gånger 1 Instar:, Jag lotvade då at de jaitiga IVULU priksdaier, om Gud bsfrisda mig. — Ofvarnämnde 1050 rikageler äro till de fattiga ttbotalda, So rälykonskapsbakea peag. 8in vår 2640 d. 16 Mej led jag ganska häftigs stenplåpgor. Jag bad Gud på det innerligaste att göra slut på fia smärta, och utlofvade i sådant fall 1000 gyllon ät de fettiga. Följande digen blef jag bättre. — Gåfvan utbstalder d. 21 ssmema månad. När Ludvig De Geer vid 20 års ålder giek på en af gatorna i Dortrecht, såg han en hölfväxt flicka stående utanför ett hus. Ea ovanlig känsla likasom en asing uppstod hos D2 Geer. Han frågade: pHvad heter du? — ,Adriana,, Isvarade flickan och rodnade. ,Hvad heta dina föräldrar?, frågade De Geer vidare. ,Min far isheter Lorenz Gerard och min mor Ida de la nFosse,n svarade flickan och sprang i detsamma in, slog porten i lås och ilade till föräldrarne, gamt berättade, huru en ung herre talat med vhenne ute på gatar; och tillade hon, jag vet nej, hvarföre jag blef så höpen, när han talade pmig till, — De Geer kände fadreus namn och fyra år derefter ingick han i äktenskap med den då fullväxta flickan. Deras sammanlefnad blef lycklig till år 1634, då Airizna dog efter att bafva framfödt sitt fjortonde barn, Benjamin De Geer. nUtom denra olycka pröfvades De Geer också af andra motgångar. Är 1631 blef han inför Gustaf Adolf anklagad för oriktiga räkenskaper; men efter anställd undersökning frikänd och af konungen sedermera med serdeles yonest omfattad. Uti sitt bemödande att upphjelpa Sverges handel och bergverk motarbetades han ifrigt af missunsamhet hos så väl Holländska köpmän som Belgiska jernverksägare, och hade från detta håll många ledsamheter. Mesta sorgen dock inom eget hus. Han gifte sin dotter Ida med Karl De Besehe, sonen af hans oftenämnde bolagsman. Denne Karl De Berche begärde och erhöll ofta och betydlig bjelp af svärfadren. Men när mågens fordringar blefvo för omåitliga, sade svärfadren Nej! Då uppträdde De Besche inför Axel Oxenstjerna och Per Brahe samt anklagade De Geer för falska räkenskepsböcker med bortskurna blad, oriktiga sammor o. s. v. Seken väckte mycket uppseende. De Besche begärde, att nyssnämnde tvänne herrar skulle som skiljedomare undersöka och afgöra saken; de biföllo, och äfven De Geer sjelf. Men när dagen nalkades, rymde De Besehe med hustru och barn och begaf sig till Holland. De Geer gick segrande äfven från denna anklagelsa. — Hvad som mycket smärtade honom var, att kronan vägrade godtgöra hans fordran för flottans utrustning; och deltjust på samma tid, som drottming Kristisa bortslösade stora suramor på utlindska lärda och skalder, samt på gunstlingar och hofnöjen. Han reste 1651 ill Holland, der han året derpå dog under de svåraste stenplågor, dock med orubblig undergifvenhet. ,De stora fördelar, som De Geer förstod att li Srverge tillviona sig, torde visserligen hafva uppI vägt de förluster, han på kronan lidit. De ursäkta dock ej det allmännas linge fortfarande I oteceksamhet. Något embeta eller hedersvärdig(het gafs honom aldrig; kronans kommissarius är Iden enda titel, hvarmed han siundom nämnes. Oxenstjerna, Brah?: och De la Gardie voro vil hans vänner och försvarare; men Christina förjsummade honom ofta, Hans stora fordran blef I obetald, oeh det för alltid. Han nödgades åt Kristina erlägga ett öfverskott på betalningssumman, för att få bekräftelse på köpet af Roslagsi bruken. Likväl voro de ieke trygga. Vid Karl I den elftes räfst blef det fråga om deras återtagHN ving till kronan, och Finspångs reden då välE byggda slott var på förslag till öfverste-boställe tlvip ett af Östgöta-regementerna. Karl den elf5 ltes rättskänsla hindrade detta sednare; men De 1! Geers arfvingar nödgades 1687 att för bibehål2 I landet af Roslagsbruken åtega sig en årlig skatt tlaf 4000 daler silfvermynt. 1: nIngen minnesvård har blifvit uppförd åt Ludvig De Geer, utom dem han sjelf rest, nemligen Sverges förbättrade jernverk och handel, Ro2 slagens, Finspångatraktens och Norrköpings tillUl växt, samt den lyckliga utgången af fälttåget 1644. .jDessa vårdar äro oförgäsgliga. Allt, hvad Oxel enstjernss statskonst, allt hvad Bandrs, Torstenssons och Wrangels svärd under blod och brand eröfrade från det förtryekta Tyskland, är redar återigen förloradt. Hvad Ludvig De Geer gudsfruktan och flit, i ordning och fridsamhe åt Sverioe vunnit, det har blifvit qvar och bä Sm I If