billigbeten eller obilligheten .af denna fikti
ståndsskilnad utvecklad — att se tydligen åd
galagdt, buruvida de, som anse sig vara af (
högre natur, verkligen äro det, och om någ
oidelt verkligen i allmänAct vidlåder de öfri;
stånden — att se, med ett ord, hos hvem ski
let till denna skilmad ligger, och om fördomai
na, afunden, ilskan hafva någon utsigt att
längden göra sig gällande eiler försvinna. Ny
ligen har en liten roman utkommit, der des:
ärmnen mera gripas i bottnen och i många de
lar med miästarehand tecknas. I Nybyggare
framträder ståndsstriden i sin genuina skepnad
sidan som den politiskt inverkar (och hela frå
gån om stånd är ju politisk.) Vi väntade at
i Stånds-Paralielerna fiana ämnet ytterligare ut
veckladt; förf:s kända talang berättigade oss til
detta hopp. Men i stället fiogo vi en vanlij
kärleksroman af det mest destillerade slaget
Det enda, som häntyder på någon Stånds-Pa-
rollel är, att en kärlekshandel uppstår mellan er
grefvinna och husets informator, som var heli
eukelt bondåson. Exempellöst är visserligen ieke,
at! förnäma damer aedlåta sig till kärleksbaudel
med sina ioformatorer; mer vanligen aflöper
det!:a utan så myeken uppståndelse. Men i det
hela har detta förhållande icke det ringaste sam-
manhang med ståndsskilnad:r, i den mening
åe:sa vanligen tagas, såvida ieke informatorer
utgöra ett stånd, och deras elevers föräldrar eit
annat. Ty man her sett ad-lsmän vara infor-
matorer och det till och meå hos ofrälse herr-
skaper; och sålunda skulle det åsyftade stinds-
förhållandet kunma vara alldeles motsatt. Då
mean vill göra Stånds-Paralleler, torde man bö-
ra framställa medlemmar af olika stånd, ieke
såsom subordinerade eiler snart sagdt tjenste-
hjon hos hvarandra, utam såsom ställda öred
vid bvarandra, och endast inverkande genom
den magt och inflytande, som gamla vanor och
fördomar förläna. Då vi sålunda finna titeln
icke fullkomligt qvadrera med innehållet, hafva
vi dock icke derigenom velat nedsätta sjelfva bo-
ken. Partier finnas deri, vittnande om: samma
fina takt, lifliga kolorit, och sanning i karakters-
teckning, hvarvid vi blifvit vamda i för:s förra
arbeten. Grefven är en förträffligt teeknad landt-
magnat, Baron Alarik en älskvärd, om än ieke
konseqvent, ung Baron — vi skulle dock ön-
sk:, att många sådana funnes — Kapitenen ett
ypperligt exemplar af sådara der halfförnäma
tjenostfärdiga, allt bestyrande hjelpredor i stora
hus — Prosten, en stygg post, men som ieke
torde sakna sina originaler. Grefvens systrar
tycker man sig många gånger hafva sett; och
Arsiralskan! Amiralskan, bon är nu en den mest
fulländsde verldsdame, hälften god och hälften
ond, eller rättare begge delarne till den grad, att hox
är intetdera. Hvem har icke sett någon gång ett af
dessa fullkomlighetsmönster, hvilka lyekats att
stå väl hos alla och blifva orakel just derföre
att de antingen icke äga eller cck förmå tysta
pessioner, att de anse de: konventienella lifvets
fordringar såsom det högsta. Denna Amiralska
vet ställa tillrätta hvarje missförstånd, råda i
hvarje nöd, förlika skorrande opinioner, blan-
da bort ett obehagligt ämne, och detta allt
utan att stöta någon, eller ens lemva honom
missnöjd. Hon är i hela boken den sannaste
representant af sist Stånd. Vi kunna ieke un-
derlåta att citera ett par af hennes mederliga
tal, hvilka skildra aristokratismens tros-artiklar.
Skarpsynt som hon är bat hon varit den för-
sta att märka; sin dotters böjelse för informa-
torn och vill varna henne. Detta sker natur-
ligtvis icke rättfram, utan på omvägar, som en-
ligt hela gången af hennes bildning och tankar,!
voro hennes käraste vägar,
— Det är on allt för hygglig karl, — lilla Clas Ul-
riks informator, det måste men medgifva, och man
glöm nor ofta nog, att han är en torparson ; mex så
framstår det helt bjort inland, serdoles i hans plo-
beiska omdämon öfver sakez och ting, som han ber-
de vara nog modest att icke ligga sig uti. — — Hvad
dst vore fasligt, att till oxempel af slump eller ct-
price attachera sig till ea sådan persot! Hvad ens
kämlor — och sm2k — cch vanor, — och till och
mad fördomar — — (4om han visst skulle kalla dem)
of: skulle tå för hårda knuffer! Fy! Jag vill ej oms
tänka derpå! Men dot bovisar ändå, kvad ett par vack-
ra Ögon, litet skiesliga mantr och litet bokvett —
litet förmå uträtta i det hela; ty denna Wilsen, till
exempel, — — kan visst ingon förobrå personliga fel
och brister; men preventiozen, den hos 033 rotfä-
sde preventienen, den kan, Gud nåde oss, ingen
heller med seger strida mot, och i mina unga dagar
hade det varit mig lika omöjliot att tvcka om ho-