nistaden. Han hade mu blott ett mil för siy,
ir som han sjelf sade, nemligen att blifva förenad
ef med någon förnäm familj utan förmögenhet, den
- han kunde återsätta i välstånd. Oekså dröjde
hjdet ej mer än ett par dagar, förr än han form-
a lligen gjorde sin kur hos Franeesca och af fadren
- begärde hennes hand, mad anbud att gifva ben-
- ine i morgongåfva en million Riksdeler, till hen -
Dn ines egen dispositiou, utom att bon i öfrigt skul-
a le dela hans förmögenhet.
r! Markisen och masikisinnan trodde båda, att de
2 i drömde; att återfå denna million genom en ge-
-nerositet, lika förundransvärd som det brott,
-j hvilket beröfvat dem en dylik summa! . . . De
a kunde knappt tro hvad de hörde; de skrefvo
- i derföre, att inhemta närmare underrättelser , till
Tyskland, till flere personer, hvilkas adress ba-
I ronen hade uppgifvit, och fingo till svar de mest
- tillfredsställande underrättelser. Baronens upp-
t förande talade i ötrigt för sig sjelf. Allt anord-
2 nades af honom enligt med formaliteterna, de
I) bösta säkerheter ställdes för morgongåfvans ut-
- betalande, och det felades endast föstmöns sam-
tycke.
-j Den stackars Fraäncesea varien dödlig ångest.
tÅ ena sidan kärleken och ederna, å den andra ön-
-skan att återställa sina älskade föräldrars lycka,
som ej kände till hennes heraliga passion för
Emilio, den hon först nyligen hade vågat till-
-istå för sig sjelf: hvad skulle ieke detta verka på
sen ung flickas könslor? Hon blef tankspriåd,
I klek, tynade af; sluiligen öppnade hon sitt hjer-
ta för modershjertat.
Äfven ömma mödrar Sro dock ieke allid i
stånd att uppskatta de qval, som kärleken kan
förorsaka deras barn: hon besvor sin dotter att
frälsa dem från undergång, och ait aflägga den
motvilja, hon hyste för baronen. Deita stod ej
Ji Fransescas makt; men den öma dotiren Bbe-
slöt, efter någon tids strid, att uppoffra sig;
hon tillkännagaf, blek och med halfqväfda suc-!
kar, en dag för sina föräldrar, att hon samtyck-i
te; de omfamnade henne, kallade henne sitt äl-;
skade, förträffliga barn, med mera som säges vid j
dylika tillfällen, och sågo icke, att hvarje yit-
i riog af deras glädje ännu mer ökade hennes :
qval, hvilka hon dock sökte qväfva med före-l:
ställningen att hoa beredde sioa föräldrars säll-
het. J
j Det var den 10 Juni detta år, som hon gaf:
js samtycke, och brölloppet utsattes till den 9
j Juli. Under mellantiden skref Francesca följan- !
de biljett, som hon lät Beatrix bära på posten:
Emilio, min Emilio! Låt Dia Fronecssea gif-!
va Dig detta namn, och sedan gifva sig sjelf
döden. Jag måste frälsa mia fir genom detj!l
jag uppoffrar mig sjelf. Inom en månad är jag
den rike baron Gardens hustru .... Inom en!!
i månad, om Gud hör mina böner, väntar jag
Dig der uppe för evig förening! Lef imedlertid, !
blif stor genom Ditt snille, och må Din äral!
blifva mig i himlen en ersättning för den kär-j!
lek, som jag måst afstå på jorden . . . mitt bjer-i4
ta brister . . farväl! . . S
— Baroren kom alla dagar och alla dager mät-
te Frangeska med större bäfvan djupet ef den i!
efgrund, hvari hennes uppoffing skulle störta !l!
henne. Denne man behöfde icke ens jemfös.!!
relsen med Emilio för att misshaga henne. Eni!
viss falskhet tycktes framträda under hans jo-t
vialiska bonhomrei, och det låg någonting , gud!:
vet hvad för skyggi oeh oroligt uti det ständiga !!
småleendet på läpparna. f
Den afgörande dagen uppgick dyster och!!
stormig. Åskan rullade ständigt öfver bröllops -)
skarans hufvuden vader vägen till kyrkan; dess!
jdån beledsagade siålarne vid måltiden. Fran-
eesca hade utverkat, att endast de närmaste an-!(
jhörige blifvit bjudna till brölloppet och att allt i!
slutade med måltiden. Då man uppsteg från!
bordet, beklagade hon sig öfver en stor matt-:
het, förorsakad af den tryckande luften och i!
värmen, och begärde få gå till giv kammare och!
förblifva der tills aftonen. Hennes mor följde :
J henne, under det markisen emottog den utfästa- j:!
de brudskatten af baronen, som kysste sin un-
ga maka på pannan och sade: l
— Gå min: älskade, och då natten kommer . . . !
sent omsider! skall jag återkomma.n i
En halftimma derefter infann sig markisen:!
sjelf i sin dotters kammare och framlade för
henne den lofvade millioaen i bankonoter.
— Behåll dem, min far, sade hon, och återköp j!
! dermed våra familigods.n