gånger 1 Instar:, Jag lotvade då at de jaitiga IVULU
priksdaier, om Gud bsfrisda mig. — Ofvarnämnde
1050 rikageler äro till de fattiga ttbotalda, So rä-
lykonskapsbakea peag. 8in
vår 2640 d. 16 Mej led jag ganska häftigs stenplå-
pgor. Jag bad Gud på det innerligaste att göra slut
på fia smärta, och utlofvade i sådant fall 1000 gyl-
lon ät de fettiga. Följande digen blef jag bättre. —
Gåfvan utbstalder d. 21 ssmema månad.
När Ludvig De Geer vid 20 års ålder giek
på en af gatorna i Dortrecht, såg han en hölf-
växt flicka stående utanför ett hus. Ea ovanlig
känsla likasom en asing uppstod hos D2 Geer.
Han frågade: pHvad heter du? — ,Adriana,,
Isvarade flickan och rodnade. ,Hvad heta dina
föräldrar?, frågade De Geer vidare. ,Min far
isheter Lorenz Gerard och min mor Ida de la
nFosse,n svarade flickan och sprang i detsamma
in, slog porten i lås och ilade till föräldrarne,
gamt berättade, huru en ung herre talat med
vhenne ute på gatar; och tillade hon, jag vet
nej, hvarföre jag blef så höpen, när han talade
pmig till, — De Geer kände fadreus namn
och fyra år derefter ingick han i äktenskap med
den då fullväxta flickan. Deras sammanlefnad
blef lycklig till år 1634, då Airizna dog efter
att bafva framfödt sitt fjortonde barn, Benjamin
De Geer.
nUtom denra olycka pröfvades De Geer ock-
så af andra motgångar. Är 1631 blef han in-
för Gustaf Adolf anklagad för oriktiga räkenska-
per; men efter anställd undersökning frikänd och
af konungen sedermera med serdeles yonest om-
fattad. Uti sitt bemödande att upphjelpa Sver-
ges handel och bergverk motarbetades han ifrigt
af missunsamhet hos så väl Holländska köpmän
som Belgiska jernverksägare, och hade från det-
ta håll många ledsamheter. Mesta sorgen dock
inom eget hus. Han gifte sin dotter Ida med
Karl De Besehe, sonen af hans oftenämnde bo-
lagsman. Denne Karl De Berche begärde och
erhöll ofta och betydlig bjelp af svärfadren. Men
när mågens fordringar blefvo för omåitliga, sade
svärfadren Nej! Då uppträdde De Besche in-
för Axel Oxenstjerna och Per Brahe samt an-
klagade De Geer för falska räkenskepsböcker
med bortskurna blad, oriktiga sammor o. s. v.
Seken väckte mycket uppseende. De Besche
begärde, att nyssnämnde tvänne herrar skulle
som skiljedomare undersöka och afgöra saken;
de biföllo, och äfven De Geer sjelf. Men när
dagen nalkades, rymde De Besehe med hustru
och barn och begaf sig till Holland. De Geer
gick segrande äfven från denna anklagelsa. —
Hvad som mycket smärtade honom var, att kro-
nan vägrade godtgöra hans fordran för flottans
utrustning; och deltjust på samma tid, som drott-
ming Kristisa bortslösade stora suramor på ut-
lindska lärda och skalder, samt på gunstlingar
och hofnöjen. Han reste 1651 ill Holland, der
han året derpå dog under de svåraste stenplå-
gor, dock med orubblig undergifvenhet.
,De stora fördelar, som De Geer förstod att
li Srverge tillviona sig, torde visserligen hafva upp-
I vägt de förluster, han på kronan lidit. De ur-
säkta dock ej det allmännas linge fortfarande
I oteceksamhet. Något embeta eller hedersvärdig-
(het gafs honom aldrig; kronans kommissarius är
Iden enda titel, hvarmed han siundom nämnes.
Oxenstjerna, Brah?: och De la Gardie voro vil
hans vänner och försvarare; men Christina för-
jsummade honom ofta, Hans stora fordran blef
I obetald, oeh det för alltid. Han nödgades åt
Kristina erlägga ett öfverskott på betalningssum-
man, för att få bekräftelse på köpet af Roslags-
i bruken. Likväl voro de ieke trygga. Vid Karl
I den elftes räfst blef det fråga om deras återtag-
HN ving till kronan, och Finspångs reden då väl-
E byggda slott var på förslag till öfverste-boställe
tlvip ett af Östgöta-regementerna. Karl den elf-
5 ltes rättskänsla hindrade detta sednare; men De
1! Geers arfvingar nödgades 1687 att för bibehål-
2 I landet af Roslagsbruken åtega sig en årlig skatt
tlaf 4000 daler silfvermynt.
1: nIngen minnesvård har blifvit uppförd åt Lud-
vig De Geer, utom dem han sjelf rest, nemli-
gen Sverges förbättrade jernverk och handel, Ro-
2 slagens, Finspångatraktens och Norrköpings till-
Ul växt, samt den lyckliga utgången af fälttåget 1644.
.jDessa vårdar äro oförgäsgliga. Allt, hvad Ox-
el enstjernss statskonst, allt hvad Bandrs, Torstens-
sons och Wrangels svärd under blod och brand
eröfrade från det förtryekta Tyskland, är redar
återigen förloradt. Hvad Ludvig De Geer
gudsfruktan och flit, i ordning och fridsamhe
åt Sverioe vunnit, det har blifvit qvar och bä
Sm I If