Öfver de klagomål, prestmannen, f. d. kom-
ministern Sunddelius anfört mot Domkapitlet i
Linköping, har redan en underrättelse för längre
tid sedan varit meddelad i detta blad, och torde
ännu vara i minnet, då vi erinra, att det var
nyssnämnde komminister, som helt oberedd
nödgades sjelf å predikstolen uppläsa en kun-
görelse, hvarigenom församlingen kallades att
samma dag hålla socknestämma angående hans
uppförande såsom själasörjare. Sedan denne
prestman en längre tid uppehållit sig i huf-
vudstaden, för att vinna gehör åt sina klagomål,
och derunder, efter utsago, vändt sig både till
Hr Statssekreteraren Hartmansdorff och Justitie-
kansleren Nerman, har han ändtligen förmått
Riksers Siänders Justiiieombudsman att genom
advokatfiskalsembetet i Götba Hofrätt låta an-
ställa åtal emot ofvanbemälde Domkapitel, till
vinnande af rättelse i de olagligheter, för hvilka
Sunddelius synes hafva varit offer. Ehuru så
väl af Justitieombudsminnens till nyssnämnde
advokatsfiskalsembete aflåtne skrifvelse, som af
de dertill fogade handlingar inhemtas, att Suad-
delii vandel såsom prestman varit klander un-
derkastad i så måtto, att han, för benägenhet
till tvister, processer och ett häftigt skrifsätt,
blifvit känd skyldig till ett ganska hårdt ansvar,
så kan likväl å andra sidan ej heller nekas, ait
det bemötande, han af sina förmän i domkapit-
let rönt, just icke heller varit utmärkt af den för-
dragsamhet och iagenolighet, som passat för den
felande3 lynne och för afsigten att upprätta och
försona, ieke att reta eller förtryeka, Då det
hvarken för lekmännen eller presteståndets eg-
na medlemmar är likgiltigt, huru ett domkapitel
uppfyller sina pligter mot den klass af medbor-
gare, på hvilken fosterlandets ömmaste angelä-!
genhet hvilar, och då det anses som känd sak,
att i dessa pligters uppfyllande godtyeket från
ålders tid spelar en icke obetydlig rol; så sy-
nes det icke vara otjenligt att göra ifrågavaran-
de, tit. Sunddelius och Linköpings domkapitel
rörande sak till ett föremål för allmänna upp-.
märksamheter, så mycket heldre, som den helt
och hållet vänder sig omkring förhållandet mel-
lan en presteståndets medlem och dess domka-
pitel, ett förhållande, hvilket de facto lärer in-
nehål!a åtskilligt ruttet och derföre väl behöf-
ver att jemkas något litet efter tiden, d. v. s. efter
den förändring alla andra samhällsförhållanden och
ieke mindre presteståndets bildning och tänkesätt
undergått sedan den kapitulariska myndigheten er-
höll sin ännu häfdade form. Som man vet,
ingår i denna myndighet ett slags fadersvälde,
bredrid det af lag bestämda. Men så vida det
så kallade fadersväldet måste vara till förmån för
barnen, är tydligt att der detta slags välde tilläm-
pas i förhållandet mellan superior och inferior
inom embetsmannahierarkin, således å fullmyndi-
ge och af borgerlig lag förpligtade personer,
det då måste bestå i superiorns förpligtelse att
i alla de fall, då lagens strikta tillämpning skul-
le inuefatta en moralisk orättvisa mot inferiorn,
så mycket möjligt är mitigera och öfverse, men
att deremot, i alla de fall, då Jagen är till in-
feriorns förmån, sörja derför, att inferiorn må
njuta den till godo, samt att i allmänhet åt
dennes välgång egoa den omsorg, hvarmed en
far söjjer för sina barn. Endast härigenom
kan enspråk på sonlig vördnad af inferior upp
komma i ett förhållande, der intet blodsband
existerar. Dessa förbindelser hos den med fa-
dersvälde begåfvade myndighetea utesluta såle-
des allt godtycke, hvilket icke heller i och för
sig sjelf är faderligt, eller särdeles egnadt att
väcka sonlig vördnad. Så klart detta synes va-
ra, finvas dock många, som tro på motsatsen,
och från en sådan tro synas de missöden här-
leda sig, som af Tit, Sunddelius öfverklagas.
Dessa äro visserligen flera, och det största der-
ibland, att Tit Sunddelius vid 70 års ålder be-
finner sig utan tjenstgöring, och utan andra me-
del till bergning, än 100 Rdr B:ko, dem han,
enligt domkapitlets beslut, skulle ur eassa eme-
ritorum åtojuta, på det sättet att han för dem
hos någon kristmild menniska inaekorderades;
men vi upptaga endast de besvär, för hvilka
Justitie Ombudsmannen äskat laglig beifran,
och som innefatta trenne punkter.
För tiden emellan 1 Maj 1836 och samma
dag 1837 hade Tit. Sunddelius blifvit af dom-
kapitlet i Linköping förordnad till vikarierande
komminister i Wireda och Hanreda församlin-