artist, hvilken gjort en så vacker Harmoni som Hr Byström, brytt sig med att egpa sin mejsel åt något så oharmoniskt, som modernt klädda figurer i marmor. Detta röjes ännu mer i den jerobetäckte Gustaf Adolf den store oeh aldramest i Carl Johans staty; den släta rocken, den siyfva kragen och halsduken, som ger figuren någonting stelt och torrt, hvilket, långt ifrån at! förbättras genom kappans draperi, tvärtom nästan ännu mer nedtyvges deraf. Ett kolossalt, men magert Hopp är tydligen af dem skälmaktige konstnären ämnadt till en zionebild af vår tids politiska förhoppningar, gigantiska, men tyvärr! magra och toma. Hon hålier väl qvar i handen sin blomsterknropp, men bon har längesedan upphört att deraf vänta någon mognad frukt. Ett Bacchushufvud är det, hvaråt vi skulle känna oss böjda att gifva priset bland alla denna expositions nyare alster. Det är ej denna af drufvomust mättsde Bacehus, det är d:n ungdomlige guden, som -ännuu endast knutit rankan i sina lockar. — En Salmasis, speglande sig i källan och en ur badet uppstigande nymf, göra ett behagligt intryck på åskådaren. Som man vet, är fruntimmersfiguren Hr Byströms foree. Kanske var det den dåliga dagens fel, att nymfen förekom 0ss något sned i venstra höften. På expositionen finnas äfven några arbeten af Hr Byströms elev, ena Hr Lundberg, som syntes oss verkligt lofvande, i synnerhet en hel staty, om vi ej bedraga oss, en Akteon, vindtbunden kanhända, oaktadt sina mäktigt öron, yckligare utförd äm Akteon. — be —