Professorerne Paseh och Åkerman hafva an-
ställt försök angående papperstaks eldfarlig-
het och derom aftgifvit till VWetenskaps-Akade-
mien en berättelse hvaraf följande är ett ut-
drag:
Den fråga, tom Kercmsr-Rätts-Bådet och Lande-
Samereraren i Carlstad Hr 5. Linåberg ställt till
Kozgl. Veterskaps- Akedemien, angående pappersteks
sldfarlighet, ech hvilken Kongl Akademien behegat
ill vårt yttremdoe remittera, hafva vi ansett vera af
Jen vigt, att vi vid dess becverande icke berde rät-
ta ess efter de offentligt och enskilt meddelada unr-
ler:ättelser, som vi kunnat förekaffa oss, utan heilre
på egna forsök, så vidt sådana låta sig göra i min-
dre skala och på kort tid, gruuda vår öfvertygelse,
nnan vi till Kongl. Akacersien lemneide vårt yttran-
Je. Detta förhållande her varit orsaken, att 2varet
på Kengl. Akademiens remiss blifvit något fördröj dt:
Vi förskaffide oss fördenskull några ark takpap-
per, sådena de i handel härstädos förekomma, så väl
tjärade som etjärede, och beströko en del af dem
med den i de åtföljande handlingarna beskrifva ltpp-
salfva, beetåonde af sammankoked tjärs, hartz och
rödfärg, af dem konsistens, att den elter afsvelning
stelnade till en klibbig och seg massa, hvarefter vi
beströdde dem med det litsledes beskrifna så kal-
lade kompositions-mjölet, bestående af sålladt tegel-
mjäl, smedelagg och mursand, och intrampado så
mycket af dettegmjäl i salfven på pipporsarken, som.
denna kuude uppiaga och binda, tör hvilket ändi-
måls fullkomligare vinnande vi ett par gånger upp-
värmde de bestrukna arken framför en eldbrase, e-
medan tompersturon i det oeldsdo arbetsrummot var
lör låg att kunna hålla saltvan tillräckligt mjuk för
upptegandet af stenpulvret. De sål.nda beredde ar-
ken, hvilka hade ett hårdt och fest öfverdrag af un-
gefir 146 tums tjocklek, lades på ott gammalt full-
komligt torrt eck slätt bräde, hvarefter vi försökte
sätta papperet i brand medelht pålaggda starkt upp-
glödgeda kol, hvarvid vi, för att så mycket möjligt
kunna göra våra observationer under samma omstän-
digheter, tom på ett vanligt hustak, ställde brädet så
mycket lutinda, att kolen voro nära att rulla red,
samt öppnade fönster och dörr på det lilla med öp-
pen skorsten försedda arbetstwmmet, i afeigt att
1å ett obehindradt luftdrag. När väl uppglöd-
gåde kol af en knytnäfves storlek lades spridda
hvart för sig på peppersarket, följde ingen an-
tändning, hvarken af endast tjärdränkt, eller med
lappsaitva och stenmjöl behardladt, pappor, utan ke-
len slocknsde efter hand, under det att tjäran eller
salfvan bertrökte från den flick, som af kolet betäck-
tes; pipperrt förkolades väl under tiden på denna
flick, men glimmade ej efter kolets utslocknande el-
ler borttagande, och det underliggande brädet fattade
icke heller eld, ehuru hetten på de nämnde fläckarna
stundom var så stark, att det under kolet liggande
kompositiensmjölet i mörkret syntes sv:gt glödande.
När deremet en rågad hög af glödande kol vid pass
6 tum i diameter lades på papperet, utbrast låga ef-
ter on kort stund, hvilken tilltog och utbredde sig
tomligen hastigt omkring kolhögen och mäste slutligen
med vatten utsläckes, om papperet endast ver starkt
tjäradt eller bestruket med lappsalfva; men på det
med stenmjölet betäckta papperet zftog lågan snart,
och slocknade af sit sjalt, sedan silivan brunvit ett
par tum rundt omkring kolhägen, Stenmjölet ba-
täckte det törbrända stallet i form af eu tunn sam:
manhingande skorpa, som jikväl yttorst lätt brast sön-
der cch här och der genombröts af små öppningar,
gesom hvilka det undarliggande och af hettam i ytan
förkolade brädet fick luit nog för stt fortfarande kun-
na, ehuru t.mligen svagt, brinnz, tills det med vat:
tom afsläcktss. Alldeles enshanda resultat vanns, di
vi uppvärmt pspperet, så att salfvan begynte sterk
röka, straxt före påliggningen af kolhögem. Med eall
deles etjäradt och oberedt papper hafvs vi icke ar
sett oss behöfva göra något antändningsförsök, all
denstund en betäckwing af dylikt papper skulle i al
la fall vara alldele oduglig.
Vi finna oss af dessa försök föranlåtna att drag
följande slutsstser : Att par,perstak i allmänhet ick
äro eldfytiga för skorstensvåd, ej heller för sådan