2j MAR D va FARS MESA VER WIAA Slå VELA
, heter (ridderliga och adeliga) är, utom i fråg
ljom municipaloefattningar, fullkomligt regerin
I gens ensak, ja, det så kallade apatronagetn
afseende på kyrkan är hos engelska krona:
vidsträcktare än i de flesta andra länder.
stalla dessa styrelsegrenar är dessutom monarken
i enskilda vilja ganska verksam. Incgen minister
hindrar honom t. ex. att framhafva personlig
; vänner till bedersställen och inkomster; endaz
ib det fall, att han skuile vilja genom en fö
stor mängd dylika promotionerskapa en mo
(ministeren fiendtlig, inflytelserik corps, eller til
verkligen administrativa befattningar befordri
-ipersoner, som motarbeta ministerens system
jendast i det fallet är det, som denna — icke
Ibrukar några tvångsmedel, någon egen magt
Jatt hindra hans vilja, utan — förklarar sig icke
jkuona bibehålla statsrodret och inför nationen
försvara åtgärderna, utan anhåller, att H. M.
måtte välja sndra tjenare. H. M. är då all-
3 obehindrad att försöka, med nya tjenare,
ett fullkomligt nytt system. Huru länge de!
kan gå, blifver ea annan fråga; och en icke
mindre vigtig är, hvilketdera bör vara konom
angenämast och nytigast: att redan vid nästa
SEA se, om hans poliuik kan hära
sig, eller att få se det, kanske något sednare,
genom ett allmänt rissnöje, och det riktadt
mot — — honom sjelf. Ty det gifna, och
som aldrig bör lemnas ur sigte, är, att en om
sina egna intressen underkunnig nation icke i
längden tål att ge dessa behandlade på ett säit,
som strider mot pluralitetens öfvertygelsa. För
ati i England åter upplifva den stränga Stuart-
- observansen af prerogativet, fordras eovil-
korligt att förstöra upplysningen, likasom sam-
ma medel snnorstädes fordras, i fall man i
längden vill hindra införandet af ett sant kon-
stitutionelt styrelsesystem, denna enda räddning
mot den öfrerhend tagande republikanismen.
Det enda, hvaruti den engelska monarkens
makt är, mer än andra, åtminstone till namnet
lagbundna regenters, inskränkt genom lag (ty
den inskränkning, some ligger i den ministerieila
ansvarigheten, är icke i någon lag stadgad), är
inblandandet i nationens hushållning och indu-
stri. Men detta är icke en inskränkning för
monarken serskildt, utan för styrelsen, ja, för
sjelfva lagstiftningen i dess helhet. Engelsmännens
sunda förstånd underkastade sig ieke de vanvettiga
förmyndare-bestyr, gom regeringarne annorstädes
tillskansat sig. Föreställom oss, att lagstiftningen
sade åt den enskilde engelsmannen t. ex.: om
du önskar tillverka jern, så skell jag undersöka,
huruvida du har malm och kol, och huru mye-i
ket jern du skall få tillverka. Då skulle den i
enskilde med yttersta förvåning svara: om jeg!
icke äger, eller kan med lätthet skaffa, hvad!
som fordras för tillverkningen af en vara, och
indock envisas att vilja tillverka henne, så
vore jag ju tokig och straffade mig snart sjelf.
Annu mindre har styrelsen vågat försöka till-
välla sig magten att döma i ekonomiska mål
nera än i andra, eller att draga dem undan
ie vanliga domstolarna. Med ett ord, i allt
ådant, hvaruti den administrativa magtens in-
landning är en onaturlighet, är engelska re-!
eringen inskränkt; men, såsom vi redan sagt,!
letta är icke en inskrämkning specielt för mon- !!
rken, uian en billig protest mot all makts!
2blandning i det enskilda. Kanske är det!!
lenna inskränkning, som mest afskräcker från!
ioglands exempel; man vill ieke gerna slippa
e gunstbevisnings- och korruptionsmedel, som
gåa i denna inblandning i den enskilda hus- !
ållningen. la
RE I I
————
— -- we CC oo oo AR ee oe