den hårda nödvändigheten al en styckning 2
dess område, dels gezom Hoilands skuld, del
i anseende till makternes långmodighet icke gå
i fullbordan, så är sekernas ställning icke mer
densamma; sedan dess har tiden kuvutit så fast
band emeilan oss och våaa landsmän i Luxem
lurg och Limburg, att dessa band ieke mer
knnna slitas utan alt misskänna folkens heliga
ste rätt. Men E. Maj:ts yttranden hafva kommi
Oss alt tro, att man ännu iske öfvergifvit före
hafvandet att betunga oss med bördan af ei
skuld, den vi icke kontraherat, att sönderstyck
våra provinser, och tillintetgöra deras sedan år
hundraden bestående enhet. De misstag, son
blifvit begångaa vid fördelningen af konungari
ket Nederlands statsskuld, äro likväl genom be
vis ådagslagda, och en åttaårig erfarenhet ha
visat att de gamla, nära band, som förena Lu
xemburg och Limburg med de öfriga Belgisk
provinserna, utgjort allas lyeka utan att störa nå:
got enda lands i Europa luga.,
,Luxemburg är sedan 4 sekler förenadt msec
Belgien. Belgiska revolutionen har icke skona
denna förening med de öfriga provinserna, uian
blott bibehållit den. Denna provins, fastän der
förer titel af storhertigdöme, har aldrig vari
ansedd som en Tysk stat. Nederländska rege-
ringens organisation och statsbandlingar hafva
alltid talat om de nya södra provinserna, sådana
de enligt traktaterna fordom varit, utan att nå-
gonsin från dem söndra Luxemburg. Belgier
har icke det ringaste utvidgat sina gränser.
Det kar slitit sig löst från de norra provinser-
aa, har begärt ena egen konung för sig, och
erkänt Tyska förbundets militära rätt, denna
enda på Nederländernes grundgebit hvilande
specialräst; det har erkänt denna rätt, sådar
som dena ägt rum i 15 år. — Provinsen Lim:
burg har genom traktater erhållit sina nu va-
rande gränser, De förra enklaverna hafva blif-
vit utvexlade emot andra i Holland belägna en-
klaver. — Belgien har alltså icke låtit leda sig
af förstoringslystnaden; äfven i denna stund
begär det icke mera än att få bibehålla med-
borgare, hvilka genom mångårig gemenskap äro
med detsamma förenade. Om billiga penninge-
uppoffringar skulle befinnas nödvändiga för till-
vägabringande af ett definitift fördrag, förutan
vår rättmätiga andel af Nederländernes skuld,
så äro vi beredde att äfven ingå derpå, såsom
en unrderpant för freden; men Holland miste
öfvergifva all tanka på ait vilja beherska en
befolkning, som af eget fritt val vill förblifva
Belgisk, och hvars vedervilja skulle blifva en
fortfaraude källa till svårigheter för Holland
sjelf.n
Sire! vi hysa det förtroerdet, att makterna
skola inse rättvisan af vår sak. Frankrike skall
icke undandraga Belgien sitt understöd, Belgien,
hvars institutioner äro desamma som dess egna,
och som genom så många band är med Frank-
rike förenadt; det skall icke förbise den mo-
raliska makt, som det utöfvar, och som det för
lång tid kunde förlora, om till och med de
folk, som bo närmast dess gränser, blefvo nöd-
sakade att underkasta sig ett system, hvilket
icke står i någon förbindelse med de minnen
och nationalkänslor, som förena menniskorna
med hvarandra och utgöra folkrättens väsende.
Storbrittanien, likaledes ganska nära förbundet
med Belgien, skall icke förgäta, att det har vår
nationalitet att tacka för mångfaldiga fördelar.
De andra stora makterna, som, jerate Frank-
ike och England, utgöra konferensen, och vn-
ler loppet af 8 år lärt känna Belgiens fredliga
fsigter och laglydiga sinne, skola deri finna en
borgen för framtidens luga. Vi äro beredde,
Sire, att biträda beslut, som äro förenliga med
får ära och vår närvarande ställning. Men
m en missbrukad makts anspråk och försök
kulle gå ut på att rycka landsmän, hvilka vilja
örflifva det, ifrån deras fädernesland, då skulle
i änru närmare församla oss kring Ers Maj:ts
bron; vi skulle ieke sky någon uppoffring för
undets försvar, och ieke frukta ansvaret för:
ändelser, hvilka kunde tillintetgöra statskre-
iten, genom hvars biträde ensamt verklighet
unde gilvas åt vår upprigtiga önskan, att sluta
fv varaktig fred med vår nordlige granne.n
såra truppers disciplin, deras framsteg i alla
log vapenöfningar och den fosterländska anda,
f JE fö OM EM FÅ