der ,rit mig en öplåga; varit förenad med töreställninge hojom nattkeppor, — !ånade kläder, — okamwmadt hi eskurade tänder m. m. m, m., hvaraf blotta idken c OM fllyckligtvis — och orättvist nog, jag medgifver det, Ja-degonterat mig för hela resten. tilll Amiralskan låtsade icke märka den starka rodnac som täckte Blandas kind, eller den oväj2, mod hvil ken don tina öfverläppan böjde sig, och det något li tet sväfvande i tomen, åå hon svarade: — Ja, — men inte något af allt detta kam rex rmed skäl förob:å Hr Wilsom, huru bendosen han äl ti j må, vara, . Ah naj, — genmälte Amiralsken — tvärtomt Har är garska skicklig och stidad, Etminstone i hvad O-isom synes, och han påminner mig ofta neg en horriutt! bl historia, som jig för någon tid sedan hörde om dlex at mini bekanta, — Fru 9, stem är enka, ech hvars barn, till henne: olygka, lärer hafva tt en ung Celagon med en Adonisphysicnor, som alldeles 13 I förvrad hjarnen på min stackars ungdoms och pener ; sionskamrat, så att hon nu, ifrån att ha varit ett väl ansedt fruntimmer och estimerad både som hucmeder och mere de famille, knappast kam tilzs om. ÄItminstoae undviker man Bet, så vidt som möjligt, och, om det skor, så är tonen törfärlig. Och likafu!lt har nimir inga egentliga bevis på hennes: amour, emdiat yt J rätt lösa gissningar, nästan gromdade på ingenting axInit är hennes förekommasde sätt mot informatorn, Iblickar och prssanter samt en inbiteu ven: att vid Jalle: möjliga tillfällon behandir bonem och umgås: med honom som med en jewnlike. Kinsko hon är högst ij oskyldig, — atackars mennietab Mon imedlartid ser man, hur förfiligt försigtig man måsto vara mot j detta 2laga folk samt, med den ytterst: artighet ech P graenligenhet, ändå alltid hfålla dem på en vadarbörlig distance och imallan sig och dom rcee en vi:s oo a synlig mur, som på ingen sida xbgoxsin bör öfverträ(das. Ack, jag var så glid, — ett i mitt onkeetånd licke halvi söner, ty, etom alla andra bekymmer derför, haido jag kanske äfven tt iklida mig att hafva idessa — stundsm rätt beskodligr ech hygaligs, mena oftast rätt ledsamma, herrar informatorer. j Blonda låtsada väl skratta åt allt dott:; men hemnos hjerta slog våldsamt, och hoax stammade hörbart, när hon för modern bsrättade, — elikasexm händolsovim, j— Hermans oeganwyttiga, artiga, mon stelta ech bestämda sätt, att återlssox2 den Julklapp, Grefvem gef bonem, endast behållande sjelfva boursex. Aminlsekan häpnada, — ty öfvor Bleud:e exkla be) rättelse låg deck ox zeld:ger at beundren, som på Fire sätt undgick den sluga mederns uppmärksami het. — Inte kada du virkat dem der beursea sjelf? — frågada Anmeiralsksw med Btaad likgiltighet — Jo! — avarade Bleada och aulitade äfvem aitt Lilla förråd at artifcielt liknöje. — Useh! — sade Amiralsken. — Det var för lodsam! Vor ham utef, att du gjert der? — Det vet. — — det trer — jag just inta, — svarade Blonda: men den starka rednid, som färgade henuves kind, vittaede om oem helt annan tro. — Akta dig, tör Gud skull, för dylika lappriseter, — sade Amiralskan — och kem för all del iheg — i hvartenda ögeablick, — att, buruw hygglig, kuru bildad och instruerad och skietlig han ock är, — så — — äe han likväl en infosgmator och måste så behandlas, på det han inte skall komma en baadsbredd öfver dana barrigre, som i all evighot dock står ecmallx ess och deana klass. Och lega äfven, söta Blonde, — att din man snart gör henom någon ppspande presoat, ungefär åf samma värde sem de tolf dukitsroa och kassko litet derutötver, ty att stå i otte gation hos sådant felk är -n plåga; och hvad jag, om jag får säga ut min mening, — kallar för on högst maiplacer:d atoltkat och sjalfständighet, ja, till och med litet inpertinence, att 2å der Btorlemne on Julklapp, som man fått, — — det tyeter hsa Visst är något särdelus högsinnadt, — ridderligt, — Romorikt, — högst charmant — med ott ord, — eck sem fuilkomligt — i hax8 tanka e sätter honem au nivezu med oss. Han besinvar då likväl inte, ett, när max kan tsga omot lön ech daglig kost af em omskild pörson, så är det em rätt opsssamda bomdhögfärd, att ej at donna samma sin priscipil karna taga en cidoin, den må då sedan bestb i pennisgar aller hysd a0m heldst, serdoles när den verkligen är så hederlig och otao allt me:quinsrie, som här ver händelser Noi, en te4 1— Be Purus PO IT PP RM fa HH pr rea 1 Bo: min söts Blenda, tro migb -— Deras storsinne ech småektighet förstå vi om icke på; det ons lika så liså tet som det andra, ech deriöre — — femna vi dom eck i Gora: värde ech böra tecska Gud, ju mizäre vi komma i kontekt med denna sert. Men här pro diker jag helt onödigt, — tillade Amsiralskan, lesnde — ty detta törstår du och din men fullt ut lika väl som jig, och, hade jag inte biifvit så uppskrämd ef 5 den anekdoteu, jag talade ow nyss, så hade jag troan ligen aldrig kostat ett erd på detta onödiga ämne. vil S(Slatet följer.) FORE SEEN NN NPA ETTER SV svanen norm massera DÅ (TT bb so nova ä Y ff a va a 14: al a Hiäka Ma nm eg INN .