billigbeten eller obilligheten .af denna fikti ståndsskilnad utvecklad — att se tydligen åd galagdt, buruvida de, som anse sig vara af ( högre natur, verkligen äro det, och om någ oidelt verkligen i allmänAct vidlåder de öfri; stånden — att se, med ett ord, hos hvem ski let till denna skilmad ligger, och om fördomai na, afunden, ilskan hafva någon utsigt att längden göra sig gällande eiler försvinna. Ny ligen har en liten roman utkommit, der des: ärmnen mera gripas i bottnen och i många de lar med miästarehand tecknas. I Nybyggare framträder ståndsstriden i sin genuina skepnad sidan som den politiskt inverkar (och hela frå gån om stånd är ju politisk.) Vi väntade at i Stånds-Paralielerna fiana ämnet ytterligare ut veckladt; förf:s kända talang berättigade oss til detta hopp. Men i stället fiogo vi en vanlij kärleksroman af det mest destillerade slaget Det enda, som häntyder på någon Stånds-Parollel är, att en kärlekshandel uppstår mellan er grefvinna och husets informator, som var heli eukelt bondåson. Exempellöst är visserligen ieke, at! förnäma damer aedlåta sig till kärleksbaudel med sina ioformatorer; mer vanligen aflöper det!:a utan så myeken uppståndelse. Men i det hela har detta förhållande icke det ringaste sammanhang med ståndsskilnad:r, i den mening åe:sa vanligen tagas, såvida ieke informatorer utgöra ett stånd, och deras elevers föräldrar eit annat. Ty man her sett ad-lsmän vara informatorer och det till och meå hos ofrälse herrskaper; och sålunda skulle det åsyftade stindsförhållandet kunma vara alldeles motsatt. Då mean vill göra Stånds-Paralleler, torde man böra framställa medlemmar af olika stånd, ieke såsom subordinerade eiler snart sagdt tjenstehjon hos hvarandra, utam såsom ställda öred vid bvarandra, och endast inverkande genom den magt och inflytande, som gamla vanor och fördomar förläna. Då vi sålunda finna titeln icke fullkomligt qvadrera med innehållet, hafva vi dock icke derigenom velat nedsätta sjelfva boken. Partier finnas deri, vittnande om: samma fina takt, lifliga kolorit, och sanning i karaktersteckning, hvarvid vi blifvit vamda i för:s förra arbeten. Grefven är en förträffligt teeknad landtmagnat, Baron Alarik en älskvärd, om än ieke konseqvent, ung Baron — vi skulle dock önsk:, att många sådana funnes — Kapitenen ett ypperligt exemplar af sådara der halfförnäma tjenostfärdiga, allt bestyrande hjelpredor i stora hus — Prosten, en stygg post, men som ieke torde sakna sina originaler. Grefvens systrar tycker man sig många gånger hafva sett; och Arsiralskan! Amiralskan, bon är nu en den mest fulländsde verldsdame, hälften god och hälften ond, eller rättare begge delarne till den grad, att hox är intetdera. Hvem har icke sett någon gång ett af dessa fullkomlighetsmönster, hvilka lyekats att stå väl hos alla och blifva orakel just derföre att de antingen icke äga eller cck förmå tysta pessioner, att de anse de: konventienella lifvets fordringar såsom det högsta. Denna Amiralska vet ställa tillrätta hvarje missförstånd, råda i hvarje nöd, förlika skorrande opinioner, blanda bort ett obehagligt ämne, och detta allt utan att stöta någon, eller ens lemva honom missnöjd. Hon är i hela boken den sannaste representant af sist Stånd. Vi kunna ieke underlåta att citera ett par af hennes mederliga tal, hvilka skildra aristokratismens tros-artiklar. Skarpsynt som hon är bat hon varit den första att märka; sin dotters böjelse för informatorn och vill varna henne. Detta sker naturligtvis icke rättfram, utan på omvägar, som enligt hela gången af hennes bildning och tankar,! voro hennes käraste vägar, — Det är on allt för hygglig karl, — lilla Clas Ulriks informator, det måste men medgifva, och man glöm nor ofta nog, att han är en torparson ; mex så framstår det helt bjort inland, serdoles i hans plobeiska omdämon öfver sakez och ting, som han berde vara nog modest att icke ligga sig uti. — — Hvad dst vore fasligt, att till oxempel af slump eller ctprice attachera sig till ea sådan persot! Hvad ens kämlor — och sm2k — cch vanor, — och till och mad fördomar — — (4om han visst skulle kalla dem) of: skulle tå för hårda knuffer! Fy! Jag vill ej oms tänka derpå! Men dot bovisar ändå, kvad ett par vackra Ögon, litet skiesliga mantr och litet bokvett — litet förmå uträtta i det hela; ty denna Wilsen, till exempel, — — kan visst ingon förobrå personliga fel och brister; men preventiozen, den hos 033 rotfäsde preventienen, den kan, Gud nåde oss, ingen heller med seger strida mot, och i mina unga dagar hade det varit mig lika omöjliot att tvcka om ho