ve
EBILANDADE AMNEN.
STUDENTEN I HEIDELBERG.
(Af Eugene Guninot.)
Bland reseäfventyr måste man äfven rökn
dem, man får höra boskrifvas vil värdshusbor
cen, Tyskland, liksom Orienten, tyeker on
cessa berättelser, till hvilka raan lyssoar me:
pipan i mun. Den som har någon ting att be
rätta om aftonen, sedan kaminbrasan slocknat
är välkommen, Vid denna tid begifver sig dei
beskediige borgersmannen till värdshuset, de
han siter sig bland de resande vid ett lång
bord, hvarpå efier hand buteljerna taga plats
Ingenting i verlden skulle förmå honom att för-
socka detta nöje, som sätter kronan på hans dag.
Ni skulle kunna säga honom att elden vore lö:
i bans hus, han skulle ändock icke resa på sig,
förrän pipan vore utrökt, glaset tömdt och hi-
storiena slutad. Tyskorna, som äro goda besked.
liga qvinnor, lämpa sig efier dessa sina män.
ner3 vanor, och förstå att använda den tid, som
deras män glädtigt tillbeinga utom hus. Mer
kärom bekymrar sig allraminst en äkta man in-
om Tyska förbundets område. Tyskland är
der sanna filosofiens hemlan2,
Tvenne Fransyska resande, som passerade
Heidelberg omkring medlet af Augusti, och en
afton sutto på hotelet: Badiska hofvet,, der
de drucko en butelj Johannisberger, som ko-
sade dem 9 floriner, fingo på köpet höra be-
rättas följande historia. Vinet, som var för-
täffigt, syntes dem icke för dyrt betalit ill
detta pris.
En vacker sommarafton för omkring 10 å:
sedan, så började berättaren, lät kyrkoherden i
Angerstein, som känds sitt slut nalkas, i sin
stora ländstol bära sig ut i sin trädgård, och
sälta sig under ett aceacieträd, för att ännu en
gång andas den rena landtluften, och på sin
sta dag se solen gå till hvila vid horizonten,