ståind Medlet är ofelbart. Monarkerng duka bhe-
skedligt bordet för republiken, och när avrättvingen
är färdig, bjuda de hanne vara så god och stiga in
och sitta ned, hvarefter de sjelfva med en diup bug-
niog aflägsna sig. Iden är alldeles förträfflig, men
såsom blott en passant antydd, förmodar man, att
Allshandarec. ej underlåter för mensklighetens skull,
stt framlägga sitt arcanum något mera i detalj.
Rec. har ännu ett osvikligt sätt att framkalla en re-
publik, nemligen genom fredliga reformer, på
laglig väg vunna. Det är blott en ssk, som
förf. icke begriper, nemL: hvarföre rn skulle göra
sig af med ea monarki, som gyrnar en sllmän folt-
bildning och fria municipal-inrättningar, samt lå:er
fredlig2 reformer på liglig väg vinnas Som ingen
menniska lärer företå det mer äs rec. i Allehanda,
suplicerar man hos denne att icke i nämnde hänsown
de sätta sitt ljug under exa skäppo.
Men Rec, i Allehanda vet icke blott huru monarken
bör förhålla sig emat folken, uten äfven huru dessa
böra tala till monzrkerno; derss röset bör neraligen va-
ra etark men Ingn, gom den friska, svalkan-
ge flägten. Han har nemligen supponenat, att arbe-
tet med folkoms uppfostran till republikaver kostar på
monarkorne, att de derunder bli echiufferade och be-
höfva svalkar, ja, att de till och kod behäfva en stark
svalka. Sättet hurn dexna bör vara beskaffad, I3tar lik-
väl sågot tvetydigt. Folkets röst bör nemliges, enligt
hans förmenande, vera som Guds: röst, när dem ljöd
till Profeten. Om denna röst har han imedlertidrå-
kat få en lika så rigtig kunskap, som om innehållet
af den ifrågavarande skriften. Han försäkrar nomli-
gon, att den ej ljöd till Prefeten i stormvinden el-
ler eldslågan, utan i den friska, svalksnde flikten.n
Enligt Förf:s bibelkunskap var det likväl justields-
ligan, i den brinnande busken, som Gud första gån-
den talade till M:ses, och sedermera talade han till
honom undar blixt och dundor från Sinai Till an-
dra profeter lät han sin vilja utgå på åtskilliga sätt,
t. ex. när hans engel tog en viss profet i bårat e-
ler uppenbarade sig för Bileams åsna, hvilka båda fö-
retsel:er ei terda vara så onyttige att ihågkomma för
Rec. i Allehandas, när han nästa gång skrifver om
beskaffsnhe en af folkens röst och stövjer sin defini-
tion på bibeln. Att Guds röst för öfrigt icke i gam-
la tider ljöd till konungarne endast sval och upp-
friskande, torde Rec. kunna in emta af berättelsen
om de tio Egyptiska plågorna, m pesten, hvilken
förhärjsde Israel, såsom sett straff för dese konung:
synder e. es. v.
Att Förf. til den ifrågavsrande skriften här röd-
gats ppträda mot recensenten i Daglist Allehande,
har endist skett till sjelffirsvar, emedan han talt om
skriften: Revolution och Republik Att ut-
gifvaren skulle velat pådikta nämnde skrift så up-
penbara origtigheter, sem dem Förf. nödgets releve-
ra, är ej troligt. Förf. vågar derföre bedja Utgifva-
ren uppoffra något f sin dyrbara tid, för att läre
känna nämnde obetydliga lilla skrift. Men Rec, i
fall denne skulle vilja egna nåzra stunder, för att
läsa historien och bibeln, kaa Förf. med trygghet
försäkra, att han dermed gjorde bättre, än att, som
nu skett, skrifva om dem, och att en sådan läsning
vore för honem lika intressant, som den tycks vara
behöflig.
Färf. till skriftan:
Revolutien och Revublik.
NAMES
ORIENTERA VDRDANENEA RRENO