rycket är visst, att man ej kan bestrida den
tt innehålla en följd af väl genomtävkta rofle-d
ioner öfver en af mensklighetens vigtigaste an- i
elägenheter — öfver samhällsordningens och ff
igarnas förhållande till kulturen. Filosofer exk
rofesso må afgöra detta arbetes förtjemst så-lu
om system; oss tillhög emdast här att angifva
en i hela arbetet rådande grundideen af od- n
ngems tillvext, såsom enda vilkoret för sama-;
(
y
u
ällenas och memskliga lyeksalighetenst vidare
ramskridande. Dennaide är, om också i bör-
sn utstyrd med litet för stort logiskt och mie-:
sphysiskt apparat, sedermera utförd med enlt
larhet i framställningen och en värma för s2a-t
en, sem gör författaren heder. Rummet til-f
åter ess här blott exempelvis hänvisa till det
köna försvaret för deras ära, som egnat sin!I
id åt theoretiska, för samhället vigtiga forsk- lj
ingar — till de kraftfulla frarmsiällningarn af;
anningens oemotståndligt segrande kraft ssmt
umanitetens gradvisa utbredande öfver jor-)
len — till försvaret för näringarnes frihet, ),
.eckningen af upplysningens styrka att smånin-,;
sem göra regenter förtreliga med sin ställning
— af omöjligheten att genom tvårg och mör-
ker bibehålla undersåtares lydmad, och flere!
ndra ypperliga episoder. Här var det iekel,
hofmannes Rosenstein utan frihetsvännen, sem),
talade och skref. Och att denne Förf.,l
som hade den sjelfrådige Gustaf III att tacka
för hela sin lycka, likväl i hjertats innersta
djup var en sann vän af en förnuftig frihet,
bar ham derjemte tillräckligt dokumenterat ge-
nom sina bref till Gustaf III. Dem vördnads-
fulla tillgifvenhet, hvarmed han nalkas sin Ko-
mung och välgörare är, hvarkea slafvens eller
smickrarens; han låter sin menark tydlig mog
förstå, att kriget med Rysslamd var ebetänkt
och öfverriladt, att det skulle blifva en olyeka
för Sverige om kriget med Dammark fortsattes,
och om Anjalaförbumdets deltsgare ej fingo nåd.
Såsom tillförordnad öfverbringare af hufvudsta-
dems nyheter, sparar han sin kenueg ej de e-
behagliga. Em lika ädel sameings och frikets-
känsla röjer sig i de samtal uti de dödas rike,
dem Resenstein skref för sin kumgliga elev, Gu-
staf Adolph, oeh Sverige hade mmåkända varit
iyekligare om denne olyeklige Kenung låmat öret
åt sin lärares här gifna förmamingar om valet.
af rådgifvare, om den falska krigsäran eeh hans
prefetiska varning, att ett folkslag har rätt att af-
sätta en mot grundlagarne hamdlande Konung. Vid
gezomläsandet af dessa bref skall man öfverbufvud
finna, att Besemsteim ej försummade, att på
sin lärjumges hjerta lögga de för en regerande,
vigtigaste sanningar. Mem om formen för det
furstliga jermbhufvudet var den bästa; om han
ej behöfde sanningarne mera direkt och pathe-
tiskt inskärpta, än den fine hofmanmen tillät!
sig, blir en annan fråga. I allmänhet är det
en anmärkningsvärd omständighet, att man ma
för tiden förgäfves skulle söka uti högt upp-
satte embetsmäns skrifter mågen skymt af exa
sådan frimodighet som här, hos en den enväl-
dige Konungeus funktionär.
Rosensteins afhandling öfver felen ovh för-
domarme i nu varamde uppfestran innehåller,
så fragmentarisk den är, flera saker som för-
tjena behjertas af ungdomsledare. Vi nämna
blott exempelvis det segrande skäl, hvarmed
han nedslår deras klagan, som jemra sig öfver
vår uppfostrans vidlyftighet i jemförelse med
den klassiska för språkens skull. Han svarar
med största rättvisa, att den lätthet boktrye-
karekonsten gifvit, att förvärfva kunskaper, upp-
väger allt. Af minsta betydelse bland Rosen-
steins större uppsatser härstädes är deremot
hams afbandling om snille och smak på den
ståndpunkt, estetiken nu befinner sig, hvarjemte
den för öfrigt är blott ett fragment.
Vi hafva i korthet gjort reda för de vigt-
gaste af Rosensteins arbeten. En del af den
glams, som för trettio år sedan omgaf hans
hjess2, har försvannit genom de nya hvälfnin-
garne i vetandets ech smakens områden. Men
tillräckligt frejdas hans rum för alla tider bland
Sveriges utmärktare litteratörer, genom utmärkta
snillegåfvor, ädelt mit för sanning och rätt, och
em redlig, äfven i hans skrifter framlysande,
karakter. Kd.
RR a AE LE er 634 rasande nd
BLANDADE ÄMNEN.