Nils v. Rosensteins samlade skrifter. 1—3 delen. Stockholm. Hellsten, 1838, j Man har sagt om Al5eri, att han alltid för det bildade Europa biifver mera märkvärdig igenom sia personlighet, äa sina skrifter, åtminstone så vida, att de sednare ej uten kännedom af den förra rigtigt kunna förstås. Tillea hög grad gäller detsamma om Rosenstein. On man också ej obetingadt kan hänföra hans skrifter till de klastiska af högsta rangen i vår littera lur — till dess monumenta xce Perenniora, — så blifva de dock vigtiga dokumecter för den ståndpunkt af bildning, hvarpå vårt upplysta pubikura stod vid 18:e seklets slut och det 19 s börjae, och ingen, som vill hafva en fuliständig öfversigt af Svenska litieraturens utveckling, kan vara med dem helt och hållet obekant. Begåfvad med mångsicliga talanger och förberedande grundliga siudier, hade Rosen stein den lyckan, att göra sitt inträde i de alk männa :väcfver under en konungs tid, hvilken, med alla sina fel, likväl hade en förtjeast, den, att hag i hög grad förstod att anvisa hvar och