LLOjraättens aom tr SaRem. Vi meddelade i gårdagsbladet en sazmmandragen berättelse så väl om anledningen till detta mords uppdagande, som en efter de anklagades s:mmansiimmande berättelser, i sarmmandrag uppfattad recit af de märkvärdiga förhillauden, som föregått och beledsagat brottets uiöfvande. Dessa ormeständigheter hafva, till deras väsentliga innebåll, blifvit mer eller mindre bestyrkta af 37 under ransakningen afbörde vittnen, som ieke allenast hört omtalas Hans Perssons brottsliga böjelse för Kjerstin, och den derigenom uppkomnä missimja inom huset, utan äfven vid flere tillfällen sjelfve märkt otillbörliga ömhetsbetygelser efter giftermålet med Matts. Under ransakningen hafva dessutom förekommit flere särskilda omständigheter, hvilka äro aumärkningsvärde derföre, att de närmare bakräfta uppgifterne om det häftiga och våldsamma lynne, hvarmed Hans Persson till och med ifrån barndomen hade varit behäftad, och, med afseende på det olyskliga förhållande, som, under sednare åren, imellan de båda bröderne uppstått, hufvudsakligen till följd af Hanss lastbara böjelse för sin stjufdotter och svägerska, sait hans elakhet emot sin egen hustru, förklara motiverne för Mattss rysvärda handling. Redan då Maits var på 10:e året gammal, vid hvilken tidpunkt Hans flyttade ifrån deras mor, ådsgalade dennej isitt uppförande emot Matts ett häftigt och vildt sinnelag. Bland exemplen härpå må anföras, att då deras mor en gång var borta och de båda bröderne ensame hemma, samt Matts till middagen begärde mat, tog Haus, förmodligen uppretad af någon utaf Matts begången odygd, som Matts icke raindes, ett band, hvarmed han knöt ihop Mattss båda händer å ryggen, samt satte sedermera ett rep kripg halsen på honom och fängslade honcm deri vid skorstenstolparne, sägande, det Matts finge stå der, tills han ville bedja brodren om förlåtelse. Då Matts al egemsinnighet vägrade deita, haekade Hans med en knif skåror i stolpen och filade deremot Matis:s händer, så att de började blöda, tills Matts af svedan tvangs att göra afbön för brodren, som derpå släppte honom lös. Följande händelser vittna om hans idkeligen forisatta lastbara uppförande emot stjufdottern och de strider, hon alltid hade att utstå, med fara, att blottställa sig för hans häftiga vrede. Kjerstin berättade, att de en gång, före den lid, då bon afsijuffadren blef våldförd, åtföljdes tull höstmarknaden i Hudiksvall, hvarest de hade sitt qvarter hos en handlande vid namn Hällberg, der äfven en ,Dalsbo käring, och ett par Ljusdalskarlar hade tagit in. För dessa hade Hans utgifvit Kjerstin såsom sin hustru, emedan Hans ville, att Kjerstin skulle ligga hos bonom öfver natten. Kjerstia åtlydde bonom likväl icke, utan lade sig i stället hos Dalsbogumman, hvaröfver Hans blef så vred, att han, morgonen derpå, före den tid, som till afresan var utsatt, reste ifrån Kjerstin, oeh lät henne gå efter till fots en mil denfrån, der han stadnat, att invänta henne, emedan hon hade i sin vård pycklarne till matspannen. En annan gång, under hösten 1832, då de voro på bröllop hos graunen Jon Ersson, och Kjerstin, på morgonen, dagen efter brölloppet, var sysselsatt att bädda ihop några sängar i Jon Erssons herrstuga, der en del af bröllopsfolket hvilat öfver natten, kom Haas in till Kjerstin, kastade omkull henne, under förnyande af sina vanliga brotisliga försök, då lyckligtvis i detsamma en annan ficka, Sigrid Eriksdotter, i Fiskvik, tittade in geuom dörren, hvilket förmådde Hans ett släppa Kjerstin. Före Julen 1836, således efter giftermålet med Matts, skulle Kjerstin en dag, under det Hans var vil milar, gå till honom med mat. Hans sökte då med våld hålla henre qvar inne i kolkojan, för att fullborda sin omda afsigt, men Kjerstin undkom denna fara med sönderrifna kläder och sprang ifrån stjuffadren, hvilken likväl följde efter ett stycke, ehuru han, halkande i sina lumpskor,, icke kunde upphinna benne. Denna händelse hade äfven tre andra vittnen hört omtalas. bt kH i (MM J et ee HV ÅA — MÅ MM -— mm mm MM Lr Efter hvad genom vittnesmålen blifvit upp-. lyst, skall den mödade hafva varit arbetsam, ! men myeket egenoyttig, samt ända från ungj TdaAaman få sas hf LL fe Ag