ieatern derstädes ögde flere utmärkte aktörer, bvaribland var Frogeres, som förut varit vid den fordna Comedie frergaise. Det var en själfull, glad, rolig man; icke nöjd med att 2pplidera honom på scenen, lemnade Paul bosom tillträde till sin person, upp:og honom i sin vänskap, roade sig åt bans originella upptåg och tillst: dde honom en frihet i omgänget, som han vägrade åt de förnämsta magnater vid sitt hof. Daglig sällskaopsbroder med Alexander och Konstantin, hade Frogeres tillträde till de högsta kretsar i hufvudstadenr. Ocktadt sin oantliga aflöning, var Frogeres, liksom de fleste andra af hans stånd, nästan alltid utan pengar. Sin kredit hos Kejsaren anlitade han för det mesta till förmån för sin börs. I några andra omständigheter lyckades det honom likväl att utverka nådebervisningar, som iovgen arnan kunnat begära. Evg ung mar af hans bekanta hade på Kejsereus befallning blifvit skickad till Siberien. Frogtres begaf sig till palatset och fick tillträde hos kejsaren, som ieke dröjde länge att upptäcka sin favorits nedslagevhet. — Hvad gir åt dig, Frogeres? frågade kejsaren. . — Jag är ledsen, sire. — Ar det bjertat eller kassan nu igen? — Hvarkenr det ena eller det sudra, sire! — För fan, det är ett sällsynt fall med dig; tala karl . . — Jag tänker på en sak, sire, att vi begge kunde göra en god gerning. — DOeh det vore? — Jag går och gäller för att äga litet anseende; det är utom allt tvifvel, att ers maj:t öger mycket makt. Jag skall använda mitt anseende; eders maj:t behöfver endast tillägga litet af sin makt, och vår goda gerning går för sig. väl Jag går in derpå. — Då anhåller jag, att eders maj:t ville benåda grelve . . . — Omöjhgt. — Eders. msj:t har lofvat 5; jag har lemnat min part för den goda gerningeo, eders maj:t jkan icke vägra sin. I — Du har rätt; en annan deg skill jag vara Ipå min vakt. Mystifikationer voro ett skämt, mycket på modet i Paris vid början af deita sekel. Från I Paris hade modet spiidi sig till S:t Petersburg, och Frogeres var en stor mystifikatör i de höga kretsarna derstädes. — Storfurstem Konstantin, som -han flere gånger på lustiga sätt hade narrat, bjöd hoiom ex dag till middag. Frogåres öfi verlemn:de sig åt hela sin liflighet och skämtade med prinsen med största frihet. Hastigt visade Konstantin en häftig vrede; han klapI pade i bänderna och vid detta ieeken inkommo fyra kossacker. — Kosta utkarlen genom fönstret! sade storfursten, pekande på Frogåres. Kossackerna bemäktigade sig honom, som darrade i alla lemmar af förskräekelse, och kastade bonom ut genom fönstret. Haa föll på en ofsntlig hög af madrasser, utbredde nedauvför på marken för tillfället. Frogeres hade vågat narra sjelfva kejsaren, hvilken, utan att visa sig stött, sade: jeg. skall taga hämnd! Några dsgar derefter träffade hen å:er aktören. — Nå Frogeces, hvad skall du spela i morgon? — Tyeker ers maj:t om brefintriger? — Ja, men jag will skratta. — Jag skall söka göra mitt bästa att få ers mej:t att draga på munnen. — Om du icke har mig att skratta, så skicIker jag dig till Siberien. Dagen derpå var stort spektakel på hofvet. Frogöres första ögonkast, när ban inträdde, var åt den kejserliga logen, Kejsaren syntes allvarsam och grubblande. De lusibaraste seener förgingo, utan att han skrattade. Frogeres fördubblade sina bemödaoden, utan att under Ihela pjesen få bort de kejserliga rynkorna. IFrogå.es kom hem oeh lade sig högst missnöjd. Tidigt på morgonen bultade det på porten. En offiser presenterar sig och anmiler, att han fått uppdrag att föra aktören till SiLÄSA