ucn JU Mala I0v0:. SA BLANDADE ÄMNEN. PENNRITNINGAR UNDER RESAN. II. nDer Befreiungstapn. De goda Hamburgarne hafva gjort sig en bjertans glad dag. De hafva, hvad som väl icke härder många gånger om året, på Jjusa hvardagsförmiddagen stängt sina bodar och kontor och lemnat post och vexlar för vind och våg och begifvit sig utatt dricka Champagne i fulla vågor. Det är den tjugofemte årsdagen af bataljen vid Leipzig, denna stora folksslagtning, hvars smattrande segerfanfarer, genljudande i Tysklands alla vinklar, äfven för de af den lilla krigsguden i örnmössan och gråa syrtuten hårdt pröfvade banseatiska merkurierna voro en välkommen signal till befrielse och återvändande fred. Ni skulle tro, att hos ett slägte, som lefver och har sin varelse vid pulpeten, inga sympathier kunde finnas för annat, än hvad som kan föras till boks och läsas in i kassakistor, och att dagens siffror för evigt skulle undantränga hvarje minnets, äfven den heligaste, runa. Men så är det ieke. Hamburgaren är ett folk med religion, om han också håller offentlig svinmarknad under bar himmel just hvarje söndagsförär -—-— ss Km AA As — RR EE et —m RH — -— AR -—DR RS middag, ja, om man så vill; med sentimalitet och enthusiasm. Den förflutna dagens festlighet her derom ojäfsktigt öfvertygat mig... Redan! kloekan 6 på morgonen skallade från stadens vallar, med en pompös mellantid af en minut mellan hvart oeh ett, jag tror bundratjugo väldiga styckeskott, och kort derpå började från alla kyrktorn en mojestätlig dissonans af enj. mängd dånande storklockor kalla till herrans hus, ! der den andliga vältaligheten var beredd att med afseende på dagens särskilda betydelse utgjuta sin andakt och sina troper. Oaktadt en kall och regvig väderlek, har sedan på förmiddagen hela staden hvimlat af menniskor, i högtidlig sysslolösbet begapande de längs kajen vid Jungfernstieg svajande flaggorna, anstalterna ute på Alstern till det för qvällen ämnade fyrverkeriet, samt de då och då genom gatorna, med sina profosser och trummetare i spetsen, till allmän parad uppmarscherande småtrupperna af stadens borgargarde. Nästan all handel har för ögonblicket varit afstannad; luckorna hafva förblifvit tillbommade för de stora butikfönstren, genom hvilkas färgade spegelglas galanteribandelns glitterguld och sidenfa5rikernas underverk annars så förföriskt inbjuda de förbigående; sjelfva de små Vierländska bondfliekorna, som troget stå i gathörnea och utbjuda sina grönsaker, sin frukt och sina blommor, hafva en gång slagit sig lösa och hela dagen i sina pittoreska drägter, den korta, tegelröda kjorteln, den svarta spensen, de ljusblåa strumporna, och på hufvudet den bizarra halmhatten, lik en uppoch nervänd rund korg med flatt botten, nediryekt på en liten, svart bindmössa med flaxande vingar i nacken, skrattande och -pratande vandrat gatorna omkring med sina kasaljerer, de Vierländska Junggesellen, icke minäre pittoreska i deras bruna, vida kalmueksbyxor ozh den nätta, svarta jackan med trenne rader små, tätt till hvarandra fastsydda tenneller silfverknappar. Den enda rörelsen, men denna också alldeles ofantlig, har varit på kafgerna, botellerna och de längs alla gator belägua underjordiska krypin, dit man från trottoiren stiger ner mellan tvenne, en på hvar sida om porten, uppkastade högar af ostronskal, och, så fort mörkret infaller, snart sagdt för hvartannat steg inlockas af de små uthängda trans-:parenterna med den vanliga inskriptionen: Åu-stern und Porter, Roastbeaf, Carbonad und Austern,, Friähstäck, Austern, Weinn, eller dylikt. Fyrverkeriet har varit verkligen brillant:; en åttatioeller hundratusen personer hafva mec bögljudda bifallsrop åskådat dess kulörta stjern fall, dess kinesiska kaskader, och nvertikal kringgående solar, återspeglade i den mörk qvällen af Ålstersjöns lugoa yta. Ett fackeltå ut till någon af kyrkogårdarna, der jog minn icke hvilken för Hamburgarnes minne dyrba krigare har sin grafvård, har härefter ägt run af en mängd personer, hvilka deltagit i befriel