Dessa egendomar voro i börjar endast genom panrträtt i Ludvig De Geers hand. Sedan kronogodsens försäljning blifvit afgjord, beslöt De Geer att nämnde lögenheter helt och hållet inköpa. Men enligt förordningen såldes gods åt inga sandra, än åt frälsemän. Han måste derföre 1641 begära inträde på Svenska riddarhuset, och anhöll att dervid få behålla sitt gamla namn och sköldemärke. Rutorna i det sednare hade af en Fsankrikes konung blifvit) prydda med de trenne liljorna till belöning för den utmärkta tapperhet, hvarmed en De rike hade uti minga fältslag kämpat för Frankrike. Men Svenska adeln ville ej erkänna rättigheter från främmande land; och vid införandet på! riddarhuset blef vepnet förändradt. Sedan Kristioa uppnått myndiga år, klagade De Göer och återfick sitt gamla skoöldemörke. Sålunda blifvea Svensk adelsman, inköpte hen år 1641 Finspång med underlydande bruk: och hela Dannemora socken, samt 1643 Löfsta, Österby och Gimo. För de sednare trenne betaldes 123,722 riksdaler, köpeskillingen uträknad efter den vanliga taxan. Betalningen skedde genom qvittning af De Geers förut åt kronan. lemnade förskotter. När Kristina blef myndig, bekräftade hon 1646 för evärdeliga tider hela köpet, doek miste De Geer vid samma tillfälle öka på köpeskillingen med 62,459 riksdaler utöfver den förra. Vid stadfästelse-brefvets utfärdande yttrade drottningens ombud: Herr De Geer! Ni lägger er till de bästa egendomarne i riket., De Geer svarade : När jag fog mot dem, voro de de sämsta. Äfven i måvga andra förhållanden var de Geer landet till mycken nytta. Efter Brömsas bro freden utrustade han på egen bekostnad ett fartyg, som sökte handelsförbindelser med Afrika, Början var lofvande. På De Geers förslag inrättades 1649 Afrikanska handelskompaniet med nederlagskontor vid Capo Corso på Guineiska kusten. — Uti flere år förestod De Geer kopparkompaniet och förbättrade derunder bearbetningen af denna metall. — Det var också De Geer, som lärde regeringen att på flottan nyitja kanoner af jern i stället för de förut brukliga af koppar, hvilka voro dyrare. Man finner honom ganska ofta af regeringen i allmänna ärender använd eller rådfrågad. Jernförädlingen dref han framåt så, att Sverge i stället för att köpa kunde i betydlig mängd sälja kanoner och allehanda slags vapen. År 1654 besiällde England från De Geerska verken på en gång 1500 kanoner. Det mest ryktbara och ovanliga bland allaDe Geers företag var utrustningen af hans flotta. Vi hafva redan talat om densamma och om den stora nytta, som den åt Sverge medförde. Vid krigets slut uppgaf De Geer sin fordran för densamma till 2,000,000 riksdaler och begärde Medelpad i pant. Han fick i afbetelning gods i Holbnad för 50,000 riksdaler, samt derjemte löfte om det öfriga vid bättre tider. Sädana kommo aldrig. Han påminte, Man svarade, att räkniogen var för hög. De Geer nekade, men erböd sig frivilligt efterskänka kronan 950,000 riksdaler, om blott den återstående millionen erlades. Också denna blef obetald. Ludvig De Geer var ej stor till vexten, men stadigt byggd, något benägen för fetma; ansigtet med tycke af Axel Oxensijerna genom kalotten, det breda pipskägget samt blickens allver och klokhet. I sitt yrke visade han myeken redbarhet, men lät också väl betala sig. Hans arbetsamhet var outtröttlig. Många gånger for ham mellan Holland ooh Sverge fram och åter, samt brefvexläde kring större delen af vestra Europa. I sitt umgänge var han något butter; men under ytan af tvärhet och sträng bushållning låg ovarlig välgörenhet. Redan vid 21 år gjorde han det löfie, att vid alla sina handelsföreteg af vinsten afsätta en tiondedel åt kyrkan och de fattiga, och han höll denna sin föresats, churu gåfvorra framdeles stego till stora summor. Så gaf han betydliga medel å! Wallonska barnhuset i Åmsterdam, åt fördrifna trosförvandter, serdrles åren 1621 osch 1622 å flyktipgarna från Pfalz, Mot sina uaderhafvande var han en både allvarsam och välgörande fader. Hans gudsfruktan var innerlig, hans förtröstan orubbelig. Det är om honom med sanning sagdt, att han var en af dem, som görs våld nå himmelriket: å offrade och kämmnade har