Lf , EO OVAT SSE SRNSNS XONRUNS hol
2, tik. Hvad skriften derom innehåller, uttrycke
Mlpå ett klart och populärt sätt, så helt och hål
vo let vår egem tarka, att vi införa detta stycke
bg futdrag, och hvarigenom vi äfven få tillfälle at
g1- lemma läsaren ett prof på ,stilen i arbetet:
1a-
vas Vid den reveluttion, som timade 40 8r se
srajnare, och som var dem stora hvälfvingens tred.
je bufvudstadium, förmodligen ieke det sista
i. ville mam uedvika dessa ytterligheter, och gial
nu lika långt i moderation, som man förut gåt
ji vilda utsväfmingar. Mam afbröt händelsern:
i gin utveckling, satte en konstgjerd damn fö
strömmen, och beröfvade sig derigtmom der
välgörande fruktbarketen af dess vågor. Mar
vär fraktade, att det segrande folket skulle tillåts
0. sig mågra exeesser, som kunde bli ferliga fö:
it personer ler tgerdom; man skyndade derföre,
ar Att gifva det em ny konung, innan man gifvi
det en förbättrad författoing) och trodde sig
a sålunda, nära mog lika den Svenska revolatie-
u- nens anförare år 1209, derigemom få vett saligt
ou j2lut? på ella oredor och olyekor. Konungava-
det syntes vara en :hufvudsak, och inetilutioner-
na en bicak. De blefvo också derefter. Man
stadgade med mycket allvar, att regenten ieke
skulle heta Framkrikes, utan Fransmäxnems ko-
3 ung, att lilljorma ej skullo ersättas af örnen,
ahvars kler man mindre fruktade, äm bars mäk-
i-btiga visgar, hvilka tyekter mana till en lygt,
-jdit man hvarken hade med eller lust att följe
Ibomom, -utam af tuppem, hvars fredliga stämime;
,jeasam lättare kunde fördraga; man heplappade
rjon kariz med nigra nya bitar, som inflikates
sli den gamla, hvilka för syn skull något litet)
ajutvidgade folkrättigheterna, och detta Frankrike,!
1 hvars rynkade panwa Europas throner skul-!
alle hafva -darrat, tycktes glädja sig öfrar, att haf-
-jva vunnit färlåtelse af dessa throner för det sked-
tjda regemtombytet, och emottog med tålig under-
Igifvrenhet dem faderliga läxa, som fråm en bland!?
dem utgisk till det brottsliga folket. Man be-
Ihöfver i sanming ieke vara myeket filosof, för
Jatt känme ömkam öfver den svaga menniskan,!I
sem af naktems retelse till den grad förblindas,!t
jatt hom glömmer sjelfva maktens fördelar. Hvem!k
ver då denne max, som Framsmännen uppsat-g
Jte på sin thron? Han var icke uppstigen ur s
steftet, ech således öfverraskad ock blämdad aff
jden glans, som i ett ögenblik öfvergöts honom. rn
jEan var född nära thronen, hvars grannskap Lå
fån hans vagga återstrålat sin härlighet på ho- f
nom; fråg denma härlighet hade han af revolu- k
IHeneas stormvind nedslumgats i folkmassans e
låjep, för .att pröfra ringhetens vilkor .och fat-b
tigdomens bitterhet; han hade irrat landsflyktig s
igenom tvänne verldsdelar, ihade sett sin faders e
kalrud falla för bilan, hade, genom ödenas z
skiftning, åserförts till sin ärfda plats, der sett sl!
em xy orkso fördrifva heaom med al bangs
sligt ur det nyss intagna remmet, och då or-:sj
kanen gått öfver, hade han varit vittne till hu-;te
ru regentene misstag och fel småningom hop-isl
samlade elamenterna till em oy storm, hvärs an-itr
nalkande hars klokket kunde förutse, men ej:ta
ville afböja. Han hade sålunda genomgått lif-ide
vets skola i alla dess klasser, och kunde ej va-lkr
ra obekant med något af de prof, hvarpå konlm
sätter menniskosinnet. Han hade visserligen m
lärt känra maktens nöjen, men också dess vå-lte,
dor, och man borde förmoda, att han hvarken! Bi
skulle låta insöfra sig af de förra eller förskräg-fän
kas al de sednare. Till hvilken throa kalladesiiet
han? Till den väldigaste och mest lysande i
verlden, hvars öden han från denna stuad kun-! WW,
de bestämma. Härtill hade ej behöfts med
väpnade härar tåga öfver gränserna, för att bä,
a död ogh förödelse kring främmande länder. de
Den här, i spetsen för hvilkem han behöft stäl! er
a 5ig, stod slagfärdig, ej blott inom haas eget go
ands gränser, utan inom alla andra Europas!ac
änder, fyllde städer och kojor, och des lederna
rängde mom sjiliva bofvens salar; den hette: och
idehvarfvets opinion. Han hade endast behöft till
luta sig till h-noo, för att silunda kunna leda tur
ienne, och hans vilje hade blifvit ett herrska-!ss
ebud, som ingen af samtidens monarker vågal står
eka sin lydnad, emedan det upprepats af mil nub
oner munnar inom deras egoa stater. Detial4g
ud hade bordt vara: frihet, yttranderätt, ettlsjän
agbamdet samhällstillstånd, aktning för folken,!1ing
nåttliga skatter, förminskade härar, ostörda nä-lj an
ingar och handel, jaryer, municipal-inrättnin- förb
ar, allt det med ett ord, som århundradet for- stel
rar, som utgör vilkeren för folkens trefnad ash! oo.
TIN
Tr
Ni-
ik
tö-
E3,
Sa
Be
H
I
i