ve EBILANDADE AMNEN. STUDENTEN I HEIDELBERG. (Af Eugene Guninot.) Bland reseäfventyr måste man äfven rökn dem, man får höra boskrifvas vil värdshusbor cen, Tyskland, liksom Orienten, tyeker on cessa berättelser, till hvilka raan lyssoar me: pipan i mun. Den som har någon ting att be rätta om aftonen, sedan kaminbrasan slocknat är välkommen, Vid denna tid begifver sig dei beskediige borgersmannen till värdshuset, de han siter sig bland de resande vid ett lång bord, hvarpå efier hand buteljerna taga plats Ingenting i verlden skulle förmå honom att försocka detta nöje, som sätter kronan på hans dag. Ni skulle kunna säga honom att elden vore lö: i bans hus, han skulle ändock icke resa på sig, förrän pipan vore utrökt, glaset tömdt och historiena slutad. Tyskorna, som äro goda besked. liga qvinnor, lämpa sig efier dessa sina män. ner3 vanor, och förstå att använda den tid, som deras män glädtigt tillbeinga utom hus. Mer kärom bekymrar sig allraminst en äkta man inom Tyska förbundets område. Tyskland är der sanna filosofiens hemlan2, Tvenne Fransyska resande, som passerade Heidelberg omkring medlet af Augusti, och en afton sutto på hotelet: Badiska hofvet,, der de drucko en butelj Johannisberger, som kosade dem 9 floriner, fingo på köpet höra berättas följande historia. Vinet, som var förtäffigt, syntes dem icke för dyrt betalit ill detta pris. En vacker sommarafton för omkring 10 å: sedan, så började berättaren, lät kyrkoherden i Angerstein, som känds sitt slut nalkas, i sin stora ländstol bära sig ut i sin trädgård, och sälta sig under ett aceacieträd, för att ännu en gång andas den rena landtluften, och på sin sta dag se solen gå till hvila vid horizonten,