2j MAR D va FARS MESA VER WIAA Slå VELA , heter (ridderliga och adeliga) är, utom i fråg ljom municipaloefattningar, fullkomligt regerin I gens ensak, ja, det så kallade apatronagetn afseende på kyrkan är hos engelska krona: vidsträcktare än i de flesta andra länder. stalla dessa styrelsegrenar är dessutom monarken i enskilda vilja ganska verksam. Incgen minister hindrar honom t. ex. att framhafva personlig ; vänner till bedersställen och inkomster; endaz ib det fall, att han skuile vilja genom en fö stor mängd dylika promotionerskapa en mo (ministeren fiendtlig, inflytelserik corps, eller til verkligen administrativa befattningar befordri -ipersoner, som motarbeta ministerens system jendast i det fallet är det, som denna — icke Ibrukar några tvångsmedel, någon egen magt Jatt hindra hans vilja, utan — förklarar sig icke jkuona bibehålla statsrodret och inför nationen försvara åtgärderna, utan anhåller, att H. M. måtte välja sndra tjenare. H. M. är då all3 obehindrad att försöka, med nya tjenare, ett fullkomligt nytt system. Huru länge de! kan gå, blifver ea annan fråga; och en icke mindre vigtig är, hvilketdera bör vara konom angenämast och nytigast: att redan vid nästa SEA se, om hans poliuik kan hära sig, eller att få se det, kanske något sednare, genom ett allmänt rissnöje, och det riktadt mot — — honom sjelf. Ty det gifna, och som aldrig bör lemnas ur sigte, är, att en om sina egna intressen underkunnig nation icke i längden tål att ge dessa behandlade på ett säit, som strider mot pluralitetens öfvertygelsa. För ati i England åter upplifva den stränga Stuartobservansen af prerogativet, fordras eovilkorligt att förstöra upplysningen, likasom samma medel snnorstädes fordras, i fall man i längden vill hindra införandet af ett sant konstitutionelt styrelsesystem, denna enda räddning mot den öfrerhend tagande republikanismen. Det enda, hvaruti den engelska monarkens makt är, mer än andra, åtminstone till namnet lagbundna regenters, inskränkt genom lag (ty den inskränkning, some ligger i den ministerieila ansvarigheten, är icke i någon lag stadgad), är inblandandet i nationens hushållning och industri. Men detta är icke en inskränkning för monarken serskildt, utan för styrelsen, ja, för sjelfva lagstiftningen i dess helhet. Engelsmännens sunda förstånd underkastade sig ieke de vanvettiga förmyndare-bestyr, gom regeringarne annorstädes tillskansat sig. Föreställom oss, att lagstiftningen sade åt den enskilde engelsmannen t. ex.: om du önskar tillverka jern, så skell jag undersöka, huruvida du har malm och kol, och huru mye-i ket jern du skall få tillverka. Då skulle den i enskilde med yttersta förvåning svara: om jeg! icke äger, eller kan med lätthet skaffa, hvad! som fordras för tillverkningen af en vara, och indock envisas att vilja tillverka henne, så vore jag ju tokig och straffade mig snart sjelf. Annu mindre har styrelsen vågat försöka tillvälla sig magten att döma i ekonomiska mål nera än i andra, eller att draga dem undan ie vanliga domstolarna. Med ett ord, i allt ådant, hvaruti den administrativa magtens inlandning är en onaturlighet, är engelska re-! eringen inskränkt; men, såsom vi redan sagt,! letta är icke en inskrämkning specielt för mon!! rken, uian en billig protest mot all makts! 2blandning i det enskilda. Kanske är det!! lenna inskränkning, som mest afskräcker från! ioglands exempel; man vill ieke gerna slippa e gunstbevisningsoch korruptionsmedel, som gåa i denna inblandning i den enskilda hus! ållningen. la RE I I ———— — -we CC oo oo AR ee oe