Öfver de klagomål, prestmannen, f. d. komministern Sunddelius anfört mot Domkapitlet i Linköping, har redan en underrättelse för längre tid sedan varit meddelad i detta blad, och torde ännu vara i minnet, då vi erinra, att det var nyssnämnde komminister, som helt oberedd nödgades sjelf å predikstolen uppläsa en kungörelse, hvarigenom församlingen kallades att samma dag hålla socknestämma angående hans uppförande såsom själasörjare. Sedan denne prestman en längre tid uppehållit sig i hufvudstaden, för att vinna gehör åt sina klagomål, och derunder, efter utsago, vändt sig både till Hr Statssekreteraren Hartmansdorff och Justitiekansleren Nerman, har han ändtligen förmått Riksers Siänders Justiiieombudsman att genom advokatfiskalsembetet i Götba Hofrätt låta anställa åtal emot ofvanbemälde Domkapitel, till vinnande af rättelse i de olagligheter, för hvilka Sunddelius synes hafva varit offer. Ehuru så väl af Justitieombudsminnens till nyssnämnde advokatsfiskalsembete aflåtne skrifvelse, som af de dertill fogade handlingar inhemtas, att Suaddelii vandel såsom prestman varit klander underkastad i så måtto, att han, för benägenhet till tvister, processer och ett häftigt skrifsätt, blifvit känd skyldig till ett ganska hårdt ansvar, så kan likväl å andra sidan ej heller nekas, ait det bemötande, han af sina förmän i domkapitlet rönt, just icke heller varit utmärkt af den fördragsamhet och iagenolighet, som passat för den felande3 lynne och för afsigten att upprätta och försona, ieke att reta eller förtryeka, Då det hvarken för lekmännen eller presteståndets egna medlemmar är likgiltigt, huru ett domkapitel uppfyller sina pligter mot den klass af medborgare, på hvilken fosterlandets ömmaste angelä-! genhet hvilar, och då det anses som känd sak, att i dessa pligters uppfyllande godtyeket från ålders tid spelar en icke obetydlig rol; så synes det icke vara otjenligt att göra ifrågavarande, tit. Sunddelius och Linköpings domkapitel rörande sak till ett föremål för allmänna upp-. märksamheter, så mycket heldre, som den helt och hållet vänder sig omkring förhållandet mellan en presteståndets medlem och dess domkapitel, ett förhållande, hvilket de facto lärer innehål!a åtskilligt ruttet och derföre väl behöfver att jemkas något litet efter tiden, d. v. s. efter den förändring alla andra samhällsförhållanden och ieke mindre presteståndets bildning och tänkesätt undergått sedan den kapitulariska myndigheten erhöll sin ännu häfdade form. Som man vet, ingår i denna myndighet ett slags fadersvälde, bredrid det af lag bestämda. Men så vida det så kallade fadersväldet måste vara till förmån för barnen, är tydligt att der detta slags välde tillämpas i förhållandet mellan superior och inferior inom embetsmannahierarkin, således å fullmyndige och af borgerlig lag förpligtade personer, det då måste bestå i superiorns förpligtelse att i alla de fall, då lagens strikta tillämpning skulle inuefatta en moralisk orättvisa mot inferiorn, så mycket möjligt är mitigera och öfverse, men att deremot, i alla de fall, då Jagen är till inferiorns förmån, sörja derför, att inferiorn må njuta den till godo, samt att i allmänhet åt dennes välgång egoa den omsorg, hvarmed en far söjjer för sina barn. Endast härigenom kan enspråk på sonlig vördnad af inferior upp komma i ett förhållande, der intet blodsband existerar. Dessa förbindelser hos den med fadersvälde begåfvade myndighetea utesluta således allt godtycke, hvilket icke heller i och för sig sjelf är faderligt, eller särdeles egnadt att väcka sonlig vördnad. Så klart detta synes vara, finvas dock många, som tro på motsatsen, och från en sådan tro synas de missöden härleda sig, som af Tit, Sunddelius öfverklagas. Dessa äro visserligen flera, och det största deribland, att Tit Sunddelius vid 70 års ålder befinner sig utan tjenstgöring, och utan andra medel till bergning, än 100 Rdr B:ko, dem han, enligt domkapitlets beslut, skulle ur eassa emeritorum åtojuta, på det sättet att han för dem hos någon kristmild menniska inaekorderades; men vi upptaga endast de besvär, för hvilka Justitie Ombudsmannen äskat laglig beifran, och som innefatta trenne punkter. För tiden emellan 1 Maj 1836 och samma dag 1837 hade Tit. Sunddelius blifvit af domkapitlet i Linköping förordnad till vikarierande komminister i Wireda och Hanreda församlin