summat. Axel var, oaktadt en trägen tillsyn,
sin kamret underlägsen i kunsk:per, och sakna-
de dessutom all håg att förkofra sig.
Herr Slamm följde under sitt preceptorsvälde
troget den politiken, att så mycket som möjligt
styra sin häftighet vid de felsteg och odygder, i,
som begingos af hans principals son; deremot;
ljungsde hass vrede så mycket eftertryckligare
mot Wilhelm, sågom en tertius interveniens,:
om blott någon anledning yppade sig dertill;!
en statskonst, som lika mycket bidrog att för- !
lora respekten på det ena hållet som på det an-,
dra. Han var, i anseende till den aktning han
ingsf, en annan Johan uten land; och om han!
ej rödsakades skriftligen uppsätta någon Magna
Charta libertatis, så aftvingades den honom !
puvkt för puskt på ett mera praktiskt sätt, och
derati måste gruaden sökas till allt det sjelfs-
våld och alla de näsvisheter, dere följande hi-f
storisna har att uppvisa. :
Hvarföre blef jag inte väckt aå tidigt jag ville?
frågade Hr Slamm, då hin visade sig i sin morgon-
drägt, en sliten nattrock och galoscher, som kippa-
de vid hvert steg han tog. gp
Brendvakter ver inne hos Hr Slamm,, svsrade
Axel. nJag hördo just bur han sade: jeg okall gå in.
och väcka gamla herrr,.
Vid ordet gamla herrn, började Axel skratts högt,
så att Hr Slemm blef förlägen, och till kontensusens.
opprättbållande kastede en sträng blick på Wilhelm.
nHvarföre väckte du mig inte, som jag befallt; frå- ;
gade han. - I
Jsg tyckte det var synd att störa oskulden, som I
I
-
1
sofver. n asdo Wilhelm halthögt. as
pKorsl, inföll Axel skälmsktigt, bitande sig i läp-!4
arne, han trodde som jag, att herrn var veken:
lärdt folk pläge ju alltid ligga til sängs och läsa;
och tillado han saktare, horrn är ju lärd, mycket
lärd. , 4 (
Låg inte herr Axe ännu, när jag kom ir? frå-
gade städerskan. E
Ja så!v genmälte Slamm, och tänkte just komma i!
fram med ett kraftord. od
Jag följde min läreres exempel, jag låg ech li
ste, inföll Axel.
vEvad då?n frågade Slamm.
vätsins geografi, den ligger ännu på sängtäcket. l
svarade Axel; men då han ej såg till någor geografi.
inföll han hastigt: vHvad är del för folk på gården? i
Jeg trer det är Tyrolare. ;
Hr Slemm, Wilhelw och städerskan skyndede sig!
genast till fönetret, Under tiden fick Axel rätt på
sin geografi och sade: Se så, herr Slamm, kom nu
och so om jag ej läst flitigt; här ligger ja boken.
Fa, jag ser det, blef svaret.
Såg herrn Tyrolarno då?,
Nej
Je, inte jsg heller återtog Axel.
Den herr Axel, han är då alltid lika glid och!
munter! utropade stidersken.
Er Slemm besvarsdo Axels gyckel med att för-
bjuda honom att gå ut hela degen, och Axel var
undergifven och läste flitigt åtminstone några mi-
nuter.
Dörren öppnides snart, och en gosse inträdde,
Hen var omkring tolt år gammal, hade trasiga klä-
der och en blek semt skurkaktig fysionomi. Ehuru
ävru barn, var hin betydligt förslepped genom kro-
gens .nöjsn, och som ett lastfullt sinne alltid för ett
brottsligt i släptåg, så lyste ur kans anlete en själ,
som blacd andeliga väsenden kunde senses för detstm-
ma som Victor Hugos Qaas modo ibland kreppsliga.
Dessutom röjde han qwvickhet, ofta ett säkert före-
bud till moralickt fell hos de personer, som ej tått
någon uppfostran. Han ver on ibland dessa univer-
sitetets proletarii, gom i anseende till bristande till-
gångar voro frikollade från krigstjenst met de ge-
mensiemwma fienderna mörker och ekunnighet, och
som, - för att underlåta den remerska benämvingen
och använda en mera nationell, vinligtvis kallas borst-
pojkar, ett skrå, sem, ehuru i sig sjolf obetydligt,
likväl är af högsta vigt för den yttre civilisationen
eller kyfsningen.
nÅr det vackert väder i dig. frågsde Axel.
Åh ja det är friskt väder vte, herre.n
År det mycket folk ute?. frågade Axel.
Usteh ja, herre, många herrar äro ute och svän-
g sig i dig, det är säkert det.
Åkds det myckot?n
Ja bevars! jag var nyss och beställde en kappslä-
de åt en herre, Kanske herrn också vill ha en
kappsläde, så går jag genast och beställer. Jag skall
gerna följa med och sitta på hundsvotten. Jag får
väl mitt vissa för besväret, när vi komma fram,
tillade han med en illparig ton.
I detsamma kände Axel ett slag på sin skuldra,
cch se! det var herr Slamm, som smugit sig ur in-
re rummet, hört derag samta!, och genom denna öf-
verraskting ville påminna sin lirjunge om hans sky!-
digheter. Men till preceptorns stora förvåning gjorde
denna handgiipliga förmaning ej det minsta intryck
bonom; liksom om irgenting hade mellankommit,
ortsatte han sitt samtal.
Nå, äro många skridskoikare uten? frågade han.
Ja bevars, hela ån är fullproppad; vill herrn köpa
skridskor, så har jag fått i kommision att sälja ett
arin
Tag Hit dem nästa gång, så får jag se på dem,
De äro väl starka och gentils?
nÅh ja, herre! alldsies dylika som herr Edvards;
jag såg honom för en stund sedan spänna sta längst
2 dat occhk fartara än an fagnalla