artist, hvilken gjort en så vacker Harmoni som
Hr Byström, brytt sig med att egpa sin mejsel
åt något så oharmoniskt, som modernt klädda
figurer i marmor. Detta röjes ännu mer i den
jerobetäckte Gustaf Adolf den store oeh aldra-
mest i Carl Johans staty; den släta rocken, den
siyfva kragen och halsduken, som ger figuren
någonting stelt och torrt, hvilket, långt ifrån at!
förbättras genom kappans draperi, tvärtom nä-
stan ännu mer nedtyvges deraf.
Ett kolossalt, men magert Hopp är tydligen
af dem skälmaktige konstnären ämnadt till en
zionebild af vår tids politiska förhoppningar,
gigantiska, men tyvärr! magra och toma. Hon
hålier väl qvar i handen sin blomsterknropp,
men bon har längesedan upphört att deraf vän-
ta någon mognad frukt.
Ett Bacchushufvud är det, hvaråt vi skulle
känna oss böjda att gifva priset bland alla den-
na expositions nyare alster. Det är ej denna
af drufvomust mättsde Bacehus, det är d:n ung-
domlige guden, som -ännuu endast knutit rankan
i sina lockar. — En Salmasis, speglande sig i
källan och en ur badet uppstigande nymf, göra
ett behagligt intryck på åskådaren. Som man
vet, är fruntimmersfiguren Hr Byströms foree. Kan-
ske var det den dåliga dagens fel, att nymfen
förekom 0ss något sned i venstra höften.
På expositionen finnas äfven några arbeten
af Hr Byströms elev, ena Hr Lundberg, som
syntes oss verkligt lofvande, i synnerhet en hel
staty, om vi ej bedraga oss, en Akteon, vindt-
bunden kanhända, oaktadt sina mäktigt öron,
yckligare utförd äm Akteon.
— be —