ja dem allesammans och derjemte upprepat sin
orygglige föresats att undanrödja Gans, utan att
likväl närmare utlåta sig om tiden eller sättet
för gerningen. Margaretba hade då hvarken af-
rådt eller styrkt till utförande af brottet, an-
norlunda, än att hon sagt sig vira möjd der-
med, och yttrat, natt om det ginge lyckligt för
Matts, så blefve det nog bättre för de andra.n
Straxt efter berättelsen om berörde uppdrag,
gaf Matts äfven Kjerstia tillkänna, att han, i an-
seende till Hangs oförändrade uppförande, äm-
nade rödja bonom ur vägen, eller, att han snart
tänkte göra begrofning åt far, som hen ämnade
skjuta, under pågående kolning, hvarill han lå-
nat bössa af Lars Larsson, Nigot annat samtal
med hustrun härom föreföll icke vidare, än att
hon hade sökt afstyra miesgerningen, ieke af afsky
derför, ty — såsom bon uttryekte sig — ,det
gjorde henne detsamma, om Hans skaffades un-
dan, emeden han var så svår, att ingen kvude
lefva med honomn, utan af farhåga, att Matts
skulle upptäckas.
Följande dagen, eller den 6 December, var
Matts sysselsatt med åtskilligt arbete herma vid
gården, derunder han vid passande tillfälle i
hemlighet laddade bössen. Han fortsatte föröf-
rigt sina sysslor tills det blef mörkt, vid pass
kloekan 5 på eftermiddagen, då han,i förebä-
rande det löfte ban gifvit brodern att komma
till honom på qvällen , samt sedan han orabytt
skor oeh påtagit ett par andra af lampor — en
fotbeklädnad, som nyttjas vid kolning, emedan
den bättre än läd:et emotstår den starka hettan
från milan, men hvilka ben denna gåvgen på-
tog, för alt kunna tystare mnalkes sitt offer —
ensam begaf sig till milan, medförande mord-
vapnet. Ingen enda menniska mötte honom un-
der depna ensliga vandring, och inom sig sjelf
kände han ieke heller, enligt vppgift, något o
gillande af sin handling, förr än ban fick röken
från milan i sigte, då en häftig oro öfverföll
honom.
På det han ej häraf skulle förraås att ändra
sin föresats, skyadade han fram ti!l kolkojan,
uti hvilken han, genom en å dörren till kojan
anbragt öppning, såg brodren sitta vänd mot
elden, tankiöst tåljande på en sticka. (Denna
koja var på vanligt sätt uppförd, endast 4 al-
nar ling, 3 1-4 sloar bred orh 3 1-2 alnar hög;
marken uppskottad mot sidorma till lafven af
3-4 alns höjd och 1 slas bredd; på ena gaf-
veln spiseln, och på den sandra dörren med en
glugg i stället för fönster; marken utanför koj-
dörren högre än lafvarne.) Hans, som var
lomhörd, märkte ej Matts, gom derefter lade
bösspipan uti öppnringer, sigtade åt brodren och
aftryekie skottet. Brodren föll, uten att gifva
ett enda ljud ifrån sig.
Dercefter ilade Matts hem till byn, gömde
bössan 1 gethuset och gick in till svärmodren
och hustrun, hrilka, mad förvåning, tillsporde
honom, hvad som fattades, efter han så snart
kom tillbaka. Matts underrättade dem då, att,
när han anlände till milan, hade brodren, nsom
mörmodligen under bvågot förnyadt anfill afsin
,svindel fallit af milan och stött sig ihjäln, der
nedanföre legat död och redan varit kall, hvar-
före Matts dragit in honom i koj.n. Hustrun
och svärmodren blefvo båda besvörte och den
förra anade rätta sammanbanget med stjuffa-
drens död, men ingevdera frågade honom ri-
dare oeh han sade ej något till dem, Matts
stadnade ieke hemma utan begaf sig genast till
Lars Larsson för att återlempa bössan. Sedan
han underrättat Lars om hrodrens död, under
uppgifvande af samma dödsorssk som förut,
bad han Lars vara sig bebjelpbg att vakta mi
Jan öfver vatten, hvilket L:rs lofvede. Debe-
gifvo sig åerefter till milan, deruader Lars irå-
gade: när det gjord: nun? — hvarmed Lars af-
såg mordet å Hans. Dertil Matts svarade:
mit det vore firdiets. Har: frågade då Matts,
huru han vore till mods, och yttrade farhåga,
sägande: ,bara det går bra för sig!, men denp-
na fruktan delade icke Mats bara Lars tegen.
Framkomne till koilkojain, hvars dörr de öppna-
de, sågo de, vid månrus sken, Hens kggande
död framstupa med en sicka i banden. Dele-
de iiket derefter på vensira lafven och hvilade
sjelfva på dem hogra öfver natten i kolkojan,
sedsn de töndt den utslockoasde elden, sarta-
Jade tills de sommsde om den aflidaes lefned,
samt om förloppet af mordet. Påfoljande mor-
son hemfördes liket af torparen Jon Enksson,
hvarefter liket i alls deras semensamma mirva-!