AV IN INRIVUAA IVT TALLAR VR kad RP ARR AF TARA Pe e sioner han talat, och huru ban äflats att fram kalla en omstörtning. Ree. tycker, att de Svenska revolutionerna under Epgelbrekt och Gustaf Wasa förtjent kallas revolutioner, åtminstone i lika hög grad, som den Schweitziska eller Nederländska. Det är lika omöjligt att hindra honom irån att tycka så eller så, som att begripa de skäl, hvarpå I han stödjer sitt tycke, hvilka låta på följande sätt: I båda fallen var det utländskt förtryek, som för massan af folket gjorde en förändring i dess belägenhet önskvärd, och utan en sådan allmän missbelåtenhet, hade en Gustaf Wasa lika litet uträttat, som en IWVilhelm af Orai nien, i händelse Gustaf I och ieke Philip II varit Nedexländernes beherrskaren. Den kolossala omeningen, att tala om Gustaf Waea, uppresande sig emot Gustef I, är ett af dessa genistrek i det absurda, hvartill en recensents onda genius stundom kan förföra bonom, och som, mer än en gång, ådragit en redaktion mången bespottelse samt i det vakna ögonblieket mången ånger och ruelse. Förf. vill ej lägga Isten på börda, och säger således ingenting om allt detta; beklagligen säger det alltför mycket om sig sjeift. Men om Rec. skulle vilja veta, hvad Förf. sagt om de båda revolutionerna unjder Engelbrekt och Gustaf Wasa, så hänvisar I kan till sidan , der det heter: Eu sådan inleddes visserligen uader Eagelbrekts anförande, nen hämmades i sin utveckliag, och till sidan 5, der det säges: Denna bilas sken gaf signalen till den enda hvälfning, som hos oss skulle kunna få namn af en revolution, men som i sjelfva verket icke heller förtjenar det: Gustaf Wasas uppresning. Har någon inbillat Rec., att Schweitzs och Nederländernas statshvälfningar ej hade mera inflytande på styrelsesyjstemet, på förvaltningsgrunderna, på folkets hela belägenhet i de båda länderna, än Evgelbrekts, och ej utgingo mera direkt från folket än Gustaf Wasas, så har man åter bedregit honom, och det första historiska kompendium, han får tag uti, kan öfvertyga honom om motsatsen. ! I Förf. har ej för efeigt, att inlåta sig i någon tvist mad on i stateläran så djupt iaitiered person, sem Rec. i Allehanda. Hen våger likväl vördsast hemställa till dess bezevarande ett par frågor, töranledda af några dess theser i märvarsnde artikel, hvilkas närmare utvackling visserligen skall bli et stort intresse för folkens sak. De skola, om de än icke råka hvile på hvarkea historiens eller förnuftets grund, åtminstenas ej hifva det tel, som han förebrått författaren,: eller att icke vara nya. Han försäkrar, att timman för en revolution icke slår förr, än den är ett uttryck af Guds eutgrundliga vilje. Denna de5nition yttras för att skilja henne fråm uppror. Wen sålunda sker då ett uppror emot Guds vilja? och det ges då verkligen här på jordez saker, gom sko förr, än Gud beslutat dem?n Rec försäkrar sig vare enso med förf. i.att enco den republikanska swmhätlsförfsttringen som dem nsaturligasto för mensklighetex; likväl tror han den icke framkallas med dylika skrifter som denna, Har men väl någonsin förr hört omtalas maken till ekerprisnighet? Ena republik skapas då icke genom en theorctick afhandling! Sådant är i samnivg alldeles nytt, och slår i sysnerhet författsren med bestörtning, hvilken, enligt hvad hvarje läsare af skriften han inhemta, just tämskt skepa en republik endsst och sllenast genom sin broehyr. Allebanda har au på en gång, mad ett enda penndrag, öfverändakastat hela hane plsn. Deremot förstår reconsenton saken bättre — och hvad är det som han icke förstår bättre, när han väl en gång kommit i farten att förstå! Om det ibland skulle råka på att vara pågot mindre, än hvad alla monnisker veta, så är det deremot mången gång något mer, än hvad de veta eller någonsis komme att vets. Således har det afgjort, att en repnblik under Sveriges nuvarande ytt:e och inre ställning vore ett högst olyckligt hugskott, sem skullo bli ganska dyrt att exporimenrtera. Hugskott pläga i allmänbot falla sig dyra, eller åtminstone obehsgliga att göre försök med, hvilket Allehanda ef egen erfsrenbet bäst torde känne; men att göm en republik i Sveriges närvarandeo; inre .ech yttre ställning, skulle säkert tiga sig höget besynnerligt ut. OsksE har ingen mer i verlden, än Allehandas recensent tänkt ditåt. Hvar och on 88 nan, som möjligen råkat vända sing tenkar på detta ämne, lärer hafva med tanken på en republik förejnat den om en helt enean inre ställning och möjligen äfven or helt annan yttre, Skall ställnirsen i både falloezx bli densamme som nu, så är det varkligen svårt att afgöras både huru republiken skulle uppkommt ech hvartill dsn skulle gaana. Troligt är åtminstone, att experimentet blefve dyrt, liksom alla de oxperimörter vi gjort i sednare tider. I Allehandsrecensentem vill ej, cem mean sar, att nå. gon skall akritva om republik. Deremot vill hts, att den monarkiska styrelestormen akeall bibehållas, såsem åon ändemålsenligeste, men att monarkorne skola hos I massorna djupt retfäöste öfvertygeisoen era en republikansk styrelseforms mödvändighet, ä. v. s. om nödÅ vändisbeten efj om amnen, än den äxdamåle mnligasto; TA sr OLAI du om of a eV