LLOjraättens aom tr SaRem.
Vi meddelade i gårdagsbladet en sazmman-
dragen berättelse så väl om anledningen till
detta mords uppdagande, som en efter de an-
klagades s:mmansiimmande berättelser, i sarm-
mandrag uppfattad recit af de märkvärdiga för-
hillauden, som föregått och beledsagat brot-
tets uiöfvande. Dessa ormeständigheter hafva,
till deras väsentliga innebåll, blifvit mer el-
ler mindre bestyrkta af 37 under ransakningen
afbörde vittnen, som ieke allenast hört omtalas
Hans Perssons brottsliga böjelse för Kjerstin,
och den derigenom uppkomnä missimja inom
huset, utan äfven vid flere tillfällen sjelfve märkt
otillbörliga ömhetsbetygelser efter giftermålet med
Matts.
Under ransakningen hafva dessutom förekom-
mit flere särskilda omständigheter, hvilka äro
aumärkningsvärde derföre, att de närmare ba-
kräfta uppgifterne om det häftiga och våldsamma
lynne, hvarmed Hans Persson till och med ifrån
barndomen hade varit behäftad, och, med af-
seende på det olyskliga förhållande, som, under
sednare åren, imellan de båda bröderne upp-
stått, hufvudsakligen till följd af Hanss lastbara
böjelse för sin stjufdotter och svägerska, sait
hans elakhet emot sin egen hustru, förklara
motiverne för Mattss rysvärda handling.
Redan då Maits var på 10:e året gammal,
vid hvilken tidpunkt Hans flyttade ifrån deras
mor, ådsgalade dennej isitt uppförande emot
Matts ett häftigt och vildt sinnelag. Bland exem-
plen härpå må anföras, att då deras mor en
gång var borta och de båda bröderne ensame
hemma, samt Matts till middagen begärde mat,
tog Haus, förmodligen uppretad af någon utaf
Matts begången odygd, som Matts icke raindes,
ett band, hvarmed han knöt ihop Mattss båda
händer å ryggen, samt satte sedermera ett rep
kripg halsen på honom och fängslade honcm
deri vid skorstenstolparne, sägande, det Matts
finge stå der, tills han ville bedja brodren om
förlåtelse. Då Matts al egemsinnighet vägrade
deita, haekade Hans med en knif skåror i stol-
pen och filade deremot Matis:s händer, så att
de började blöda, tills Matts af svedan tvangs
att göra afbön för brodren, som derpå släppte
honom lös.
Följande händelser vittna om hans idkeligen
forisatta lastbara uppförande emot stjufdottern
och de strider, hon alltid hade att utstå, med
fara, att blottställa sig för hans häftiga vrede.
Kjerstin berättade, att de en gång, före den
lid, då bon afsijuffadren blef våldförd, åtföljdes
tull höstmarknaden i Hudiksvall, hvarest de
hade sitt qvarter hos en handlande vid namn
Hällberg, der äfven en ,Dalsbo käring, och ett
par Ljusdalskarlar hade tagit in. För dessa
hade Hans utgifvit Kjerstin såsom sin hustru,
emedan Hans ville, att Kjerstin skulle ligga hos
bonom öfver natten. Kjerstia åtlydde bonom
likväl icke, utan lade sig i stället hos Dalsbo-
gumman, hvaröfver Hans blef så vred, att han,
morgonen derpå, före den tid, som till afresan
var utsatt, reste ifrån Kjerstin, oeh lät henne
gå efter till fots en mil denfrån, der han stad-
nat, att invänta henne, emedan hon hade i sin
vård pycklarne till matspannen.
En annan gång, under hösten 1832, då de
voro på bröllop hos graunen Jon Ersson, och
Kjerstin, på morgonen, dagen efter brölloppet,
var sysselsatt att bädda ihop några sängar i Jon
Erssons herrstuga, der en del af bröllopsfolket
hvilat öfver natten, kom Haas in till Kjerstin,
kastade omkull henne, under förnyande af sina
vanliga brotisliga försök, då lyckligtvis i det-
samma en annan ficka, Sigrid Eriksdotter, i
Fiskvik, tittade in geuom dörren, hvilket för-
mådde Hans ett släppa Kjerstin.
Före Julen 1836, således efter giftermålet
med Matts, skulle Kjerstin en dag, under det
Hans var vil milar, gå till honom med mat.
Hans sökte då med våld hålla henre qvar inne
i kolkojan, för att fullborda sin omda afsigt,
men Kjerstin undkom denna fara med sönder-
rifna kläder och sprang ifrån stjuffadren, hvil-
ken likväl följde efter ett stycke, ehuru han,
halkande i sina lumpskor,, icke kunde upp-
hinna benne. Denna händelse hade äfven tre
andra vittnen hört omtalas.
bt kH i (MM J et ee HV ÅA — MÅ MM -— mm mm MM Lr
Efter hvad genom vittnesmålen blifvit upp-.
lyst, skall den mödade hafva varit arbetsam, !
men myeket egenoyttig, samt ända från ung- j
TdaAaman få sas hf LL fe Ag