skildt nämnas en baechamal afffde så kallade
aDanske Romarnen. Detta ör ett sällskap, be-
stående af personer, som varit i Rom, och
följaktligen äfven varit Thorwaldsens gäster, och
hvilka hvarje år fira hans födelsedag genom en
i Ieliensk stil arrangerad fest. De hade denna
gången naturligtvis inbjudit honom; salen var
dekorerad som en Romersk osteria, och då
Thorweldsen, som, i stället för sina minga
ordnar, bar en bajcceco)i knapphilet, inträdde,
blef han af en skara bekanta, kransade med
vinrankelöf, smyckad med en lagerkrans, och
sedan dracks, spelades, sjösgs, dansades och
skämtades, till hälften på Danska och till hält-
ten på Italienska, tildess den firade gästen
följdes hem med musik. En helt annan, men
icke mindre intressant, karakter hada en soire,
till bvilken Thorwaldsen iobjöds af ett sällskap,
som utgjordes af de mest bildade bland Kö-
penhamns invånare. Då Thorwaldsen inträdde
i den med lefvande blommor smyckade salen,
åtföljd af marskalkarne, under en fanfar af pu-
kor oeh trumpeter, reste sig den rikt prydda,
högtidiiga kretsen och emottog honom med en
allmän sång. Sedan professor Clausem derpå
inledt festen genom ett tal, vexlade körer, ro-
manser och andra musikstycken med reciteran-
det af s örre poemer, alla enkom författade för
denna afton, och till större delen äfven satta i
musik, Skaldestyckena voro af Oelenschläger,
Andersen, Holsi och Grundtvig, bland hvilka I
Holsts serskildt förtjenar nämnas, emedan det
hade afreende på en verklig, ganska intressant
händelse i Thorwaldsens lefnad. Det ville icke
lyckas Thorwaldsen ait utföra en grupp, Amor;
och Psyche, så att han blef nöjd dermed,
hvarföre han, sedan flera modeller blifvit af
honom kasserade, nedstämd och missnöjd flyd-
de från Rom till slottet Montenero, der det
slutligen lyckades honcm att utföra den bekanta
sköna gruppen. Natten efter sedan han lagt
sista handen vid arbetet, och gått till sings,
fu!l af salig tillfredsställelse, uppkom ett förfär-
ligt åskväder, blixten slog ned i slottet och!
krossade alla statyerna, med hvilka salen, hvari
Thorwaldsen arbetat, var smyckad; men Amor
och Psyche stodo oskadda midt bland ruinerna.
Den mystiska framställningen af detta faktum
innefattade den finaste hyilning åt den store
konstnären, och på lika sätt hade alla poemer
och singer afseende på hans lefoad och verk
samhet. Efter den milid, hvarmed festen
slöts, blef Thorwaldsen, såsom vanligt ledsa-
gad hem med musik. Band annat har han
äfven varit i Roeskilde, der ledamöterne af de
nu församlade ständerne gåfvo honom en im-
proviserad festlig måltid. Derefter fördes han
till den gamla, berömda domkyrkan, som var
illuminerad, och der orgelmusik uppfördes för
honom, Om aftonen, då den kunglige kommis-
sarien gaf honom en soirge, var staden illumi-
nerad. Till slut ännu blott en liten seen ur
en fesf, som tillställdes i härvaraude student-
förening, hvars enda hedersledamot Thor-
waldsen är. Sedan han blifvit mottagen i
trädgården med sång vid fcckelsken, och en
derefter uppförd konsert var slut, fördes han
in i matsalen, hvilken var smyckad med afbild-
ningar af hans mest berömda arbeten och blom-
sterguirlander, och der nu allehanda skämt be-
drefs, t. ex. efter en högst humoristisk sång
till bans ära, dracks hans skål, hvarvid salute-
rades från Eogelsburg och batteriet Tre kro-
nor. Men då i en annan sång några tvifvels-
mål uppkartades, huruvida det projekterade mu
seum iill förvarande af Tho:waldsens arbeten
skulle komma till stånd, försvann den ena väg-
gen i salen, och i en kolossal målning sågs Kö-
penhamn, samt i förgrunden Thorwildsens mu-
seum efter Professor Hetsels storartade utkast.
Ackompognerad af harptoner hördes från bygg-
zaden en esynlig chör, som lofvade att den
skulle blifva uppförd, hvarpå hela sällskapet
jublande stöxde in i singen.
j
4) Ett Romerskt småmynt.