liga erkännande och derigenom tryggade yttre
tillstånds — förf. ser häri ett försvar för det
heliga. 2) Finlands civilisation, hvilket ut-
gör det största och bästa Svenskarne såsom na-
tion uträttat, och hvaraf de ock kunna, till
tröst i sin sorg öfver Finlands förlust, vinna
öfvertygelse om möjligheten af europeiska eivi-
lisstionens utsträckning till äfven andra folkstam-
mar, än de egentligen germaniska. 3) Norges
befrielse, hvarigenom för det första Sverige upp-
fyllt den skyldighet, det för fyra sekler sedan
åtog sig, den nemligen, att för utvecklingen af
Nordens nationala krafter upprätthålla frihetens
princip i deras inbördes förbållandenn, och för
det andra en högre andlig kraft, ett mera upp-
höjdt tänkesätte hos båda skall utvecklas, än
någotdera af de båda folken förut ägde.
Men, för att än en gång kasta en bliek på
detta Finland (som, i parentes sagdt, under Sveri-
ges tredje stora politiska handling gick förloradt),
måste man ej snart inse, att dess bestämmelse
är stor? Finland är nemligen bestämdt till ut-
gåogspumkt för den europeiska eivilisationen vid
dess eröfring af Asien, och skall, oaktadt alla
de frestelser från ryska sidan, för hvilka det
nu är blottställdt, blifva sin bestämmelse, det
heligas sak, troget. Finland utgör bandet mel-
lan Ryssland och Enropa, ty der herrskar alla
Ryssars sjelfherrskare såsom cn europeisk fur-
ste, efter europeisk styrelseform. Och ryska
styrelsens despotiska form, dess stora utveckling at
den negativa kraftens är ej något sjukligt urar-
tande af sambhällslifvet, och detta land har ej
heller ett intresse, motsatt den europeiska ci-
vilisationens. Ryssland kan ej uppträda mot
denna, ty det är ju sjelft bestämdt att kämpa
mot massans vildhet — annat är, om ryska
sjelfberrskaren skulle missförstå sin bestämmelse
och glömma, att spiran är endast strålen af osedde
herrskarens glamsp, då kunna visst svåra olyc-
kor uppkomma. — Endast mot revolutionen har
Ryssland uppträdt; men detta var konseqvent,
ty revolutionen förstör civilisationen, och ryska
makten är, enligt sin bestämmelse, en reaktions-
kraft mot revolutionen, oeh raiste strida för
civilisationens upprätthållande — derföre nekas
ej, att ryska makten, likasom hvarje annan yttre
makt, om den i fullt mitt gjorde sig gällande,
alldeles, icks skuile bota, utan tvärtom förvärra
revolutionens onda.
Slutligen repeterar författarn, att 1812 års
traktat var grundläggningen till ett stort fridens
verkn, och faller, med anledniog deraf, in i en
räcka eller rättare ett kaos af reflexioner, hvaraf
vi ej med visshet kunnat utröna något annat,
än att författarn velat säga oss, att tiden, sträf-
I vandet till frihet och till industriel utveckling,
läro mycket onda, nwanti-religiösas och fräckon —
1812 års traktat, samt Rysslands sträfvande för
eivilisationen förmodligen undantagna — samt
att Sverige står imellan civilisationens båda yt-
tarligheter, Ryssland och Norge, och derföre är
bestämdt till kulturstat.
H
TIP PA AL sana TA ANT sn 1 Alen 11 I kl