Article Image
Cacentolmar, Sitt palats, Sina taplacr och Sia mo bilier, som eljest snart hade blifvit konfiskera de, och uppdrog åt ena vän att placera der summa af ungefär en million riksdaler, som har derför lyckats erhålla, hos en ryktbar banki vid namna Smith, com ryss hade anländt frår NewYork till Marseille, der han gjorde vidsträekta affårer och hsde stort förtroende. Detta gick förträffligt, och den nedsatta summan bar en god ränta, som vännen ordentligt utbetalte till markisen. Det politiska stormvädret giek efter någon tid öfver utan fara och markisen kunde åter inträda i sina ägodelar, som han endast hade sålt med vilker ait inom viss tid få återtaga dem med mrågon uppoffriog. Han skref derföre till sin vän alt åter uttaga den omnämnda raillioner, då han af denne fiek ett svar, som förkunnade honom det dunderslaget, att den hederlige bankieren kort förut had rymt och tagit med sig både markisens och flere andres penningar, samt ieke lemnat efter sig något amnat, än siit porträtt. Markisen hopsamlade nu de obetydliga öfverlefvor, han sjelf hade i händerna af sin förmögenhet, och gick med sin familj ombord till Palermo på Sicilien, markisianans födelsestad, der hon änau hade ett gammalt och något förfallet marmorpalats. De medförde endast en domestik vid namn Beatrix, vid Franeeseas åider. M:n föreställe sig deras känslor, då de inträdde i det praktifulla pelatset, som hade rum och trappor iglagde med mosaik oeh jaspis, värdige att hysa en kejsare. — Den förut rika familjen lefde här nära ett år i dena största enslighet och en tryckande belägenhet, och mången händelse hade under tiden passerat. Bankiern Smith bade bifvit contumaciter dömd till galererna; markiseus vän var död . . . och Francesea hade på sin 16:de födelsedag i kyrkan mött en ung max, som fallit på kaä för en Mariabild i hennes gransksp och tyckt sig i honom se en bedjande engel. Det var en ung Florentinare vid namn Emilio Baldi, som endast drömde om kärlek och poesi, som var stadd på resor, emodan hans lyance var böjdt att söka äfventyr, och som på dessa resor redan hade förtärt en god! sel af det ieke obetydliga arf, han en dag hade att vänta. Han befann sig nu på Sicilien, derifrån han tänkte gå till Malta, Grekland och Mindre Asien — då han fiek se Francesea, och detta hastigt gjorde em förändring i hans planer. En bliek på henue — och alla hans poctiska inbillniags lufislott tyektes dervid realisera 2 Från detta ögonblick skref han endast sonnetter, som han på alla möjliga sätt praktiserade i den unga flickans händer. Man kan väl tänka ait de ej emottogos med likgiltighet. Men — Emilio var endast 20 år gammal; han var ännu icke herre öfver sin framtid och sia förmögenhet, och hans far, redan missnöjd med kost-I naden af havs resor, skulle aldrig tillåta, att han gifte sig med e rik och förnäm flicka. Se der, bvad han sjelf ej kunde underlåta att säga sitt bjertas ideal uti sina verser, eller vid något hastigt möte i kyrksn, och hvad som stundom blandade en bitter känsla i Franeeccas förtjusning. Ena dag återkom Francesea hem med en biljett i handen, hvilken, när hon uppbröt den, befanns innehålla följande: Signora! Jag återvänder till Florens att kasta mig för min fars fötter, och bedja honom att få erbjuda Er, hvad jag öger i mödernearf. Konske skall han icke kalla för en dårskap en kärlek, som återför mig till stadga. Men hvad som än händer, låt mig få äga Ert hjerta tills jag kommer att råda mig sjell; ni vet då, hvad! som blir min första taka. — Om du känner huru ljuft det är att tänka på en annan person, som uppfyller hela ens sjä!, så skall Du kanske icke glömma den endast för Dig evigt brinnande Emilio. Denna afresa, dessa korta men eldiga löften, denna ovissa framtid, detta Du, uppfyllde Fraueescas själ med en ljuf förvirring, och huru skulle väl en ung Iialienskas bjerta kunna emotstå en sådan kärlek? Hon svor inom sig Emilio en evig trohet med tusende eder och tog himlen till vitve. Derefter gömde hon biljstten väl och inträdde i sin mors ruta med ett broderi i haaden, Några minuter derefter anmäldes en Baron von Garden. Det var ena storväxt och tiock i

21 november 1838, sida 3

Thumbnail