tan al fraga ovala MVIStYReMt öf MMS a ati totalsumman af de fyrpenningar, som Helsingörs tullkammare uppbär för alla de fartyg, som passera de begge landens gemensamma gräns — Öresund. Att detta ännu ieke kommit till ståed, bevisar antingen den ringa uppmärksamhet vår dyrlegda diplomati häråt egust eller ock den ringa vigt Sverige äger på den politiska vågskålen, oansedt Statstidningens ofta förryade vinkar om vårt politiska inflytande. Dock! taflan öfver Svenska sjöfartens behandling i och för genomgången af Öresund är ävnu ei slutad. En mörk sida deraf återstår, som vi ej anse oss böra hålla tilibaka. Uti Helsingör fones numera ej. någon egenilig Svensk och Norsk konsul, utan eadast en så kallad vics konsul, eller rättare blott en uppbördsman för Svenska och Norrcka konsulatet i Köpenhamn. Då genem Kongl Kommerskollegii kungörelse den 21 Augusti 1833 stadgades, hvad konsulad-afgift, Svenske och Norrske konsulerne skulle äga att af Svenska fartyg uppbära, förnyades tillika en äldre föreskrift, att en slik afgift endast borde äga rum då fartyg i utländsk hamn lossade eller lastade ; doek undantogs härifrån Helsingör, hvarom, medelst ett särskildt Kongl. Kommereekollegii Cirkulär af samma dag förordnades, att af Svenska fartyg, som endast för Sundska Tullens klarerande anlöpa Helsingsörs hamn och ej gå inrikes orter emellan, skuile konsuln i Helsingör tillkomma för däckade öfver 10 läster, 2 R:dr B:ko, och för odäckade af samma storlek, 1 R:dr B:ko. Den tidem fanns ännu en Svensk och Norrsk konsul der; och det förmedades, att denna fördel endast skulle gälla för honom personligen, likasom de dåvarande konsulerne i London, Lisabom, S:t Ybes, Cadix, Alicaste, Cette, Genua och Livorno gnom samma författning bibehöllos under sin tjenstetid vid större förmåner än nu i allmänhet fastställdes. Aldraminst föreställde man sig, att mär, efter Svenska ech Norrska konsulns i Helsingör död, Svenske och Nerrske Generalkonsuln i Köpenhamn uppdrogs att besörja äfven kensulsbefattningen i Helsingör, ändamålet eller meningen kunde vara, att denne skuile genom ombud der lita fortsätta uppbörden af den utomerdentliga konsulatafgiften af Svenska fartyg, hvilka ieke af fri vilja utan genom tvång anlöpa, ieke Helsingörs bamn, utan blott dess redd, för att klarera Sundska tullen. Detta blef och är likväl i denna stund effekten; hvaraf den, om den ieke af hvar affärsman vore känd, nästan etinkbara följd uppkommer, att medan Svenska undersåtare äro af en fräsamande makt kufvade att för genomfarten af Öresund erlägga tull, iwingas de serskilt af sitt eget lands regering, att derutöfver likasom böta icke obetydligt till aflöring för es Svensk utskickad, på den främmande orten, med hvilken de icke behöfva komma i beröring, utan för att erlägga berörde böter, så vida det ej lyekas dem att till tidens vinnande afbörda sig dem genom kommissionär, åt hvilken de likväl i sådant fall måste derför bestå serskild provision, som ökar bötesbeloppet. Det är förlåtligt, att den uti Svenska sjöfartens historia miadre invigde i sin enfaldighet antager, att då annars vanligen med uppbörden af hvarje sportel följer någon, om än aldrig så obetydlig, möda eller befattning, det måtte vara gifvet, att Svenska oeh Norrska Konsuleombudet i Helsingör har förbindelse att för afgiften till honom besörja Sundska tullens klirerande, hvarföre serskild person så mycket häldre ofrast erfordras, som efter gällande bruk — eller missbruk — i Helsingör en slik klarering ej utan tillökning i beloppet får ska söndagar och fredagar, eller de öfrige dagarne utem på vissa timmar af dygnet; men den, som så förmenar, bedrager sig fullkomligt ; ty vill Svenska eller Norrska Konsuls-uppbördsmannen i Helsingör i något sådant eller annat afseende begagnas, ikläder han sig i och med detsamma befattniogen af den sjöfarandes enskilda kommissionär och beräknar i denna egenskap lika provision med annan sådan. För att fullkomna teckningen, böra vi tillägga, att om det i något fall kan lyekas en skeppsredare att genom enskilta relationer, likväl aldrig utan särskild uppoffring, på förband få betala sundska tullen i Helsingör, så att fartyget, vid pas:sagen af sundet, icke ens behöfver ankra deruti, en sådam skeppsredare kan vara förvissad 8 fe MM ÅF 29 MS er —A ooo 1 TE E -1 2