finuves i en manufakturhandlares magasin; ty
Hr Lamm är visserligen hvearken den förste el-
ler den siste, hos hvilken sådant ioträffat och så
länge lagarna förbjuda införsel af varor skall in-
träffa, som utgöra ett behof för konsumtionen, Men
det för känslan stötande är, attse en person angifva
sig såsom ägare af varorna, hvilken icke alle
nast aldrig tillförene drifrit någan handel, med
manufakturer, utan också veterligt esknar alla
tillgångar och befianer sig i största fattigdom,
och att deremat se G osshandlaren Lamm,
hvars yrke är just en sådaa bandel förneka
all kunskap om ett så betydligt parti varor, fun-
na i hens eget magasin, hvilket han dagligen
h:ft under sioa ögon. Hr Lmm har haft den
lycken, att blifva frikäni iaför lagen, hvilket
man ej bör missunna honom; men det torde
blifva svårt, att med denna frikännelse bringa
alla till samma öfvertygelse som RådhusRitten,
och ä, som föres ällt sig, att Hr :Lmm vore
den verklige ägaren af varorna, aller att han
åiminstone veterligen emottagit dem i Bitt för-
var, skola utan tvifvel beklaga, att en person
skall finna sig i dena tryckande ekonomiska be-
lägervhet, att möjligen för en obetydlig ersätt-
nig påtaga sig en förbrytelse, som, om än ie-
ke i moraliskt höinsceende bland de svåraste,
likväl är tillräckligt besvärande, att icke någon
med hederskänsla gerna vill skyldra för den-
samma. Hvilkenders, i de personers ögon som
ännuv fortfara i denna tinka, har mesta torven,
den betalte eller den betalande, är svårt att
afgöra.