Cacentolmar, Sitt palats, Sina taplacr och Sia mo
bilier, som eljest snart hade blifvit konfiskera
de, och uppdrog åt ena vän att placera der
summa af ungefär en million riksdaler, som har
derför lyckats erhålla, hos en ryktbar banki
vid namna Smith, com ryss hade anländt frår
NewYork till Marseille, der han gjorde vid-
sträekta affårer och hsde stort förtroende. Det-
ta gick förträffligt, och den nedsatta summan
bar en god ränta, som vännen ordentligt utbe-
talte till markisen.
Det politiska stormvädret giek efter någon tid
öfver utan fara och markisen kunde åter inträ-
da i sina ägodelar, som han endast hade sålt
med vilker ait inom viss tid få återtaga dem
med mrågon uppoffriog. Han skref derföre till
sin vän alt åter uttaga den omnämnda raillio-
ner, då han af denne fiek ett svar, som för-
kunnade honom det dunderslaget, att den he-
derlige bankieren kort förut had rymt och tagit
med sig både markisens och flere andres pen-
ningar, samt ieke lemnat efter sig något amnat,
än siit porträtt.
Markisen hopsamlade nu de obetydliga öfver-
lefvor, han sjelf hade i händerna af sin förmö-
genhet, och gick med sin familj ombord till Pa-
lermo på Sicilien, markisianans födelsestad, der
hon änau hade ett gammalt och något förfal-
let marmorpalats. De medförde endast en do-
mestik vid namn Beatrix, vid Franeeseas åider.
M:n föreställe sig deras känslor, då de inträdde
i det praktifulla pelatset, som hade rum och trap-
por iglagde med mosaik oeh jaspis, värdige att
hysa en kejsare. — Den förut rika familjen
lefde här nära ett år i dena största enslighet
och en tryckande belägenhet, och mången hän-
delse hade under tiden passerat. Bankiern Smith
bade bifvit contumaciter dömd till galererna;
markiseus vän var död . . . och Francesea
hade på sin 16:de födelsedag i kyrkan mött en
ung max, som fallit på kaä för en Mariabild i
hennes gransksp och tyckt sig i honom se en
bedjande engel. Det var en ung Florentinare
vid namn Emilio Baldi, som endast drömde om
kärlek och poesi, som var stadd på resor, emo-
dan hans lyance var böjdt att söka äfventyr, och
som på dessa resor redan hade förtärt en god!
sel af det ieke obetydliga arf, han en dag hade
att vänta. Han befann sig nu på Sicilien, der-
ifrån han tänkte gå till Malta, Grekland och
Mindre Asien — då han fiek se Francesea, och
detta hastigt gjorde em förändring i hans planer.
En bliek på henue — och alla hans poctiska
inbillniags lufislott tyektes dervid realisera 2
Från detta ögonblick skref han endast sonnetter,
som han på alla möjliga sätt praktiserade i den
unga flickans händer. Man kan väl tänka ait
de ej emottogos med likgiltighet. Men — E-
milio var endast 20 år gammal; han var ännu
icke herre öfver sin framtid och sia förmögen-
het, och hans far, redan missnöjd med kost-I
naden af havs resor, skulle aldrig tillåta, att han
gifte sig med e rik och förnäm flicka. Se der,
bvad han sjelf ej kunde underlåta att säga sitt
bjertas ideal uti sina verser, eller vid något ha-
stigt möte i kyrksn, och hvad som stundom
blandade en bitter känsla i Franeeccas förtjus-
ning.
Ena dag återkom Francesea hem med en bil-
jett i handen, hvilken, när hon uppbröt den,
befanns innehålla följande:
Signora! Jag återvänder till Florens att ka-
sta mig för min fars fötter, och bedja honom
att få erbjuda Er, hvad jag öger i mödernearf.
Konske skall han icke kalla för en dårskap en
kärlek, som återför mig till stadga. Men hvad
som än händer, låt mig få äga Ert hjerta tills
jag kommer att råda mig sjell; ni vet då, hvad!
som blir min första taka. — Om du känner hu-
ru ljuft det är att tänka på en annan person,
som uppfyller hela ens sjä!, så skall Du kanske
icke glömma den endast för Dig evigt brin-
nande Emilio.
Denna afresa, dessa korta men eldiga löften,
denna ovissa framtid, detta Du, uppfyllde Frau-
eescas själ med en ljuf förvirring, och huru skul-
le väl en ung Iialienskas bjerta kunna emotstå
en sådan kärlek? Hon svor inom sig Emilio en
evig trohet med tusende eder och tog himlen
till vitve. Derefter gömde hon biljstten väl och
inträdde i sin mors ruta med ett broderi i haa-
den,
Några minuter derefter anmäldes en Baron
von Garden. Det var ena storväxt och tiock
i