ÖOroad af tusen furier hade han genomlupit stas
den som en vansinnig; det var nästan natt, då
han, utmattad af skakningen, svimnat på en af-
lägsen gata. Några förbigående hade der upp-
tagit honom och inburit honom på ett kaffehug.
Då han öppnade sina ögon, såg han en grupp af
eleganta herrar ledsaga till des s vaga en story
groflagd man. Emilio hörde honom nämnas ba-
ron Garden: han störtade upp som ett lejon,
ty hans krafter hade på öfvernaturligt sätt åter-
kommit; han hade knappt igenkänt honom förr än
han fattade i homom och med förfärlig röst ut-
ropade: Baron Garden, reine herrar! nej det
är Smith bankieren, Smith tjufven, Smith ge-
lerslafven! . . . Känner du igen mig, bof! Jag
kommer icke för att återfordra de några tusen
frames du stal från mig i Marseille; utan för ctt
återtega min skait i Palermo, som din förpestade
andedrägt hotade besmitta. Derefter hade vil-
lervallan och det bullersamma uppträdet som
Francesca hört, uppkoramit.
Markisep, som utgått, återkom mot middnat-
ten och berättade, änvu darrande sf förskräe.
kelse, att odjuret, fullkomligt demaskeradt och
upptäckt, tagit eit hastigt dödande gift.
— Försynen har velat, tillade markison, ait
han skulle uppfylla sin förbindelse vil mig.
Tack vare henne, min kära Emilio, kan jag äf-
ven nu uppfylla min till er. . . . Omfamna er
maka!
Så uppfylldes Boesirix böner. Sålunda blef
indå en poet lycklig! Det är fenomen:rnas st-
cel vi lefva i!