lispund qvieksilfver); resten hade 15dagar före
inrenteringen, således omkring 4 år efter ned-
smältoingen, blifvit i banken insatt, just ieke
för stat:verkets, utan för Olverdirektörsembetets
egen iäkving.
Naturligtvis kunde de å Bergskollegii vögnar
närvaraode inventeringsmänaen ieke godkänna,
hvarkeu att nedsmältoingen skett, än mindre att
ÖfverDirextören behållit pengarne i sin fick:,
uten att derför debitera sig i räkemskaperna, cl
ler att han för dem inköpt saker, som koatroll-
verket icke hehöfde, eller sent omsider insvatt
en del för sin egen disposition i banken. De
ausågo fastmer till en början, att ifrågavarande
beloppet borde sågom statsmedel i banken in-
sättas för räntekammarens räkning, om hvilket
de förmodade, att Kollegium ville lita sig angs-
läget vara alt draga försorg, för att låta attester
deröfver komma statskontoret tilbanda, sedan
aflemnandet in speeie af de utan kollegi vet-
skap förskingrade vedermilena ieke mer kund2
äga rum.
Denna åtgärd har Hr A., förmodligen för ait,
om möjligt vore, förekomma följderna af för-
skingringen, sökt sjelf verkställa, och sättet der-
vis är icke mindre märkvärdigt. Han har nom-
ligen, uti ca ingifven skrift, underrättat Bergs-
koliegium derom, att han öfverfört de för mö-
belna och qvieksilfret gjorde utbetalningarne på
konrtrolikontorets expensmedel, oeh insatt hela
beioppet å Statskontorets räkning N:o 1.
Sådant är sammanhanget med dessa vedermä-
len, som synas egnade att viska ett icke obe-
tydligt uppsenade; ty en sådan förskingring af
siateus tillhörigheter, som nu af dessa vedermä-
ien, är verkligen sällsynt, äfven i vårt land. Vi
säga med afsigt vårt? land. Man är imedlertid
hos oss mindre van att fråga, huru en sak af nu
beskrifae beskaffenhet juridiskt bebandlas, än hur
det skall kunna ställas för att få saken öfversli-
tad, eller, som det heter, förklaradn. Huru-
vida detta äfven nu skall lyekas, må man väl
ifrågasätta, men ingalunda på förhand anse o-
möjligt. Hvad Hr ÅA. sjelf kan till sitt rättfir-
digande anföra, synes väl, för att dömma af in-
suteringsprotokollet, ej blifva af den beskaffen-
hat, att det kan paralysera stadgandet mot för-
iogring af statens effekter; frågan är blott, om
etta stadgande någonsin kommer i fråga att till-
.åmpas, d. v. s. om ena undersökning i denna
sak någonsin kommer att anställas. Ena lycklig
-Ilfällighet kommer härvid till måtta. Genom
Ur A:s förflyttning under Statskontoret, synes
han ieke mer vara å portge för Bergskollegii å-
agaremakt ellor advokatfiskalsembete, och att
arotsvarande embete i tSatskontoret tiger still,
kan ursäktas dermed, att Statskontoret ej är in-
t-esseradt i saken, emedan det ej äger ansvara
for mer än det vid ivveateringen motiagit. Skul-
ie ou advokatfiskalsembetet i Bergskollegium
ppfatta detta förhållande så, att en förfrågan
as Justitiekansleren anses nödig, så är i och
;d detsamma hela saken nedlagd i Hr Ner-
mans händer, och det koramer då an på hvad
im deröfver kan resolvera. Det är visst ieke
gdt, att det just bör tillgå på detta sätt, ty om
ken med allvar angripes, nog finner man rät
2 laga domstol; men det är redan en fördel,
tt denna, genom den förflyttning Hr A. vunnit,
naQ ifrågasättas.
; Qvieksilfver begagnas voaligen ieke vid kon-
trollverket.