domen, som i alla länder skapar sig ett infly
tande? De hafva förbehållit sig kammarherre
nycklar och strumpeband och sådana ambasse
der, der endast fråga varit att föra stat; me
ministrar, ansvarige rådgifvare, administrators
hatva de icke ansett sig födda till, såsom d
föraämaste och äldsta familjerne annorstädes
der höga adminisirativa embeten räknas för de
ras gifna arfvedel.
Oeh detta system, som långsamt utbildad
sig ur den nrojfalistiska rådkammaren, hvar
om Hr G. så mycket talar, skall, om men upp
märksamt och med ärlig fördomsfrihet följe
dess utveckling, befinnas vara ingentipg mindr
än ett påfund af republikanismen. All: seda
dess stadgande har Englands thron blifvit s
fullkomligt trygg, att ingen tanke på möjlighe
ten af en revolution, af en dynastiförändrin,
eller af republikanska stämplingar allt seda:
uppståst, hvarken hos monarken eller någor
annan, under det att dylika farhågor oupphör-
ligt spöka i alla de länder, dor fiktionen om
nallenav sträfvar att göra sig till verklighet
Under alla de radikala rörelser och förslag, som
nu uppfylla England, har ieke ett ord blifvii
yttradt om republik, endast om reformer i re-
p esentationen, d. v. s. just samma reformer,
som jäst i Frankrike, och som der skulle vara
lixa oskadliga för thronen, i fall icke den o-
dörklarliga dårskapen med en pensge immuables
spökade och framsköte monarken till skott-tafla
för hvarje missnöje med det närvarande. Om
denna svaghet ieke får gå för långt och sön-
cCerbryta alltsamman, skall i Frankrike utbilda
sig ett verkligt ansvarighetssystem, och det, så-
com det redan skedda visar, på vida kortare
tid, än det skedde i England, der systemet
just motarbetades af hvad Hr G. anser för dess
vilkor: sristokratien. Och med detsamma skall
franska thronen vara lika trygg som dem en-
gelska. Just republikanismen skall derigenom
qväfvas. Den har uppkommit — likasom den
i Enmgland på 1640-talet uppkom — genom
folkets förbitiring öfver att kallas fritt och än-
dosk se sin öfvertygelse, sina ömskningar, sina
sy npathier metarbetade och nedhållna lika mye-
kt som under den till namnet oinskränktaste
axiokrati.
Det säkra är, att om menarkierna vilja skyd-
ca sig, så måste de medgilva den enda tryge-
bet, som under dem kan finnas för nationer-
nes fribet. Annars försöka dessa ovilkorligt
snart amdra statsformer. At för ändamålet
hoppas någonting af den utnötta, oblandade
absolutismen är en komplett dårskap i bild-
Birgens och offentlighetens nu varande tillstånd;
och föga mer uträttas med försöket att hålla
representativa stater på den punkt, ait folkets
beslutanderätt blott är ett skådobröd, folkom-
buden bloit beskattningsmaebiner oeh sg. k. an-
svarige rådgifvare blott reservationstillverkare
uten verkligt inflytande på ärenderna eller
verklig avsvarighet för deras gång. Erfaren-
heten varnar härom, men varrar förmodligen
fSföngt efter vanligheten. Man föredrager att!
förfäkta sina nycker, med fara att krossas,
framför mödvändigheten att lyssna till folkviljan,
med visshet ait vara trygg. De största despo-
ker föra alltid detta lyssnande i munnen; men
här man fordrar verkställighet, då draga de sig ji:
kllbaka, vanligen under föregifvande att denna
vilja är, icke sådan som folket yttrar den, utan !
sidan som de sjelfve (despoterne) önska henne. ;
Det är egentligem denna osanning, som det!
ana konstitutionella systemet är egnadt attis
ndanrödja. c
Att engelska regeringen, såzom sådan, ärjt
Pvagare än de regeringar, der nallens, florerar1
hela sin herriighet, detta vore en alldeles!s
alsk tanke. De, som blott flygtigt hört talasjt
m England, — och deribland äfven många, som r
Sroklamera djup historisk kunskap — synas in- t
villa sig, stt styrelsen der är kringskuren oechjlt
oskränkt i alla sina åtgärder af direkta före-
krifter från representationen; att den icke vå-F
ar röra sig, utan att förfråga sig; att styrelsen F
ollektifi, och framtörallt monarken, är en blott ir
iffra, som representerar oeh går i ledband. S
fer en mera ogrundad föreställning har aldrig !ä
unnits. Regeringen rörer sig ganska fritt och!a
behindradt; dess yttre politik går lika djerft!N
ch äfven bemlighetsfullt tillväga, som något an- mm
et lands; befälet öfver krigsmakten till lands!L