kert skadespel, Ince st Jaa fr oe
förloradt, för att genom den förfärliga och med
hvart ögonblik snarare tilltagande än förminskade
trängsela på de här och der illuminerade F
torna någorlunda helskinnad jemka znig he tl
mitt logis. Ett ljudligt klockspel börje;: just
dena ögonblick från en kyrk; i mitt grannskap
pingla en andlig sröjdmusik gill beslut af dagens
högtidligbet; men inom hus skola de verldsliga
ädjesångerna och det Baechiska niip, hip,
ip, burra ! ännu länge skalla högt i tak; se-
dan de klingande kloekorna tystnat af i den
stilla natten.
IV.
Lineamenter för epoken.
Hamburg är en rik stad: den äger ett dussin
millionärer och ingen tiggare; Hamburg är en
vacker stad: hvarje år ser man nya,i en ädel,
ofta en praktfull stil uppförda småpalatser med
portaler, höga fönster och Italienska tak uttränga
de gamla nakna eller med en otäck smutsfärg
öfversmetade korsverkshusen, hvilkas skröpliga
stomme, undergräfd af de alltid lägre än gatan
belägna matbodarna, biljardbusen och ostron-
restaurationerna, ofta tyckas skola instörta un-
der tyngden af den mängd i Engelsk skala till-
tagna skyltar och etiketter, hvarmed den är
belastad, oeh stadens omgifnicgar, der naturen
relativt gjort så litet och konsten så mycket,
dess ypperliga saller, dess hela förstäder af
pittoreska och eleganta landthus med artificiella
parker och sydländska blomsterfält, äro någon-
ving att se äfven för en, son nyss kommer från
TCjurgårdens förtjusande nejder, från Roscn-
dahls syrenlunder och slättens fashionabla vil-
lor. Hamburg är en stad för gurmander: dess
roastbeaf täflar med den Engelska, och dess
köks- oeh fruktträdgård är en veritabel para-
disets lustgård. Hamburg är en stad, som vet
att roa sig: från den hlla brädteatern i första-
den Hamburgerberg, der uti porten en markt-
sehrejer i bögröd, äfventyrlig kostym med
trumpetstötar och allehanda fsgert tal inbjuder
packet till de kostligaste Possenspielen och
komedier för en skillipg entren, ända till den
lysande anläggningen Tivoli med dess vinter-
trädgård, der man, parfymerag af tropikens
praktväxter och i skuggan af lagerträd, som
just i detta ögonbliek stå i full blomning, smut-
tar sitt kaffe ur äkta porslin, skall ni när som
helst, i solsken som i regn, finna en publik i
hvarje vinkel, der någonting är att skåda, på-
gonting att njuta, någonting att skratta åt; och
vill ni musik, fiones säkerligen icke någon vrå
på jorden, der man mera offeniligt består sig
mera deraf, antingen jag räknar vefpositiverna
i förstäderna, de vandrande musikanterna, som
i sjelfva staden från morgon till qväll utanför
hotellerna och i gathörnen uppföra sina sym-
fonier för blåsinstrumenter, eller de små orke-
strar, som om aftnarna på kaferne eller pa-
viljongerna, som dessa här kallas, regalera med
fiolqvartetter och sextetter, ofta nog icke o-
skickligt exeqverade.! Hamburg är jemte alll
detta en fri, en republikansk stad . . . dock,
se der någonting i hvars afgörande vi icke
skola förhasta oss! Hamburg är en republik,
ja visst, men wi skola förstå detta rätt!
Ingentiog kan, utifrån betraktadt, ega en
mera demokratisk och republikansk karaktär än
Hamburg. För den, som från sin barndom va-
rit van att vid hvartannat steg stöta på något
af konungamaktens attributer, af ett hofs spe-
ciösa värdigheter och militärdespetismens styf-
ståtliga flärd, är det en i högsta grad frappan
nyhet, detta samhälle, der man på teatern för-
gäfves låter sina ögon promenera kring logern:
för att upptäcka en enda guldgalon eller et
enda ordensband, der man kan vandra de mes
besökta spatserställena opp och ner en he
dag utan att träffa en enda plym eller hör:
klapgen af en sporre, der kanske de flest;
licke ens känna namnet på de herrar Bärgmei
ster, som i svarta frackar och stålvärjor p
högsta trappsteget representera den lilla staten
Ider den beskedlige borgarsoldaten helt trankil
Istår på sin post och äter äpplen, och der d
sköna lefva lyckliga och nöjda med sin lo
lförutan grefvar och baroner! Det egna härutin
man 2 ee2 mvcket mera Dåfallande. som ko