domen, som i alla länder skapar sig ett infly tande? De hafva förbehållit sig kammarherre nycklar och strumpeband och sådana ambasse der, der endast fråga varit att föra stat; me ministrar, ansvarige rådgifvare, administrators hatva de icke ansett sig födda till, såsom d föraämaste och äldsta familjerne annorstädes der höga adminisirativa embeten räknas för de ras gifna arfvedel. Oeh detta system, som långsamt utbildad sig ur den nrojfalistiska rådkammaren, hvar om Hr G. så mycket talar, skall, om men upp märksamt och med ärlig fördomsfrihet följe dess utveckling, befinnas vara ingentipg mindr än ett påfund af republikanismen. All: seda dess stadgande har Englands thron blifvit s fullkomligt trygg, att ingen tanke på möjlighe ten af en revolution, af en dynastiförändrin, eller af republikanska stämplingar allt seda: uppståst, hvarken hos monarken eller någor annan, under det att dylika farhågor oupphörligt spöka i alla de länder, dor fiktionen om nallenav sträfvar att göra sig till verklighet Under alla de radikala rörelser och förslag, som nu uppfylla England, har ieke ett ord blifvii yttradt om republik, endast om reformer i rep esentationen, d. v. s. just samma reformer, som jäst i Frankrike, och som der skulle vara lixa oskadliga för thronen, i fall icke den odörklarliga dårskapen med en pensge immuables spökade och framsköte monarken till skott-tafla för hvarje missnöje med det närvarande. Om denna svaghet ieke får gå för långt och söncCerbryta alltsamman, skall i Frankrike utbilda sig ett verkligt ansvarighetssystem, och det, såcom det redan skedda visar, på vida kortare tid, än det skedde i England, der systemet just motarbetades af hvad Hr G. anser för dess vilkor: sristokratien. Och med detsamma skall franska thronen vara lika trygg som dem engelska. Just republikanismen skall derigenom qväfvas. Den har uppkommit — likasom den i Enmgland på 1640-talet uppkom — genom folkets förbitiring öfver att kallas fritt och ändosk se sin öfvertygelse, sina ömskningar, sina sy npathier metarbetade och nedhållna lika myekt som under den till namnet oinskränktaste axiokrati. Det säkra är, att om menarkierna vilja skydca sig, så måste de medgilva den enda trygebet, som under dem kan finnas för nationernes fribet. Annars försöka dessa ovilkorligt snart amdra statsformer. At för ändamålet hoppas någonting af den utnötta, oblandade absolutismen är en komplett dårskap i bildBirgens och offentlighetens nu varande tillstånd; och föga mer uträttas med försöket att hålla representativa stater på den punkt, ait folkets beslutanderätt blott är ett skådobröd, folkombuden bloit beskattningsmaebiner oeh sg. k. ansvarige rådgifvare blott reservationstillverkare uten verkligt inflytande på ärenderna eller verklig avsvarighet för deras gång. Erfarenheten varnar härom, men varrar förmodligen fSföngt efter vanligheten. Man föredrager att! förfäkta sina nycker, med fara att krossas, framför mödvändigheten att lyssna till folkviljan, med visshet ait vara trygg. De största despoker föra alltid detta lyssnande i munnen; men här man fordrar verkställighet, då draga de sig ji: kllbaka, vanligen under föregifvande att denna vilja är, icke sådan som folket yttrar den, utan ! sidan som de sjelfve (despoterne) önska henne. ; Det är egentligem denna osanning, som det! ana konstitutionella systemet är egnadt attis ndanrödja. c Att engelska regeringen, såzom sådan, ärjt Pvagare än de regeringar, der nallens, florerar1 hela sin herriighet, detta vore en alldeles!s alsk tanke. De, som blott flygtigt hört talasjt m England, — och deribland äfven många, som r Sroklamera djup historisk kunskap — synas int villa sig, stt styrelsen der är kringskuren oechjlt oskränkt i alla sina åtgärder af direkta förekrifter från representationen; att den icke vå-F ar röra sig, utan att förfråga sig; att styrelsen F ollektifi, och framtörallt monarken, är en blott ir iffra, som representerar oeh går i ledband. S fer en mera ogrundad föreställning har aldrig !ä unnits. Regeringen rörer sig ganska fritt och!a behindradt; dess yttre politik går lika djerft!N ch äfven bemlighetsfullt tillväga, som något anmm et lands; befälet öfver krigsmakten till lands!L