ÖOroad af tusen furier hade han genomlupit stas den som en vansinnig; det var nästan natt, då han, utmattad af skakningen, svimnat på en aflägsen gata. Några förbigående hade der upptagit honom och inburit honom på ett kaffehug. Då han öppnade sina ögon, såg han en grupp af eleganta herrar ledsaga till des s vaga en story groflagd man. Emilio hörde honom nämnas baron Garden: han störtade upp som ett lejon, ty hans krafter hade på öfvernaturligt sätt återkommit; han hade knappt igenkänt honom förr än han fattade i homom och med förfärlig röst utropade: Baron Garden, reine herrar! nej det är Smith bankieren, Smith tjufven, Smith gelerslafven! . . . Känner du igen mig, bof! Jag kommer icke för att återfordra de några tusen frames du stal från mig i Marseille; utan för ctt återtega min skait i Palermo, som din förpestade andedrägt hotade besmitta. Derefter hade villervallan och det bullersamma uppträdet som Francesca hört, uppkoramit. Markisep, som utgått, återkom mot middnatten och berättade, änvu darrande sf förskräe. kelse, att odjuret, fullkomligt demaskeradt och upptäckt, tagit eit hastigt dödande gift. — Försynen har velat, tillade markison, ait han skulle uppfylla sin förbindelse vil mig. Tack vare henne, min kära Emilio, kan jag äfven nu uppfylla min till er. . . . Omfamna er maka! Så uppfylldes Boesirix böner. Sålunda blef indå en poet lycklig! Det är fenomen:rnas stcel vi lefva i!