summat. Axel var, oaktadt en trägen tillsyn, sin kamret underlägsen i kunsk:per, och saknade dessutom all håg att förkofra sig. Herr Slamm följde under sitt preceptorsvälde troget den politiken, att så mycket som möjligt styra sin häftighet vid de felsteg och odygder, i, som begingos af hans principals son; deremot; ljungsde hass vrede så mycket eftertryckligare mot Wilhelm, sågom en tertius interveniens,: om blott någon anledning yppade sig dertill;! en statskonst, som lika mycket bidrog att för! lora respekten på det ena hållet som på det an-, dra. Han var, i anseende till den aktning han ingsf, en annan Johan uten land; och om han! ej rödsakades skriftligen uppsätta någon Magna Charta libertatis, så aftvingades den honom ! puvkt för puskt på ett mera praktiskt sätt, och derati måste gruaden sökas till allt det sjelfsvåld och alla de näsvisheter, dere följande hi-f storisna har att uppvisa. : Hvarföre blef jag inte väckt aå tidigt jag ville? frågade Hr Slamm, då hin visade sig i sin morgondrägt, en sliten nattrock och galoscher, som kippade vid hvert steg han tog. gp Brendvakter ver inne hos Hr Slamm,, svsrade Axel. nJag hördo just bur han sade: jeg okall gå in. och väcka gamla herrr,. Vid ordet gamla herrn, började Axel skratts högt, så att Hr Slemm blef förlägen, och till kontensusens. opprättbållande kastede en sträng blick på Wilhelm. nHvarföre väckte du mig inte, som jag befallt; frå; gade han. I Jsg tyckte det var synd att störa oskulden, som I I 1 sofver. n asdo Wilhelm halthögt. as pKorsl, inföll Axel skälmsktigt, bitande sig i läp-!4 arne, han trodde som jag, att herrn var veken: lärdt folk pläge ju alltid ligga til sängs och läsa; och tillado han saktare, horrn är ju lärd, mycket lärd. , 4 ( Låg inte herr Axe ännu, när jag kom ir? frågade städerskan. E Ja så!v genmälte Slamm, och tänkte just komma i! fram med ett kraftord. od Jag följde min läreres exempel, jag låg ech li ste, inföll Axel. vEvad då?n frågade Slamm. vätsins geografi, den ligger ännu på sängtäcket. l svarade Axel; men då han ej såg till någor geografi. inföll han hastigt: vHvad är del för folk på gården? i Jeg trer det är Tyrolare. ; Hr Slemm, Wilhelw och städerskan skyndede sig! genast till fönetret, Under tiden fick Axel rätt på sin geografi och sade: Se så, herr Slamm, kom nu och so om jag ej läst flitigt; här ligger ja boken. Fa, jag ser det, blef svaret. Såg herrn Tyrolarno då?, Nej Je, inte jsg heller återtog Axel. Den herr Axel, han är då alltid lika glid och! munter! utropade stidersken. Er Slemm besvarsdo Axels gyckel med att förbjuda honom att gå ut hela degen, och Axel var undergifven och läste flitigt åtminstone några minuter. Dörren öppnides snart, och en gosse inträdde, Hen var omkring tolt år gammal, hade trasiga kläder och en blek semt skurkaktig fysionomi. Ehuru ävru barn, var hin betydligt förslepped genom krogens .nöjsn, och som ett lastfullt sinne alltid för ett brottsligt i släptåg, så lyste ur kans anlete en själ, som blacd andeliga väsenden kunde senses för detstmma som Victor Hugos Qaas modo ibland kreppsliga. Dessutom röjde han qwvickhet, ofta ett säkert förebud till moralickt fell hos de personer, som ej tått någon uppfostran. Han ver on ibland dessa universitetets proletarii, gom i anseende till bristande tillgångar voro frikollade från krigstjenst met de gemensiemwma fienderna mörker och ekunnighet, och som, för att underlåta den remerska benämvingen och använda en mera nationell, vinligtvis kallas borstpojkar, ett skrå, sem, ehuru i sig sjolf obetydligt, likväl är af högsta vigt för den yttre civilisationen eller kyfsningen. nÅr det vackert väder i dig. frågsde Axel. Åh ja det är friskt väder vte, herre.n År det mycket folk ute?. frågade Axel. Usteh ja, herre, många herrar äro ute och sväng sig i dig, det är säkert det. Åkds det myckot?n Ja bevars! jag var nyss och beställde en kappsläde åt en herre, Kanske herrn också vill ha en kappsläde, så går jag genast och beställer. Jag skall gerna följa med och sitta på hundsvotten. Jag får väl mitt vissa för besväret, när vi komma fram, tillade han med en illparig ton. I detsamma kände Axel ett slag på sin skuldra, cch se! det var herr Slamm, som smugit sig ur inre rummet, hört derag samta!, och genom denna öfverraskting ville påminna sin lirjunge om hans sky!digheter. Men till preceptorns stora förvåning gjorde denna handgiipliga förmaning ej det minsta intryck bonom; liksom om irgenting hade mellankommit, ortsatte han sitt samtal. Nå, äro många skridskoikare uten? frågade han. Ja bevars, hela ån är fullproppad; vill herrn köpa skridskor, så har jag fått i kommision att sälja ett arin Tag Hit dem nästa gång, så får jag se på dem, De äro väl starka och gentils? nÅh ja, herre! alldsies dylika som herr Edvards; jag såg honom för en stund sedan spänna sta längst 2 dat occhk fartara än an fagnalla