damåicet, hvartillden skulle gyttjas, begrep Lars, i
soma vissis att Hans då låg i skogen och kolade, !
att Maits ämrade ibjelskjuta brodren, och iill-
kännagaf derför ytterligare sin fruktan, att det
valdrig sisge val för Mattson, ty hans brott kun-
de uppdsgas; men som Matts, ieke aktande des-
sa förestöl!ningar, enträget förnyade sin berör-
de begiran, lemnade Lars bösssn åt Matts,
gaf honom hagel och kula och underrättade
honom om sättet att ladda bössan. Matts be-
gaf sig derefter hem med bössan, hvilken han j
sorgfälligt dolde för sin svärmor och hustrun,
för hvilken Matts likval omtalsde sitt förebaf
vande, då hon under de ifrigaste böner bemö-
dade sig att hindra företaget, hvaraf hon fruk-
tade följderna för Metis. Dei oaktadt gick Matts en
en dag klockan 11 om aftonen till skogen,
hverest brodren, 1-4 mil ifrån torpet, var sys-!
selsatt med att kola. Matts närmade sig kol-
milav, då han fisk höra att brodren, hvilken
han hoppets träffa ione uti den så kallade kol-
kojan, hostade ute på milan, bvaraf Matts blef
då så förskräckt, att han den gåvgen afstod i-
från företaget och återvände hem. Hen berät-
tage genast för sin hustru det misslyckade för-
söket, hvaröfver hon, som af oro ej kunnat
gå till sängs, visade mycken glädje. Han å-
terstäilde bössan rill Lars Larsson och under-
rättade honom äfven om utgången, hvilken j
Lars Larsson under förtäljande af Matts Per-
sons ohyggliga företag, anförtrodde sin bhu-
siru, Ceeilia Eriksdotter, hvilken, förskräckt der-
öfver, varnade sin man, att för framtiden för
,Guds skulls! ej låna ut bössan nwtill slikt.
Derefter föreföll emellan alla de nämnde per-
sonerne under en låovg tid icke något samtal
angående detta ohyggliga ämne. För att vin:
na mera lugn och förändring i sitt bearöfli-
ga bhbusliga lif, yppade Matts sin föresats,
att med sim hustru dytta ifrån brodera,
och träffade i sådant ändamål öfverenskormmel-
se med bonden Hans Sjö i Gumsäter ait få hy-
ra ett honom tillbörigt soldathus i Lill-Bodar-
na Mean Dans hade häröfver biifvit så vred,
ast han hotat ait taga litvet af Maits, samt yt-
trat, natt Matts och Kjerstin ändå iate kunde
flytta, dit ban ej nådde cem., Dels dessa ho-
teiser, dels å andra sidan Hauss löfte, att till
Mattis afirida torpet, hvarigezom Matts hoppa-
des komma uti en mera oberoeude ställving och
bättre kunna 1jåda öfver brodern, förmadde
Matts ait stadna qvar. Emot utfästande af van-
lig: så kolladt födmål till Hans, emottog älven
M.tts tospet om hösten år 1837. Det olyekli-
ga förhållandet förändrade sig dock iogalunda.
Matts kunde ej tillvinna sig något större iufly-
sande på sin bror, som aldrig upphörde, :
I
— —— .X ( Kb
vid hvasje läglhgt tillfälle förfölja sin svägerska l
med sin oanständiga efterhängsenbet, samt fort-
sor ati, oftare än förut, emot sin egen hustru!
utfara i våld oeh grofheter. Såsom prof pål
det sedusre anföres bland anmvat, att ham, några !
aagar före sia död, då Margwaha en gång bedt
henem uppskjuta det tillämnade kolvingiarbe-
tet tills efter jul, svarat, att han j kunde det,
emedan han efter kolningena ämnausv slagta, och
när hustrun frågat honom, hvad han då hade
at: elsgta, med vrede svarat: Dig. En auvan gång
hsde han, i tredesmod deröfver, ste Margaretba
sax undon en bränvinsflaska i ett skåp, uti
Kjerstins närvaro svängt en stor knif, under
yttrande, ati han skulle skars balsen at Margareiba.
Med ett ord, aet gick så långt, av Matts ånyo
kom på den trnkan, att endast brodrens död
kunde återställa freden i hans hus, och med
allvar beslöt att verkställa sitt forut fattade, men
fråaträdda berlut att undznrödja denne.
Tisdagen den 5 December på morgonen skul-
le fans begifva sig till skogen på kolningsar
bete. Uader det han å: frukost, förfogade sig
Matte tili Lars Larsson, och begärde att få
låva bössan. Fastän Matts ej heller depna gån-
gen närmare utlät sig om ändamålet härmed,
förziod Mars af föregående samtal och ef ett
vttryck: i dag skall farn — så kailote Metis
brodera — resa till milann, att bössan skulle
anvsndas emot Haas, hvarföre Lars i början
nekade utiåna bössan, och ytterligare varnade
Matts, sigande flora fånger: pDet går aldrig väl
för dig, gossen Men då Matta vidhöll sia fö-
resats, nader förklarande, ati nom hin ock må-
ste gå til Söderbamn, skulle hen ha hössan, så
par fars med sig och lärde Matts, på hans eu-
täagoa begäran, 2tt ladda och handtera skjut-
gevir.
— LURADE
SUNET VOR SRREPADDKSADOR IRAS PE