AV IN INRIVUAA IVT TALLAR VR kad - RP ARR AF TARA Pe e
sioner han talat, och huru ban äflats att fram -
kalla en omstörtning.
Ree. tycker, att de Svenska revolutionerna
under Epgelbrekt och Gustaf Wasa förtjent
kallas revolutioner, åtminstone i lika hög grad,
som den Schweitziska eller Nederländska. Det
är lika omöjligt att hindra honom irån att tycka
så eller så, som att begripa de skäl, hvarpå
I han stödjer sitt tycke, hvilka låta på följande
sätt: I båda fallen var det utländskt förtryek,
som för massan af folket gjorde en förändring
i dess belägenhet önskvärd, och utan en sådan
allmän missbelåtenhet, hade en Gustaf Wasa
lika litet uträttat, som en IWVilhelm af Ora-
i nien, i händelse Gustaf I och ieke Philip II
varit Nedexländernes beherrskaren. Den kolos-
sala omeningen, att tala om Gustaf Waea, upp-
resande sig emot Gustef I, är ett af dessa ge-
nistrek i det absurda, hvartill en recensents
onda genius stundom kan förföra bonom, och
som, mer än en gång, ådragit en redaktion
mången bespottelse samt i det vakna ögonblieket
mången ånger och ruelse. Förf. vill ej lägga
Isten på börda, och säger således ingenting om
allt detta; beklagligen säger det alltför mycket
om sig sjeift. Men om Rec. skulle vilja veta,
hvad Förf. sagt om de båda revolutionerna un-
jder Engelbrekt och Gustaf Wasa, så hänvisar
I kan till sidan , der det heter: Eu sådan in-
leddes visserligen uader Eagelbrekts anförande,
nen hämmades i sin utveckliag, och till sidan
5, der det säges: Denna bilas sken gaf signa-
len till den enda hvälfning, som hos oss skulle
kunna få namn af en revolution, men som i
sjelfva verket icke heller förtjenar det: Gustaf
Wasas uppresning. Har någon inbillat Rec.,
att Schweitzs och Nederländernas statshvälf-
ningar ej hade mera inflytande på styrelsesy-
jstemet, på förvaltningsgrunderna, på folkets
hela belägenhet i de båda länderna, än Evgel-
brekts, och ej utgingo mera direkt från folket
än Gustaf Wasas, så har man åter bedregit ho-
nom, och det första historiska kompendium, han
får tag uti, kan öfvertyga honom om motsatsen. !
I
Förf. har ej för efeigt, att inlåta sig i någon tvist
mad on i stateläran så djupt iaitiered person, sem
Rec. i Allehanda. Hen våger likväl vördsast hem-
ställa till dess bezevarande ett par frågor, töranledda
af några dess theser i märvarsnde artikel, hvilkas när-
mare utvackling visserligen skall bli et stort intresse
för folkens sak. De skola, om de än icke råka hvile
på hvarkea historiens eller förnuftets grund, åtmin-
stenas ej hifva det tel, som han förebrått författaren,:
eller att icke vara nya. Han försäkrar, att timman
för en revolution icke slår förr, än den är ett uttryck
af Guds eutgrundliga vilje. Denna de5nition yttras
för att skilja henne fråm uppror. Wen sålunda sker
då ett uppror emot Guds vilja? och det ges då verk-
ligen här på jordez saker, gom sko förr, än Gud be-
slutat dem?n
Rec försäkrar sig vare enso med förf. i.att enco den
republikanska swmhätlsförfsttringen som dem nsaturli-
gasto för mensklighetex; likväl tror han den icke fram-
kallas med dylika skrifter som denna, Har men väl
någonsin förr hört omtalas maken till ekerprisnighet?
Ena republik skapas då icke genom en theorctick af-
handling! Sådant är i samnivg alldeles nytt, och slår i
sysnerhet författsren med bestörtning, hvilken, enligt
hvad hvarje läsare af skriften han inhemta, just tämskt
skepa en republik endsst och sllenast genom sin bro-
ehyr. Allebanda har au på en gång, mad ett enda
penndrag, öfverändakastat hela hane plsn. Deremot
förstår reconsenton saken bättre — och hvad är det
som han icke förstår bättre, när han väl en gång
kommit i farten att förstå! Om det ibland skulle rå-
ka på att vara pågot mindre, än hvad alla monnisker
veta, så är det deremot mången gång något mer, än
hvad de veta eller någonsis komme att vets. Såle-
des har det afgjort, att en repnblik under Sveriges
nuvarande ytt:e och inre ställning vore ett högst o-
lyckligt hugskott, sem skullo bli ganska dyrt att ex-
porimenrtera. Hugskott pläga i allmänbot falla sig dy-
ra, eller åtminstone obehsgliga att göre försök med,
hvilket Allehanda ef egen erfsrenbet bäst torde kän-
ne; men att göm en republik i Sveriges närvarandeo;
inre .ech yttre ställning, skulle säkert tiga sig höget
besynnerligt ut. OsksE har ingen mer i verlden, än
Allehandas recensent tänkt ditåt. Hvar och on 88
nan, som möjligen råkat vända sing tenkar på detta
ämne, lärer hafva med tanken på en republik före-
jnat den om en helt enean inre ställning och möjligen
äfven or helt annan yttre, Skall ställnirsen i både
falloezx bli densamme som nu, så är det varkligen svårt
att afgöras både huru republiken skulle uppkommt
ech hvartill dsn skulle gaana. Troligt är åtminstone,
att experimentet blefve dyrt, liksom alla de oxperi-
mörter vi gjort i sednare tider.
I Allehandsrecensentem vill ej, cem mean sar, att nå.
gon skall akritva om republik. Deremot vill hts, att
den monarkiska styrelestormen akeall bibehållas, såsem
åon ändemålsenligeste, men att monarkorne skola hos
I massorna djupt retfäöste öfvertygeisoen era en republi-
kansk styrelseforms mödvändighet, ä. v. s. om nöd-
Å vändisbeten efj om amnen, än den äxdamåle mnligasto;
TA sr OLAI du om of a eV