser emot några att hafva deltagit i oljudet;
men å dem sandra är sjelfva anklagelsen likväl
af allt för svår beskaffenhet och uppgifterna
derom äro så positivt framställda afangifvaren,
att det, om ej för Hr t. f. Polismästaren sjelf,
åtminstone för dem, som satt honom på denna
plats, måste vara i hög grad maktpåliggsnde att
en noggramm undersökning anställes. Innehål-
let af Sundborgs skrift lyder som följer:
Till Rikets Högloft. Ständers Hr Justi-
tie-Ombudsman !
I anledning af det memorial, jag under den
15 sistl. Oktober haft äran ingifva, får jag nu,
efter det Kongl. Poliskammarens protokoll blif-
vit i min öfvervaro upplöst till justering och
undersökningen slutats, ödmjukast andraga:
Åt berörda protokoll, om hvars delfående jag
förgäfves i fyra veckor anhållit och derföre tor-
de blifva af af Hr Justitie Ombudsmannen sjelf
infordradt, inhemtas, att detsamma icke var
öfverensstämmande med de lögnaktiga uppgifter,
Stockholms Dagblad utspridt, utan att, då de
under Åldermannen Wiboms reverser tecknade
vittnen, e. o. Kammarskrifvaren Löfgren och
förre Länsmannen Thunström vid Kongl. Po-
fliskammaren slutligen återkallade den vittnesbe-
rättelse, de afgifvit inför Södra Förstadens Käm-
nersrätt, bemälde Löfgren och Thunström be-
stömdt förklarade: att de aldrig upplyst mig
om deras erkända brottslighet: att de dertitl
af mig icke blifvit öfvertalade eller ens vid-
talde: att Thunström, som skrifvit reverserne, tv
sin lifstid aldrig talt vid mig: att de icke sett
mig närvarande vid öfverläggningen eller
verkställande af brottet: att deicke eller hört
mig betinga en enda riksdaler af den af-
sedda profiten eller sett någon förbindelse,
som dertill skulle berättiga mig; hvaremot
de uppgålvo, att numera aflidne Rusthållaren
Lundberg i lifstiden och förre Notarien
Björkman öfvertelt dem till deras olofliga
företag. Då?dertill kommer, att jag genast, på
sätt mitt förra memorial innehåller, uppgaf och
styrkte, det Lundberg ö!verlemnat mig reverser-
ne, hvilket förhållande han äfven slutligen vid-
gick; saknades följaktligen all anledning både
till mitt häktande och qvarhållande.
Med åberopande af mitt förra memorial och
hvad jag under förhören i Kongl. Poliskamma-
ren andragit, går jag nu att utveckla min slut-
Liga talan och angifvelse mot Hr t. f, Polismä-
staren, Häradshöfdingen Hultberg.
För att kunna häktas, måste man vara för-
vunanen att antingen hafva begått det brott,
hvarom fråga är, eller ock att häruti ägt den
delaktighet, som 61 Kap. 1 4 Missgerniugsbal-
ken omnämner; hvarförutan brottet skall vara
af urbota beskaffenhet d. v. s. nsaken gå å
lif eller kropp, då man med penningar ej
böta mån.
Hvad öfvertygandet om brottsligheten vidkom-
mer, så torde detta vigtiga requisitum knappast
behöfva nämnas, att dethelt och hållet saknats.
Det synes mig tillräekligt härvid blott erinra,
att Hr t. f. Polismästaren, efter en månads o-
laga arrestering somt alla möjliga hotelser och
lockelser, sjelf måste upphäfva sitt eget beslut
om mitt häktende och ställa mig på fri fot; u-
tan att anse sig berättigad emottaga den af mig
ee FT I, a
