anklag:d, nu vore strangeligen antastad ior ett nytt
hverföre han till ett af honom i flere år begigna
ombud öfverlemnat 2:ne reverser, för att, efter de
ras belånande, utlemna medlen till mutor här och
der, så att han undsluppe någon strängare ansvars-
påföljd. Hvem detta ombud vore, fick jag icke ve-
ta, men att den önskade, att förhöret snart blefve
hållet. Jag bad Skarström tillsäga Lundberg, att för-
sta civildag vid någon Kämnärsrätt vore vid den sö-
dra rätten Måndagen den 24 i berörde månad, och
att om j:g finge documenterne dessförinnan, skulle
jag anställa det begärda förhöret; men då jag till
sistnämnde dag såg mig hindrad ef andra göromål,
hade jag under tiden vidtalt Kammarskrifvaren C. R.
Norelius att komma till mig, för att uträtta detta
ärende. Kl. omkring 7 på morgonsn samma dag upp-
kom Lundberg till mig, åtföljd af Skarström, dervid
den förre ur sin plånbok framtog a:ne, den 7:de tör-
utgångne Angusti af Gelbgjutare-åldermannen Wibom
utgi na, till sedelhsfvaren ställde skuldtörbindelser,
den ena på 6,666 R:dr 32 sk. B:ko, och den andra
på 12,000 R:dr, hvilka sedlar varo bevitnade af e. o.
Kemmarskritvaren Löfgren och förre Linsmannen
Thunström, med begären att jag nu ville vid Käm-
närsrätten anställa det vitnesförhör, hvarom han för-
ut nämnt.,
Herr S. berättar vidare: att Norelius öfver-
varit det begärda förhöret, vid hvilket Löfgreo
och Thunström besvuro de omnämnde rever-
serna, dem S. jemte protokollet öfver vittnes-
förhöret mottog; att då reverserne skulle till
Lundberg återställas, men denne i Notarien
Björkmans närvaro uppgifvit, att reeipisset å de
samma blifvit lemnadt hos bemälde notarie, 5.
nödgades följa B. hem, för att återfå det; att
B. vid detta tillfälle snmodade S. att mottaga
ena reversen till belining, hvilket S. äfven med
afgilvande af recipisse åtog sig, samt att 5.
derefter lemnade reversen till Skarström, som
tillböd sig att inom ett par timmar derå skaffa
pengar, samt för detta ändamål lärer vändt sig
till Hr Herslow, hvars förfrågan hos å!derman
Wibom om namnets erkäanande gifvit anledning
till polisförhöret.
Sundborg förklarar vidare: att uppgifterna i
Dagbladet angående polsförhöret äro oriktiga,
och fortfar:
Till näm: de dag (då polieförhöret hölls) blef jag
i Kongl PFoliskammaren uppkallad, dervid jag hut
vudsekligen förkl:rade, att som de å reversarna teck-
nade vittrenas utsagor voro vedersagde samt Wibom
icke uppgifvit, att sedlarna blifvit från honom ebe-
hörigen aihända, jag ensåge mig icke pligtig uppgif-
va af hvilken jag emottagit stuldebrefret, hvaremot,
i hände!se Wibom skulle kunna vedorlägga rigtighe-
ten 2f vittnenas berättelser, jig förbeböll mig att få
styrka min fångesman. Icke destomindre förelades
jag af Kongl. Poliskammsren att genast uppgifva den
persons namn, som till vittnesforhörets anställande
lemnat mig reverserne, För att icke blettställas ge
nom någon vidare polisens inqvisitionsvåldsamhet,
helst jag icke hade med målet att skiffs, upplyste
jeg sanriagsenligt, att Lundberg, på sätt ofvannämde
är, lemnat mig reverserne. hvilket förhållande, emo-
dan Lundberg samma dag om morgonen inställt sig
hos mig och terklarst att hen bestämt tänkte neka
dertill, eller att han lemnat mig skuldebrefven, jag
med betyg af Skarström genaststyrkte.
Den 2:dra Oktobar hade Wibom låtit inställa 4 å
5 stycken arbetshjen från Hufvudsta egor, hrilka på-
stodo sig hafra sett Wibom derstädes flera gånger d.
7 Avg. både på för- och eftermiddagem. Dessa o-
bevittnade yttranden, ehuru de just icke kunds mot-
säga de på od alhörde vittnens berättelser om rever-
sernes tillkomst, verkade likväl, att Wiboms ombud,
Advokatfiskalen Lindberg, yrkade, att Löfgren och
Thuuström, såsom öfvertygede om falskt vittnesbörd,
måtte törklaras skyldige stt träda i hikte; hvaremot
Advokatfiskaln förbehöll sig att framdeles göra an-
svarstalan mot mig, i händelse jag icke skullo kun-
na fullständigt styrka min uppgift om reversernoes
emottagande z2f Lundberg, hvilket Kongl. Poliskaz-
maren biföll Lundberg, som redan dagen förut blif-
vit upphämtad, var nu äfven tillstäde: och bestred
ytterligare att han öfverlemnat sedlarne till mig, swmt
att han hide någen kännedom om des.mmws och nå-
gorsin varit hemma hos mig.
Den 3:djo på morgonen inställde jag mig hemma
hos Ur t f. Polismästaren Hultberg och begärde
polisens medvorkan att öfvertyga Lundberg så väl
att hsn lomnat mig reverserne, som att han troligt-
vis ännu innehade den ena förbindelsen på 12,000
Rdr Bco jemte mitt recepisse på den andra, på det
att all misstänka måtte vara från mig ledd; och å-
tog jag mig att på något fintlig:re sätt fullgöra det
ta mod biträde af 2:ne Polisbetjenter. Hr t. f. Po-
lismästearen jåtsade icke hafva något häremot; men då
jag up kom i Kongl. Poiiskammaren, förklarade Hr
polizmästarsn mig skyldig stt träda i häkte, oansodt
j:g genast styrkte msd ytter!igare vittnesbetyg, att
Lundberg, oaktadt sitt gjorda bestridande, gått fråx
mig samma morgon, jag af honom emottog reversor-
ne, samt dessutom Läfgren och Thunström, som å-
tertagit sitt vittnosbetyg, bestämdt uppeifvit, att
Lund erg varit den som i gemenskap med Björkrnas
förledt vittnena till dar:s hedrägliga förfarande; hvar-
jomte Thunström på tillfrågan at mig, sannfärdeligen
sörklarade, att han alldrig i sin Mitstid talt vid mig
eller sett mig närvarande vid verkställandet af elle
öfverläggningen till förfalskningen och sålunda icke
kunde säga, att jag hade någon kännodom om rever-
sorres oriktiga beskaffenhet, atan att Lundberg skel