Lf , EO OVAT SSE SRNSNS XONRUNS hol 2, tik. Hvad skriften derom innehåller, uttrycke Mlpå ett klart och populärt sätt, så helt och hål vo let vår egem tarka, att vi införa detta stycke bg futdrag, och hvarigenom vi äfven få tillfälle at g1lemma läsaren ett prof på ,stilen i arbetet: 1avas Vid den reveluttion, som timade 40 8r se srajnare, och som var dem stora hvälfvingens tred. je bufvudstadium, förmodligen ieke det sista i. ville mam uedvika dessa ytterligheter, och gial nu lika långt i moderation, som man förut gåt ji vilda utsväfmingar. Mam afbröt händelsern: i gin utveckling, satte en konstgjerd damn fö strömmen, och beröfvade sig derigtmom der välgörande fruktbarketen af dess vågor. Mar vär fraktade, att det segrande folket skulle tillåts 0. sig mågra exeesser, som kunde bli ferliga fö: it personer ler tgerdom; man skyndade derföre, ar Att gifva det em ny konung, innan man gifvi det en förbättrad författoing) och trodde sig a sålunda, nära mog lika den Svenska revolatieunens anförare år 1209, derigemom få vett saligt ou j2lut? på ella oredor och olyekor. Konungavadet syntes vara en :hufvudsak, och inetilutionerna en bicak. De blefvo också derefter. Man stadgade med mycket allvar, att regenten ieke skulle heta Framkrikes, utan Fransmäxnems ko3 ung, att lilljorma ej skullo ersättas af örnen, ahvars kler man mindre fruktade, äm bars mäki-btiga visgar, hvilka tyekter mana till en lygt, -jdit man hvarken hade med eller lust att följe Ibomom, -utam af tuppem, hvars fredliga stämime; ,jeasam lättare kunde fördraga; man heplappade rjon kariz med nigra nya bitar, som inflikates sli den gamla, hvilka för syn skull något litet) ajutvidgade folkrättigheterna, och detta Frankrike,! 1 hvars rynkade panwa Europas throner skul-! alle hafva -darrat, tycktes glädja sig öfrar, att haf-jva vunnit färlåtelse af dessa throner för det skedtjda regemtombytet, och emottog med tålig underIgifvrenhet dem faderliga läxa, som fråm en bland!? dem utgisk till det brottsliga folket. Man beIhöfver i sanming ieke vara myeket filosof, för Jatt känme ömkam öfver den svaga menniskan,!I sem af naktems retelse till den grad förblindas,!t jatt hom glömmer sjelfva maktens fördelar. Hvem!k ver då denne max, som Framsmännen uppsat-g Jte på sin thron? Han var icke uppstigen ur s steftet, ech således öfverraskad ock blämdad aff jden glans, som i ett ögenblik öfvergöts honom. rn jEan var född nära thronen, hvars grannskap Lå fån hans vagga återstrålat sin härlighet på hof nom; fråg denma härlighet hade han af revoluk IHeneas stormvind nedslumgats i folkmassans e låjep, för .att pröfra ringhetens vilkor .och fat-b tigdomens bitterhet; han hade irrat landsflyktig s igenom tvänne verldsdelar, ihade sett sin faders e kalrud falla för bilan, hade, genom ödenas z skiftning, åserförts till sin ärfda plats, der sett sl! em xy orkso fördrifva heaom med al bangs sligt ur det nyss intagna remmet, och då or-:sj kanen gått öfver, hade han varit vittne till hu-;te ru regentene misstag och fel småningom hop-isl samlade elamenterna till em oy storm, hvärs an-itr nalkande hars klokket kunde förutse, men ej:ta ville afböja. Han hade sålunda genomgått lif-ide vets skola i alla dess klasser, och kunde ej va-lkr ra obekant med något af de prof, hvarpå konlm sätter menniskosinnet. Han hade visserligen m lärt känra maktens nöjen, men också dess vå-lte, dor, och man borde förmoda, att han hvarken! Bi skulle låta insöfra sig af de förra eller förskräg-fän kas al de sednare. Till hvilken throa kalladesiiet han? Till den väldigaste och mest lysande i verlden, hvars öden han från denna stuad kun-! WW, de bestämma. Härtill hade ej behöfts med väpnade härar tåga öfver gränserna, för att bä, a död ogh förödelse kring främmande länder. de Den här, i spetsen för hvilkem han behöft stäl! er a 5ig, stod slagfärdig, ej blott inom haas eget go ands gränser, utan inom alla andra Europas!ac änder, fyllde städer och kojor, och des lederna rängde mom sjiliva bofvens salar; den hette: och idehvarfvets opinion. Han hade endast behöft till luta sig till h-noo, för att silunda kunna leda tur ienne, och hans vilje hade blifvit ett herrska-!ss ebud, som ingen af samtidens monarker vågal står eka sin lydnad, emedan det upprepats af mil nub oner munnar inom deras egoa stater. Detial4g ud hade bordt vara: frihet, yttranderätt, ettlsjän agbamdet samhällstillstånd, aktning för folken,!1ing nåttliga skatter, förminskade härar, ostörda nä-lj an ingar och handel, jaryer, municipal-inrättninförb ar, allt det med ett ord, som århundradet forstel rar, som utgör vilkeren för folkens trefnad ash! oo. TIN Tr Niik töE3, Sa Be H I i