ieatern derstädes ögde flere utmärkte aktörer,
bvaribland var Frogeres, som förut varit vid
den fordna Comedie frergaise. Det var en själ-
full, glad, rolig man; icke nöjd med att 2ppli-
dera honom på scenen, lemnade Paul bosom
tillträde till sin person, upp:og honom i sin vän-
skap, roade sig åt bans originella upptåg och
tillst: dde honom en frihet i omgänget, som han
vägrade åt de förnämsta magnater vid sitt hof.
Daglig sällskaopsbroder med Alexander och Kon-
stantin, hade Frogeres tillträde till de högsta
kretsar i hufvudstadenr.
Ocktadt sin oantliga aflöning, var Frogeres,
liksom de fleste andra af hans stånd, nästan
alltid utan pengar. Sin kredit hos Kejsaren
anlitade han för det mesta till förmån för sin
börs. I några andra omständigheter lyckades
det honom likväl att utverka nådebervisningar,
som iovgen arnan kunnat begära.
Evg ung mar af hans bekanta hade på Kej-
sereus befallning blifvit skickad till Siberien.
Frogtres begaf sig till palatset och fick till-
träde hos kejsaren, som ieke dröjde länge att
upptäcka sin favorits nedslagevhet.
— Hvad gir åt dig, Frogeres? frågade kej-
saren. .
— Jag är ledsen, sire.
— Ar det bjertat eller kassan nu igen?
— Hvarkenr det ena eller det sudra, sire!
— För fan, det är ett sällsynt fall med dig;
tala karl . .
— Jag tänker på en sak, sire, att vi begge
kunde göra en god gerning.
— DOeh det vore?
— Jag går och gäller för att äga litet an-
seende; det är utom allt tvifvel, att ers maj:t
öger mycket makt. Jag skall använda mitt an-
seende; eders maj:t behöfver endast tillägga
litet af sin makt, och vår goda gerning går för
sig.
väl Jag går in derpå.
— Då anhåller jag, att eders maj:t ville be-
nåda grelve . . .
— Omöjhgt.
— Eders. msj:t har lofvat 5; jag har lemnat
min part för den goda gerningeo, eders maj:t
jkan icke vägra sin.
I — Du har rätt; en annan deg skill jag vara
Ipå min vakt.
Mystifikationer voro ett skämt, mycket på
modet i Paris vid början af deita sekel. Från
I Paris hade modet spiidi sig till S:t Petersburg,
och Frogeres var en stor mystifikatör i de höga
kretsarna derstädes. — Storfurstem Konstantin,
som -han flere gånger på lustiga sätt hade narrat,
bjöd hoiom ex dag till middag. Frogåres öf-
i verlemn:de sig åt hela sin liflighet och skäm-
tade med prinsen med största frihet. Hastigt
visade Konstantin en häftig vrede; han klap-
I pade i bänderna och vid detta ieeken inkommo
fyra kossacker.
— Kosta utkarlen genom fönstret! sade stor-
fursten, pekande på Frogåres. Kossackerna be-
mäktigade sig honom, som darrade i alla lem-
mar af förskräekelse, och kastade bonom ut
genom fönstret. Haa föll på en ofsntlig hög
af madrasser, utbredde nedauvför på marken för
tillfället.
Frogeres hade vågat narra sjelfva kejsaren,
hvilken, utan att visa sig stött, sade: jeg. skall
taga hämnd! Några dsgar derefter träffade hen
å:er aktören.
— Nå Frogeces, hvad skall du spela i mor-
gon?
— Tyeker ers maj:t om brefintriger?
— Ja, men jag will skratta.
— Jag skall söka göra mitt bästa att få ers
mej:t att draga på munnen.
— Om du icke har mig att skratta, så skic-
Iker jag dig till Siberien.
Dagen derpå var stort spektakel på hofvet.
Frogöres första ögonkast, när ban inträdde,
var åt den kejserliga logen, Kejsaren syntes
allvarsam och grubblande. De lusibaraste see-
ner förgingo, utan att han skrattade. Frogeres
fördubblade sina bemödaoden, utan att under
Ihela pjesen få bort de kejserliga rynkorna.
IFrogå.es kom hem oeh lade sig högst miss-
nöjd. Tidigt på morgonen bultade det på por-
ten. En offiser presenterar sig och anmiler,
att han fått uppdrag att föra aktören till Si-
LÄSA