Article Image
ämnet för hvarje handling, det vill säga, på
förhand uppgåfve just det, som han ville Å
Iogen advokatur eller slingring undanröjder den-
na slutsats. Lagen gör i detta fall ingen ekill-
nad emellan en närmare eller aflägsnare tid;
den zräger tvärtom: nehvad de höra till den
förflutna tiden eller till mål som som hä-1
danefter förekomman, och det skulle siledes,
om den praxis som Statskontoret djerfts tillåta!
sig, blefve allmän, bero på hvilket embetsverk
som helst, att i afseende på de hendlingar det
hade i sitt försvar, tillstoppa källorna för historien.
Vi anse sjefva sakens beskaffenhet nu
vara tillräckligt ådagalagd för att taga oss frih2-
ten göra ännu den frågan: Om domare eller
embetsman tillåter sig, att efter sitt eget hug-
skott kringgå någon af allmänna lagens före-
skrifter, när den är uttryckt i så tydliga ord,
som Svenska språkev äger att tillgå, kan väl
sådant för honom aflöpa utan ansvar? Och om
detta icke är möjligt: om samhällsbandens be-
stånd fordra vördnad för de lagar, som gälla
man och man emellan, äfven af dem, som
hafva deras tillämpning sig anförtrodd, äro
då grundlagarna, på hvilka sjelfva eamhälls-
kontraktet hvilar, ett intet i jemförelse med
de föra? Tror man väl, att ingenting :
längden äfventyras, genom denna grundvals
undergräfvande, eller att det är mera vidligt,
att genom en orält dom bringa en enskild på!
en tillfällig förlust, som likväl icke sträcker sig
längre än tll honom och hans omgifning, än
att försöka bortadvocera ifrån hela nationen en
af dess vigtigaste rättigheter?
I
Det är visserligen icke svårt att inze motivet
till Statskontorets handlingssätt. Tryckfrihets-
lagen har genom der ampla och oinskränkta
offentlighet , den påbjudit för alla embetsverks
handlingar , velat sätta folket i tillfälle att följa!
styrelsen på spåren uti alla dess åtgärder. En
af de vigtigaste af dessa är bushållningen med
de skattebidrag, för hvilkas hopsamlande mäng-
dena af landets barn får tungt nog arbeta ; och
de maktägande veta ock ganska väl, att den
enda säkra vägen att följa denna hushållning,
lär att göra sättet för medlens användande of-
I fentligt. Det är då äfven klart, att om det
I blott kan lyckas genomdrifva den praxis, att
Iden, som vill hafva reda på dispositionen af
Istatsmedlen! i det hela, nödgas Ipåj förhand
uppgifva just det, som tryckfrihetstagen genom
Iden oinskränkta tillåtelsen velat sätta honom i
, tilifölle att lära känna, nemligen när och hvar-
till utgifterna blifvit gjorda, så är makten be-
friad från en af sina obehagligaste besakningar.
I Vi undra således icke så mycket, om de makt-
-lägande, med det system som nu råder, önska
linsvepa sig så mycket som möjligt i hemlighets-
-Isystemet och söka lägga hinder för offentlig-
, heten pål denna väg, likaväl som de sökt ait
- Htillintetgöra den egentliga frukten af Statsreviso-
- rernas granskningsrält genom förbudet att sträe-
e ka denna gramskning längre in på det närvaran-
t de, än till tvänne år före revisionstiden; men
I vi undra i sanring, att embetsmän, med an-
!språk på aktoirg i samhällslifvet kunna, för
, latt befordra detta ändamål åt andra, till den
a grad som här skett, sätta sig öfver det allmän-
n na omdömet. Någon annan förklaringsgrund
s härtill kan icke finnas, än att desse embetzmän,
; betrakta sig såsom styrelsens verktyg, uteslutan-
r!de skyldige att blindt befordra dess förmenta
n (intresse, glömmande dervid, att de tillika äro
- medborgare, och sålunda bekräftande den be-
tt kanta satsen af Montesquieu, att ndet finnes folk
som tro, att emedan de hafva fursten att tacka
anför allt, äro de skyldige intet åt fiderneslan-
tt det n (Il y a des gens guicroien:, que par-
al!ceqwils doivent tout au Prince, ils ne doi-
-lvent rien å la patrie.) Detta förhållande
skall likväl förändras, när folket bösjar att sjell
Ifllitet noggrannare värna sina rättigheter åtmin-
-Istone gezom det inflytande, som det allmänn:
n I tänkesättet inom sjelfva umgärgeslifvet är i stånc
natt utöfva genom tillfället att ådagaligga sit
y bifall eller ogillande efter förtjenst, åt dem son
I hafva allmänna angelägerheter om häinder. Det
3 tiden varder väl eck kommande; och om den
dicke inträffar förr, än menlösheten huvnit full
s- I ständigt förskingras, så måste det åtminstont
it i medgilves, att våra offentlige män arbeta all
o- i hvad de förmå att påskynda denna tidpunkt.
Sir
0, I Ångfartygsfarten emellan Stockholm och Li
-
Å
Thumbnail